Om Evert Taube skulle ha levat idag hade han blivit 121 \u00e5r gammal. Det hade naturligtvis varit fullst\u00e4ndigt orimligt, men det \u00e4r ett inte ovanligt s\u00e4tt att inleda en kr\u00f6nika om en avliden persons f\u00f6delsedag. Evert Taube gick inte bort tragiskt i f\u00f6rtid som m\u00e5nga av hans trubadurkollegor gjort genom \u00e5rhundradena. Han blev 86 \u00e5r gammal och gick bort, \u00e4lskad av ett helt folk om \u00e4n aldrig erk\u00e4nd av det kulturetablissemang han hela sitt liv k\u00e4mpade f\u00f6r att f\u00e5 tillh\u00f6ra.<\/p>\n
Dan Andersson blev bara 32 \u00e5r gammal, ihj\u00e4lgasad som han blev p\u00e5 ett hotellrum i Stockholm. Cornelis Vreeswijk blev bara femtio, sargad av diabetes och ett h\u00e5rt liv. Taubes bortg\u00e5ng bekr\u00e4ftar inte myten om den lidande konstn\u00e4ren p\u00e5 gravens bredd, han f\u00f6runnades ett l\u00e5ngt och rikt liv, under vilket han dock f\u00f6rmodligen levde konstn\u00e4rsmyten mer \u00e4n n\u00e5gon annan under 1900-talet, med undantag m\u00f6jligtvis f\u00f6r Verner von Heidenstam.<\/p>\n
Taube \u00e4r en av de st\u00f6rsta inom svensk vistradition och ett konstn\u00e4rligt geni ocks\u00e5 med internationella m\u00e5tt m\u00e4tt. Liksom Carl Michael Bellman gjorde under den Gustavianska eran och Cornelis Vreeswijk under 60- och 70-talen kom han att f\u00f6r\u00e4ndra vismusiken p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att den aldrig mer skulle bli sig lik. Genom att f\u00f6ra in samtida popul\u00e4rmusik och traditioner fr\u00e5n andra delar av v\u00e4rlden sattes en ny standard f\u00f6r hur \u201dtraditionell\u201d svensk vismusik l\u00e5ter. Vem hade f\u00f6re Evert Taube kallat en tango som \u201dStockholmsmelodi\u201d f\u00f6r svensk visa?<\/p>\n
Storheten hos s\u00e5v\u00e4l Taube som Bellman och Cornelis best\u00e5r i en f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rvalta och utveckla den episka lyriska traditionen i texterna, samtidigt som han var lyh\u00f6rd f\u00f6r samtidens tong\u00e5ngar s\u00e5v\u00e4l musikaliskt som i \u00e4mnesvalen. N\u00e5gon trendk\u00e4nslig vindfl\u00f6jel var Taube emellertid inte. Snarare tv\u00e4rtom, enligt det modernistiska etablissemang vars kultursyn lade sig som en v\u00e5t filt \u00f6ver Sverige p\u00e5 40- och 50-talen och som alltj\u00e4mt sp\u00f6kar i bed\u00f6mningarna av vad som \u00e4r fin- och fulkultur, var Taubes s\u00e5nger och dikter hoppl\u00f6st otidsenliga. Modernisterna hade inte rum f\u00f6r en traditionalist som Taube!<\/p>\n
Men Taube var ingen bak\u00e5tstr\u00e4vare som v\u00e5rdade ett musealt kulturarv. Han r\u00f6rde sig i kraft av sin kunskap och sin fantastiska k\u00e4nsla f\u00f6r stil, rytm och meter mellan \u00e5rhundradena. Som en sann traditionalist utvecklade han traditionen, \u00f6ste ur dess rika brunn av gjorda erfarenheter, och gjorde den angel\u00e4gen f\u00f6r sin samtid. Att han lyckades \u00e4r uppenbart. Han kanske inte gick hem hos ett tr\u00e5ngsynt kulturetablissemang (endast Gunnar Ekel\u00f6f stod upp och f\u00f6rsvarade honom bland modernisterna n\u00e4r det bl\u00e5ste sn\u00e5lt), men v\u00e4l hos de breda folklagren. Och d\u00e5 var Taube sannerligen ingen ytlig schlagermakare, utan ett djupt bel\u00e4st, medveten och hantverksskicklig poet och s\u00e5ngare. D\u00e4ri ligger den tidl\u00f6se trubadurens storhet.<\/p>\n
N\u00e4r detta skrivs sitter jag p\u00e5 t\u00e5get mot Taubes f\u00f6delsestad G\u00f6teborg, d\u00e4r han visserligen inte bodde mer \u00e4n n\u00e5gra m\u00e5nader av sitt liv, men som f\u00f6rst\u00e5tt att f\u00f6rvalta minnet av sin store son b\u00e4ttre \u00e4n Stockholm, den stad Taube gjorde till sin mer \u00e4n n\u00e5gon annan, f\u00f6rst\u00e5tt att g\u00f6ra. Jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g ner f\u00f6r att g\u00f6ra en konsert<\/a> och dra mitt lilla blygsamma str\u00e5 till den stack som Taube och andra hj\u00e4ltar byggt genom \u00e5rhundradena.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Om Evert Taube skulle ha levat idag hade han blivit 121 \u00e5r gammal. Det hade naturligtvis varit fullst\u00e4ndigt orimligt, men det \u00e4r ett inte ovanligt s\u00e4tt att inleda en kr\u00f6nika[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11,7,4,16],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1552"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1552"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1552\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1555,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1552\/revisions\/1555"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1552"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1552"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1552"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}