När jag arbetade som nyhetsreporter på Sveriges Television fick jag i uppdrag att göra ett inslag om alla hjärtans dagfirande i skolan. Vinkeln var att en skola i Gävle hade förbjudit all form av alla hjärtans dagfirande bland eleverna eftersom man ansåg att vissa elevers utdelande av rosor till varandra kunde uppfattas som kränkande av dem som inte fick några rosor. Detta skulle jag i reportaget kontrastera mot en annan högstadieskola i samma stad, där skolledningen till synes tanklöst lät elevernas alla hjärtans dagfirande pågå hej vilt.
Jag begav mig till den första skolan, där det ansvarstagande kollegiet på förhand stämt i bäcken. Det var en skoldag som alla andra. Grått och trist. Några elever jag talade med tyckte att det var lite tråkigt att Alla hjärtans dag inte uppmärksammades på skolan. Ingen som jag talade med trodde att någon skulle ta illa upp om någon annan fick rosor. Lärarna var dock säkra på sin sak. Alla hjärtans dag exkluderade och pekade ut de impopulära. Det var ingenting som skulan kunde tolerera.
Jag begav mig till den andra skolan. Redan på skolgården möttes jag av glada ungdomar med rosor i händerna. Man hade utsmyckat sig med hjärtan och glitter. I korridoren stod elevrådsrepresentanter och delade ut hembakt fika till eleverna. I aulan pågick en ”kärleksfestival” där skolans elever framförde musik och annat för varandra. Det var fest helt enkelt. Alla var glada, både de som hade fått rosor och de som inte hade fått några.
Inga av de eleverna jag talade med, och jag frågade rätt många, såg något som helts problem med firandet. Det var kul, till och med de som inte brydde sig särskilt mycket om alla hjärtans dag såg något problem med att andra firade. När jag frågade rektorn om han såg något problematiskt med alla hjärtans dagfirandet förstod han inte ens frågeställningen: – Det här är elevernas eget initiativ, alla älskar det!
Det blev ett helt annat reportage än vad redaktören hade tänkt sig när jag skickades ut. Istället för att handla om utstötning och mobbning kom det att handla om missunnsamhet och förbud mot kreativitet och tolerans. Under förevändningen att man ville skydda eleverna berövade lärarna på den första skolan samtliga elever ett tillfälle till glädje och en möjlighet till att visa uppskattning för varandra.
Att missunna andra glädje för att man är rädd för att någon ska känna sig förfördelad leder sällan till någonting gott. De samhällssystem som upphöjt missunnsamheten till en dygd har varit förskräckliga att leva i, medan de som tagit vara på människors kreativitet har blomstrat.
Tag tillfället i akt och visa er uppskattning för dem ni tycker om. Eller låt bli. Men missunna i så fall inte andra möjligheten. Det blir ingen gladare av.