The Artist
Regi: Michel Hazanavicius
Jag hade vissa farhågor innan jag bänkat mig i biosalongen. En stumfilm 2012, kan det vara något det? Trots att jag är en hopplös nostalgiker på en rad kulturella områden har stumfilmen aldrig appellerat till mig. Jag tycker att det blir tradigt helt enkelt. Även om jag förstår invändningarna om att bildberättandet reducerades till andraplatsen i Hollywood när talfilmen gjorde entré på 30-talet. Det är för övrigt just detta paradogmskifte som utgör motorn i intrigen i The Artist.
Farhågorna visade sig komma på skam. Jag kapitulerade direkt när George Valentin, spelad av Jean Dujardin, gjorde entré med sitt breda leende och sin oemotståndliga Jack Russel. Dujardin är övertygande tidstypisk som den tvålfagre, självupptagne men oförarglige stumfilmsstjärnan Valentin. Det är fullständigt omöjligt att inte själv dra på munnen varje gång förförarleendet visar sig på duken.
Motspelerskan Bérénice Bejo, som spelar den nya tidens talfilmsstjärna Peppy Miller, är dessvärre mindre övertygande, både som 30-talskaraktär – därtill ter hon sig alltför modern – och som superstjärna. I filmens början, då hon fortfarande är en av Valentins unga beundrarinnor, är hon mer träffsäker. I dansnumren övertygar båda.
Efter ett tag vänjer man sig vid att filmen saknar annat ljud än 20-talsmusiken. Det är nästan som att applådåskorna i salongerna blir tydligare när de inte hörs. Samma sak med den geografiska placeringen. Där är nästan som att den helfranska produktionen bättre lyckas fånga känslan av amerikanskt 20-/30-tal än vad många inhemska amerikanska filmer lyckats med.
Själva intrigen är enkel. Medan Valentins stjärna dalar till följd av talfilmens entré stiger Peppy Milelrs på Hollywoodhimlen. Den forne idolen blir slutligen bankrutt efter börskraschen 1929, men hjälps på fötter av sin tidigare beundrarinna. Det överraskande med berättelsen är att den i princip helt saknar elaka karaktärer, vilket inte hör till vanligheterna.
The Artist är en charmerande och välspelad stumfilm för 2000-talet, välförtjänt prisbelönt. Det är omöjligt att inte bli på gott humör när man har sett den.