En inte fullt så magisk trädgård

I andra avsnittet av min och Stina Oscarsons podcast Mellan Scylla och Charybdis (lyssna på avsnittet på Dagens Nyheters webbplats) besöker vi kvarnholmen i Nacka och projektet Den magiska trädgården. Den magiska trädgården var ett projekt som bedrevs mellan 15 juni och 30 oktober 2014 i ett skogsområde på Kvarnholmen i Nacka, ett område som är i full färd med att förvandlas från industriområde på dekis till exklusiv gentrifierad närförort för de besuttna.

 

Trots att mer än ett halvår gått sedan den magiska verksamheten upphörde går dess rekvisita fortfarande att beskåda och det är ingen vacker syn. Taffliga träkonstruktioner av obehandlat virke, elkablar, sladdar, gamla blomlådor och pappersdekorationer har lämnats att förstöras av väder och vind. Det är en materialförstörelse av stora mått som går på tvärs emot alla fina ord om hållbarhet och miljömedvetenhet som liknande projekt brukar omgärdas av. Spikar och vassa kanter gör dessutom platsen synnerligen olämplig för såväl barn som djur att vistas på.

 

Den magiska trädgården är ett sorgligt exempel på utfallet av den projektbaserade kulturpolitik som bedrivs på många håll, där ansökningsblanketternas infernaliska logik fäller avgörandet snarare än konstnärliga avväganden.

 

När vi vandrar runt bland resterna av den magiska trädgården slås vi av hur fult och halvdant allt är och undrar om Nackas skattebetalare, som stått för merparten av finansieringen, och de privata företag som bidragit med byggmaterial och annan sponsring, är nöjda med utfallet.

 

Som Stina uttryckte det: ”En mer omagisk plats får man leta efter.”

3 kommentarer

    1. Hej Anna!

      Roligt att du lyssnat, även om du inte delar vår uppfattning. Avsnittet är inte en recension av projektet. Varje avsnitt besöker vi ett kulturfenomen som får utgöra avstamp för en vidare diskussion om kultur, politik och samhällsfrågor. Den här gången besökte vi Kvarnholmen för att diskutera projektaspekten inom svensk kulturpolitik.

      De kritiska synpunkter som lämnas på projektets utförande är relevanta även om vi besåg det när det var stängt. En del i kritiken handlar ju dessutom om det faktum att man lämnat allt detta material att förstöras av väder och vind, i mer än ett halvår efter projektets genomförande. Det är materialförstörelse av stora mått, helt tvärtemot projektets miljömedvetna profil.

      Om tanken är att materialet skall användas igen nästa sommar är det minst sagt besynnerligt att man låter obehandlat virke, inomhusmöbler, kontorsmateriel och elsladdar ligga ute i naturen hela vintern.

      Den här veckan besöker vi armémuseum. Lyssna gärna då.

      Hälsningar

      Lars Anders

Lämna ett svar till Anna Toss Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.