De \u00e4r f\u00f6r rara kulturradikalerna. Ni vet, i den som alltid extremt polariserade svenska kulturdebatten har det blivit s\u00e5 att den som tycker att bunden vers eller figurativt m\u00e5leri kan ha n\u00e5got att s\u00e4ga \u00e4ven i samtiden, och att p\u00e5 traditionen vilande uttrycksformer kan f\u00e5 existera sida vid sida med moderna och postmoderna uttryck, den st\u00e4mplas som kulturkonservativ och utses till allm\u00e4nt villebr\u00e5d av det konsensualistiska etablissemang som h\u00e4rskar p\u00e5 snart sagt alla rikets kulturredaktioner (med n\u00e5gra f\u00e5 tappra undantag). Den d\u00e4remot som tycker att enbart modernistiskt formspr\u00e5k, konceptuell konst och fri vers ska f\u00e5 existera i kulturlandskapet, den kan st\u00e5ta med epitetet radikal.<\/p>\n
Det \u00e4r sannerligen upp- och nedv\u00e4nda v\u00e4rlden. Inte nog med att det anses radikalt att vurma f\u00f6r ett \u201dnyskapande\u201d som tagit sig samma uttryck i snart hundra \u00e5r, det anses ocks\u00e5 fr\u00e4mja \u201dm\u00e5ngfald\u201d att stigmatisera allt formspr\u00e5k utom den modernistiska \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4ndens. Orwells nyspr\u00e5k kunde inte ha \u00e5stadkommit absurdare omskrivningar \u00e4n de sj\u00e4lvutn\u00e4mnda radikalernas.<\/p>\n
Debatten som f\u00f6ljt p\u00e5 utst\u00e4llningen och boken Figurationer<\/a>, av Johan Lundberg och Christopher R\u00e5dlund, har utvecklat sig till en av de frejdigare kulturdebatterna p\u00e5 l\u00e4nge. Avsev\u00e4rt mycket intressantare \u00e4n det torftiga skyttegravskrig som f\u00f6ljde p\u00e5 konstfackselevernas r\u00e4ttshaveri i v\u00e5ras, d\u00e5 de stora konstinstitutionernas f\u00f6retr\u00e4dare ryckte ut och f\u00f6rklarade hur radikala de var.<\/p>\n N\u00e5got av en h\u00f6jdpunkt i kulturradikalernas str\u00e4van att kv\u00e4sa alla alternativ till deras omhuldade smakriktning utg\u00f6r Eva Str\u00f6ms recension i g\u00e5rdagens Sydsvenskan<\/a>. Godwinargumentet kommer till heders (som s\u00e5 ofta n\u00e4r de sj\u00e4lvutn\u00e4mnda radikalerna st\u00f6ter p\u00e5 n\u00e5got fr\u00e4mmande). Redan rubriken l\u00e5ter ana att i Eva Str\u00f6ms v\u00e4rld b\u00e4r alla vi som uppskattar figurativt m\u00e5leri p\u00e5 suspekta \u00e5sikter.<\/p>\n Hennes koppling till nazitidens kulturpolitik, d\u00e4r viss konst p\u00e5bj\u00f6ds uppifr\u00e5n som \u201dgod\u201d medan annan f\u00f6rd\u00f6mdes som \u201durartad\u201d, blir rent skrattretande med tanke p\u00e5 att det \u00e4r Eva Str\u00f6m som f\u00f6retr\u00e4der konstetablissemangets ideologi och f\u00f6rd\u00f6mer de avvikande uttrycken. L\u00e5t oss hoppas p\u00e5 fler klavertramp av detta slag, s\u00e5 att \u00e4nnu fler blir varse att den konceptuelle kejsaren numer inte bara \u00e4r naken. Han fryser. I alla fall darrar han.<\/p>\n __________________________________________________________ De \u00e4r f\u00f6r rara kulturradikalerna. Ni vet, i den som alltid extremt polariserade svenska kulturdebatten har det blivit s\u00e5 att den som tycker att bunden vers eller figurativt m\u00e5leri kan[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1042"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1042"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1042\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1042"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1042"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1042"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
Axessbloggen<\/a>, Therese Bohman<\/a>, Lars Vilks<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"