N\u00e4r man h\u00e5ller p\u00e5 med textbaserad, akustisk musik p\u00e5 sitt modersm\u00e5l och allra helst om den framf\u00f6rs av upphovsmannen sj\u00e4lv, ensam p\u00e5 scenen \u00e4r det inte ovanligt att man drabbas av vissa defintionssv\u00e5righeter n\u00e4r man ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara vilken typ av verksamhet som man sysslar med. Det \u00e4r framf\u00f6rallt tre stycken begrepp som cirkulerar och vars respektive inneb\u00f6rd och framf\u00f6rallt vad som skiljer dem \u00e5t inte alltid \u00e4r alldeles glasklart. Jag syftar du p\u00e5 begreppen trubadur, viss\u00e5ngare och singer\/songwriter. Jag t\u00e4nkte h\u00e4r ge ett f\u00f6rslag till definitioner utifr\u00e5n hur jag sj\u00e4lv anv\u00e4nder begreppen.<\/p>\n
Trubadur<\/a> \u00e4r ett gammalt ord vars inneb\u00f6rd skiftat bet\u00e4nkligt \u00f6ver tiden. Ordet h\u00e4rstammar fr\u00e5n occitaniens \u201dtrobador\u201d och har f\u00e5tt avledningar till ett stort antal spr\u00e5k. Ursprungligen \u00e5syftades de diktare som skrev egna visor och dikter p\u00e5 folkspr\u00e5ket, av romantisk eller underh\u00e5llande karakt\u00e4r. Det \u00e4r en tradition som h\u00e4rleds till hertig Vilhelm (Guillaume) IX av Akvitanien (1071-1126) och som hade sin storhetstid fram till Albigenserkrigen vid 1200-talets mitt d\u00e5 det Occitanska h\u00f6gkulturen i stort sett utpl\u00e5nades.<\/p>\n Trubadurkulturen omfattade ett omr\u00e5de fr\u00e5n norra delen avd en iberiska halv\u00f6n visa dagens Sydfrankrike bort till norra delen av dagens Italien. Trubadurtraditionen levde emellertid kvar i lokala vistraditioner \u00e4ven efter den occitanska h\u00f6gkulturens fall och \u00f6vers\u00e4ttningar och varianter av de sydfranska balladerna spreds ocks\u00e5 till det germanska spr\u00e5komr\u00e5det. Evert Taube har f\u00f6rtj\u00e4nstfullt skildrat trubadurkulturens framv\u00e4xt i sin ess\u00e4istiska reseskildring Vallfart.<\/p>\n Evert Taube var ocks\u00e5 den som p\u00e5 allvar livade upp begreppet trubadur i det svenska spr\u00e5ket. Han s\u00e5g sig sj\u00e4lv som en direkt arvtagare till medeltidens visdiktare vilket kom att s\u00e4tta avtryck p\u00e5 hans eget diktande och \u00e4ven resulterade i gedigen forskning p\u00e5 omr\u00e5det. Taube \u00f6versatte tidigt trubadurpoesi fr\u00e5n fornfranska och r\u00e4knas \u00e4ven av nutida forskare om trubadurlyriken som en av auktoriteterna p\u00e5 omr\u00e5det.<\/p>\n Trubadurv\u00e5gen<\/strong><\/p>\n F\u00f6r de flesta svenskar kom Taube sj\u00e4lv att personifiera sinnebilden av inneb\u00f6rden i begreppet trubadur, och n\u00e4r visv\u00e5gen br\u00f6t ut under 1960-talet betraktade den nya generationen viss\u00e5ngare, Cornelis Vreeswijk, Fred \u00c5kerstr\u00f6m med flera, Evert Taube som den upph\u00f6jde m\u00e4staren och tog efter dennes bruk av ordet trubadur. Yrkestrubadurernas f\u00f6rening som bildades av den nya generationen trubadurer och som alltj\u00e4mt \u00e4r verksam \u00e4r ett exempel p\u00e5 detta bruk av ordet.<\/p>\n Definitionen av en trubadur \u00e4r allts\u00e5, enligt min mening, om man str\u00e4var efter den historiska kontinuiteten, en person som skriver och framf\u00f6r sina egna s\u00e5nger p\u00e5 folkspr\u00e5ket. Texterna kan handla om h\u00f6visk k\u00e4rlek (ridderlighetens ideal \u00e4r ett arv fr\u00e5n den occitanska trubadurkulturen), om kritik mot makthavare och meningsmotst\u00e5ndare eller vara skrivna i rent underh\u00e5llande syfte. Folkspr\u00e5ket inneb\u00e4r ofta men inte alltid modersm\u00e5let. I invandraren Vreeswijks fall blev det ju spr\u00e5ket som talades i det nya landet. P\u00e5 medeltiiden skilde sig trubadurerna fr\u00e5n de som diktade p\u00e5 latin, den internationella elitens spr\u00e5k. Idag kan man v\u00e4l s\u00e4ga att det \u00e4r engelskans hegemoni p\u00e5 s\u00e5ngtextomr\u00e5det som utg\u00f6r motbilden.