Idag skriver jag i Barometern Oskarshamns-Tidningen om hur missriktat regeringens förbud för fritidsbåtar att tömma sina toaletter i sjön är. Inte ens Transportstyrelsen som fått i uppdrag att utforma förbudet anser i sitt underlag att förbudet går att motivera utifrån miljöskäl. Någon påverkan på havsmiljön går egentligen inte att tala om.
Att regeringen gång på gång väljer att slå mot båtägarna, senast handlade det om sjöfyllerilagstiftningen, som också utformades på ettsådant sätt att den snarare drabbar oskyldiga än de grupper som man vill komma åt, handlar om att det är en tacksam grupp att klämma åt. Detta på grund av att det finns en felaktig föreställning om att segling skulle vara ett exklusivt nöje för överklassen.
I själva verket är båtlivet en bred folkrörelse, och har så varit enda sedan 40-talet, som en konsekvens av bland annat allemansrätten och lanserandet av Tord Sundéns Nordiska folkbåt, som gjorde båtköp möjligt för bredare grupper.
Själv känner jag båtentusiaster från alla möjliga samhällsgrupper. Både sådana som har mycket knappa marginaler och sådana som har pengar som gräs. Det som förenar dem är intresset. Visst kostar det en slant att köpa en båt, även en relativt billig sådan, mend et gör det att köpa en husvagn också. Ändå fungerar husvagnen närmast som en motsatt klassmarkör jämfört med båtarna.