När man är på resande fot ges upprepade tillfällen till att begrunda andra resenärers klädval. Det är uppenbart att vissa människor åsidosätter alla de normer vad klädedräkten anbelangar som de tillämpar på hemmaplan, så fort de ger sig ut på en resa. Mjuka träningsbyxor, som de annars skulle dra sig för att ha på sig ens närde gick ut till brevlådan eller rastade hunden, blir det självklara valet när de ska ut och resa.

–          Det där är inget kulturskägg, det är ett businesskägg, säger ledarskribenten bestämt och avser mitt hårbemängda ansikte.
–          Vad är ett businesskägg, replikerar jag, och vad skiljer det från ett kulturskägg?
–          Kulturskäggen är rundare, upplyser han. Ett businesskägg är hårdare, det accentuerar käkkonturens linje.

När jag är ute och seglar brukar jag lämna rakhyveln hemma. Det känns på något sätt fel att avlägsna ansiktsbehåringen när man är till sjöss. Förmodligen handlar det om att ett uråldrigt, maritimt och väderbitet mansideal gör sig påmint – en längtan efter att göra sällskap med Varg-Larsen, kapten Haddock och Röde Orm. Den sistnämnda har för övrigt fällt en av de mest klassiska kommentarerna vad gäller manlig ansiktsbehåring till sjöss: ”Av alla sätt som finns att ansa sitt skägg måste att skava av det mot en galäråra vara det sämsta.”

Hon: Varför har du fluga?
Han: För att jag tycker att det är fint.
Hon: Har du varit på bröllop?
Han: Nej, varför skulle jag ha varit det?
Hon: Varför har du annars klätt upp dig?
Han: För att det är trevligt att klä upp sig när man ska gå ut. För att visa respekt för medmänniskorna. Gjorde inte du dig fin innan du gick ut?
Hon: Jo, det är klart.
Han: Hade du kunnat tänka dig att gå hit utan att göra dig fin?
Hon: Nej det skulle jag naturligtvis inte göra.
Han: Brukar du gå runt i jeans och t-shirt?
Hon: Ja, det händer.
Han: Skulle du kunna tänka dig att gå hit i jeans och t-shirt?
Hon: Nej, det skulle jag inte kunna.
Han: Varför tycker du då att det är okej att killarna som går hit inte anstränger sig överhuvudtaget?
Hon: Du har rätt. De ser ut som skit.

Bredden på hattens brätte fungerar på ungefär samma sätt som slipsens bredd. Den som är ovan att bära slips föredrar oftast en smalare slips, medan den rutinerade slipsbärare gärna fläskar på med ett brett sjuk tyg över skjortbröstet. Breda slipsar ger pondus och signalerar makt och inflytande, smala slipsar… ja ni förstår.

Med undantag från enstaka regnskurar visade sig kungliga Djurgården från sin bästa sida igår när årets upplaga av Gärdesloppet – Prins Bertil Memorial lockade veteranbilsentusiaster och intresserad allmänhet till Biskopsudden. Tillställningen visade med all önskvärd tydlighet att människor inte bara klädde sig smakfullare förr i tiden, de körde också smakfullare bilar. Till och med de enklaste personvagnarna var kärleksfullt formgivna på ett sätt som knappt ens de riktiga lyxåken är idag.

Jag såg The king’s speech häromdagen och frapperades, så som jag ofta gör när jag ser filmer och teveserier som utspelar sig i tjugotalsmiljö, av hur snyggt klädda alla var och vilka vackra miljöer de rörde sig. 20- och 30-talen måste utgöra västerlandets modemässiga höjdpunkt. Föga förvånande är det också den epok som rymde herrmodets störste stilikon efter Brummel, nämligen prinsen av Wales, sedermera kung Edward VIII och därefter hertigen av Windsor, vilken också figurerar i filmen.

Jag skrev nyligen om tröskeln de flesta upplever att de måste forcera för att kunna bära hatt, åtminstone att kunna bära den på ett ickeironiskt vis. Ett plagg som länge varit behäftat med en liknande upplevelse av tröskelöverstigning är flugan, ett plagg som emellertid sedan en tid blivit socialt accepterad på ett helt annat sätt än hatten.

Den klädstil som utvecklades under 20- 30-talen och som i stora drag alltjämt betraktas som vad vi kallar ”klassiskt herrmode” består i grunden av en två- eller tredelad kostym – bestående av långbyxor, kavaj och eventuellt väst – läderskor, någon form av överrock samt – hatt. Hatten var, under större delen av 1900-talet, en självklar del av den vuxne mannens klädedräkt. Den symboliserade manlighet, mognad och elegans och bars såväl till vardags som till högtidsklädsel.