Häromveckan uppmanade personalen på Dieselverkstadens bibliotek i Nacka de fåtaliga besökarna på sin Facebooksida att rösta om huruvida man skulle rensa ut John Grays ”Män är från mars och kvinnor är från Venus” från biblioteket, trots att boken alltjämt är populär och lånas ut frekvent. Det var åsikterna som det var fel på. Jag skriver om debaclet i dagens Svenska Dagbladet.

Idag är det 69 år sedan koncentrations- och förintelselägret Auschwitz Birkenau befriades av röda armén på dess offensiv västerut genom det sönderfallande naziimperiet. I Auschwitz Birkenau hade nazisterna dessförinnan med industriell effektivitet tagit livet av minst en miljon människor (siffrorna går isär, Rudolf Höss – kommendant i lägret – nämner i sin självbiografi betydligt högre siffror än så, men eftersom ingen statistik fördes över dem som mördades direkt vid ankomsten bygger alla siffror på uppskattningar), främst judar, från Europas alla hörn.

Auschwitz Birkenau. Själva namnet har blivit en symbol för det allra mörkaste hos människan, för vad människor är kapabla att göra mot varandra. Auschwitz Birkenau är också ett bevis på att bildning och kultur inte nödvändigtvis gör oss till bättre människor, ett faktum som vi förespråkare av kulturens värde stundtals kan ha svårt att erkänna ens för oss själva. Att Tyskland var Europas största kulturnation hindrade dem inte att kasta sig själva och resten av världen i avgrunden.

Tankar om urbanisering

Igår skrev jag på SVT Debatt om urbanisering och avfolkning av landsorten, en artikel som av debattredaktörerna försågs med en minst sagt tillspetsad rubrik vilket föranledde att en hel del av diskussionen som väcktes sköt bredvid målet. Grundansatsen i artikeln var att urbaniseringen, och inte avfolkningen, är någonting att glädjas över. Urbaniseringen är en konsekvens av de historiska processer som på det hela taget gett och fortfarande ger oss ökat välstånd.