<\/p>\n Trots att denna definition alltj\u00e4mt lever kvar sedfan sjuttiotalet har de senaste decennierna inneburit en f\u00f6rskjutning av inneb\u00f6rden i och med att en typ av underh\u00e5llare som med gitarr och\/eller playbackrack framf\u00f6r popul\u00e4ra covers p\u00e5 firmafester och finlandsf\u00e4rjor har b\u00f6rjat titulera sig trubadurer. F\u00f6rmodligen har de tagit fasta p\u00e5 att trubadurer oftast framtr\u00e4der ensamma p\u00e5 scenen och valt att bortse fr\u00e5n \u00f6vriga konstituerande drag hos en trubadur, till exempel det grundl\u00e4ggande kriteriet att han eller hon skriver sina texter sj\u00e4lv.<\/p>\n I takt med att dessa partyunderh\u00e5llare tilltagit i antal medan de verkliga trubadurernas skara varit konstant eller rentav minskat har allt fler kommit att f\u00f6rknippa ordet med dessa grisfestcharm\u00f6rer som med st\u00f6rre eller mindre framg\u00e5ng tolkar storheter som John Fogerty och Bj\u00f6rn Rosenstr\u00f6m. Det \u00e4r den typ av trubadurer som Magnus Uggla raljerar \u00f6ver i sin visa som heter just \u201dtrubaduren\u201d. (Ironiskt i sammanhanget \u00e4r att enligt min definition \u00e4r Uggla sj\u00e4lv mer \u00e4kta trubadur \u00e4n \u201dpartytrubadurerna\u201d p\u00e5 firmafesterna).<\/p>\n Vad \u00e4r en visa?<\/strong><\/p>\n Viss\u00e5ngare \u00e4r ett anat begrepp som cirkulerar i dessa sammanhang. Till skillnad fr\u00e5n trubadur ger viss\u00e5ngare mer av en hint av vilken typ av musik det r\u00f6r sig om. Men inte heller h\u00e4r \u00e4r definitionen s\u00e4rskilt rigid, En viss\u00e5ngare sjunger visor, men visor finns inom ett brett spektra av genrer. Evert taubes tangos och Cornelis Vreeswijks bluesballader \u00e4r allm\u00e4nt betraktade som visor. En m\u00f6jlig skillnad mellan en viss\u00e5ngare och en trubadur \u00e4r att viss\u00e5ngare inte emd n\u00f6dv\u00e4ndighet beh\u00f6ver sjunga sina egna s\u00e5nger. Inte heller ligger det i begreppet att de ska vara skrivna p\u00e5 \u201dfolkspr\u00e5ket\u201d.<\/p>\n Vill man t\u00e4nja begreppen n\u00e5got skulle man kunna s\u00e4ga att \u201dpartytrubaduren\u201d p\u00e5 finlandsf\u00e4rjan som sjunger Creedence egentligen \u00e4r mer av en viss\u00e5ngare \u00e4n en trubadur. Med tiden har dock den stora floran av popul\u00e4rmusikaliska genrer och m\u00e4nniskors vilja att etikettera och kategorisera musik gjort att ett allm\u00e4nt konsensus brett ut sig om vad vismusik i sj\u00e4lva verket \u00e4r. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4tta riktigt fingret p\u00e5 vad som \u00e4r de avg\u00f6rande kriterierna, men det tycks handla om att det \u00e4r textbaserad musik och att den har ett visst sound. Inte ens en notorisk vishatare som Fredrik Strage<\/a> tycks vara kapabel att riktigt definiera vad som egentligen \u00e4r visa.<\/p>\n Singer\/songwriter \u00e4r v\u00e4l egentligen det engelska spr\u00e5kets motsvarighet till ordet trubadur. L\u00e4ngre tillbaka i tiden har det betraktat viss\u00e5ngare och folks\u00e5ngare som framf\u00f6rt sina egna s\u00e5nger, oftast till eget ackompanjemang. S\u00e5v\u00e4l Joe Hill som Woodie Guthrie, Pete Seeger, Bob Dylan och Johnny Cash har beskrivits som singer\/songwriters. Precis som n\u00e4r det r\u00f6rs ig om trubadurer i Sverige handlar det om egen musik framf\u00f6rd p\u00e5 folkspr\u00e5ket i n\u00e5gon form av vistradition.<\/p>\n Det ena beh\u00f6ver inte utesluta det andra<\/strong><\/p>\n Under de senaste decenniet har begreppsdefinitionen dock kommit att sn\u00e4vas \u00e5t och en rad alltmer likriktade artister med ett visst sound (ingen n\u00e4mnd ingen gl\u00f6md) har tillsammans med sina tillskyndare bland kritikerna velat l\u00e4gga beslag p\u00e5 begreppet f\u00f6r egen del. Sj\u00e4lv tycker jag att det finns sj\u00e4l att \u201d\u00e5terer\u00f6vra\u201d begreppet singer songwriter p\u00e5 samma s\u00e4tt som det \u00e4r v\u00e4rt att \u00e5terer\u00f6vra ordet trubadur fr\u00e5n covers\u00e5ngarna p\u00e5 finlandsb\u00e5tarna.<\/p>\n