Jag såg The king’s speech häromdagen och frapperades, så som jag ofta gör när jag ser filmer och teveserier som utspelar sig i tjugotalsmiljö, av hur snyggt klädda alla var och vilka vackra miljöer de rörde sig. 20- och 30-talen måste utgöra västerlandets modemässiga höjdpunkt. Föga förvånande är det också den epok som rymde herrmodets störste stilikon efter Brummel, nämligen prinsen av Wales, sedermera kung Edward VIII och därefter hertigen av Windsor, vilken också figurerar i filmen.
Lite beklämmande känns det onekligen att denne stilguru i filmen framställs som ett riktigt as, framförallt i behandlingen av filmens hjälte, brodern kung George VI. Jag är emellertid inte tillräckligt insatt i hertigens liv för att kunna avgöra huruvida skildringen är rättvisande eller inte. Filmen som sådan lämnade inget i övrigt att önska, den var välspelad, intressant och underhållande och, framförallt, en fröjd för ögat.
Filmatiserade framställningar av flydda tider måste givetvis tas med en stor nypa salt, det är en förskönad och tillrättalagd bild vi får oss till livs, på samma sätt som skildringar av vår samtid sällan är helt rättvisande för den delen. Ta bara alla amerikanska filmer som visar gatuvyer med idel smala och vältränade människor, trots att verkligheten ser helt annorlunda ut.
Med den reservationen undrar jag ändå varför modet har tillåtits att förfalla så mycket sedan 20-talet. Dylika kulturella förändringar brukar förklaras med tekniska landvinningar och välståndsökning. Jag undrar dock om det är tillämpbart i just detta fall. Jag menar, till och med fattiga människor var mer välklädda på den tiden, när välståndet var en bråkdel av dagens. Till och med de som levde i armod hade kostym, och ansträngde sig för att upprätthålla en värdig stil, med de små medel som fanns till buds. Se bara bilder från gamla arbetardemonstrationer, när proletärerna marscherar, uppklädda i kostym, slips och hatt.
Idag ser vi det motsatta. Människor med omfattande ekonomiska tillgångar klär ned sig på ett sätt som gårdagens trasproletariat inte ens skulle nedlåta sig till. T-shirten, denna praktiska militära undertröja som introducerades i samband med det andra världskriget, har ersatt skjortan som basplagg i var mans garderob. Arbetsbyxorna i denim, i folkmun kallade jeans, bärs av företagsledare och politiska makthavare. Några respektlösa partiledare bar rentav sådana vid riksdagens öppnande.
En av mina vänner känner en invandrad polack som alltid, i alla sammanhang är oerhört propert klädd, i kostym, välputsade skor, slips, hatt och överrock. En gång fick han frågan varför han alltid var så välklädd, och svarade: ”För att visa respekt för dem jag möter.” Det är ett svar som stämmer till eftertanke. Är det för att vi förlorat respekten för våra medmänniskor som vi klär oss som slashasar?
Det är lättare än någonsin att sy upp snygga, hållbara kläder och att anpassa dem efter kroppen. Det är relativt sett också billigare än någonsin. Utbudet och medvetenheten är större. Trots detta har stilnivån varit i fritt fall sedan 1960-talet. Vad beror det på?
Inte bara kläderna.Städerna, bilarna ,båtarna,tågen,husen såg snyggare ut då.
Landskapen såg vackrare ut mera öppet med ängs och hagmarker.Nu består Sverige av granplantager,sly och åker och asfaltväg.Europa såg också mycket snyggare ut då.
Vi måste försöka hitta tillbaka till det sköna! Man mår så mycket bättre om man omger sig med vad som är vackert.
Det är för att folk i gemen följer den s.k. tidsandan som förespråkar enkelhet, att vara som alla andra trots att man inte är det. När jag tittat på modereportagen på teven från Milano, London, New York och Paris, ser man ändå en viss stil och en kreativitet som tyvärr inte återspeglas hos befolkningen och i synnerhet inte i Sverige där down-dressing är legio. En annan aspekt är att folk prioriterar dyra villor och bilar före kläder, det finns inga pengar över för klädinköp och därför blir det Dressman och Kapp-Ahl som i sann konform anda ekiperar landets folk. Miljonärerna Jan Guillous och Leif G.W. Perssons skjortor och västar blir stilbildande för populasen.
Jag skulle inte säga att tidsandan präglas av enkelhet, bara av dålig smak och bristande stilkänsla. Samt av en rädsla för att förhäva sig och se ”för uppklädd ut”.
Och visst är Dressman illa, men de säljer i alla fall propra kläder, om än oftast illasittande sådana. Vad gäller Guillou och GW kan jag inte se att deras jakt- och fiskeoutfits satt några djupare spår i de breda folklagren.
Som min gammelmormor alltid har sagt; Det är var människas skyldighet att se så bra ut som möjligt för sin omgivning!
Det håller jag med om! Inga slashasar, tack!
Däremot så tycker jag att du är lite väl hård mot jeans-outfiten. Jag ser jeansbyxan som ett hederligt och tåligt plagg som kan kombineras med en trevlig skjorta eller annat väl valt överdelsplagg.
Jeansbyxan har, trotts vissa ”inne-jeans” med diverse hål och sporadiska franskanter, förtjänat sin plats på gatan! Enkelt, ja. Nerklätt/ovårdat/fult, nej.
För övrigt tycker jag att du skriver intressanta inlägg! Tack o hej!