Lysander och kärlekskvalen
Lysander är olyckligt kär,
vilken olidlig plåga det är!
Han sparkar i snön där han går
medan nysnön täcker hans spår.
”I denna iskalla snö”,
tänker vår sorgsne vän
”borde jag lägga mig ner att dö,
men kanske inte än!”
För han tänker att kanske finns det ännu hopp,
kanske har han ännu en chans
att få känna hennes varma kropp
än en gång emot hans.
Han vandrar i gatlyktors sken,
hans fötter är tunga som sten
han förbannar sin oblida lott,
det olyckliga öde han fått.
”Snön som yr här kring mig
skulle inte bekomma mig alls
om jag bara finge ha dig
här med armarna kring min hals”
Men han tänker…
Lysander tar hårt på sånt här,
inte van att va´ olyckligt kär
men nu får han betala igen
för att han lekt med sin senaste vän.
Han tror sig va kvinnornas man,
helst alla på samma gång,
men det är något som han inte kan
klara av, därav denna sång
Men han tänker…
Men kanske behöver han någon som säger
till honom att han måste ta ett beslut,
att med hans sätt att behandla sina tjejer
är det kanske lika gott att göra slut.
Vilken flicka vill leva sitt liv med en svekfull
och otrogen grabb, ja, jag tror inte nån.
Hur kärleksfull, rolig, charmerande, lekfull
han än kan vara när han vill vara sån.
Men han tänker…