Solen står i öster
Solen står i öster
nattens ljuva röster
klingar ut i gryningen
och skaldens enda tröst är
flickan vid hans sida
vända sig och vrida,
drömmarna som strömmarna
som rusar hetsigt strida.
Var min vän men glöm ej den, vår natt som nyss förflutit!
Stå upp och gå med tänk ej på den trohet som du brutit!
Gå och sov bort ruset!
Ut i gryningsljuset
Skalden stapplar bort med snabba steg på gårdsplansgruset.
Stapplar bort till knuten,
cirkeln den är sluten.
Illusionen han byggt upp
är nu för alltid bruten.
Dåren ibland dårar
fäller inga tårar
tårar från en krokodil
ger bara kalla kårar!
Han mår kasst och hårt och vasst är ljuset ifrån solen.
Han hör än sin varma vän som skrattar till fiolen:
tonerna och skratten
färga gårdagsnatten,
liksom humlorna som surrar ilsket i rabatten.
Tusen humlor surrar
Tusen tankar snurrar
Inom honom hör han hur
små svarta djävlar hurrar
Firar nederlaget
Firar fylleslaget
Firar att det än finns män
utav det usla slaget
varför ska man va så bra och göra som man borde
när så fort allt görs ogjort som nånsin förr man gjorde
så lätt att förstöra
förhållanden är sköra
men skörast var förtroendet som han lyckats förgöra.