{"id":1645,"date":"2011-04-16T07:00:41","date_gmt":"2011-04-16T05:00:41","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1645"},"modified":"2014-06-01T18:43:38","modified_gmt":"2014-06-01T16:43:38","slug":"punkarna-ar-de-nya-kulturkonservativa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1645","title":{"rendered":"Punkarna \u00e4r de nya kulturkonservativa"},"content":{"rendered":"<p>H\u00e4romdagen skrev jag p\u00e5 debattsiten Newsmill under rubriken <a title=\"De kulturkonservativa \u00e4r de nya punkarna\" href=\"http:\/\/www.newsmill.se\/node\/34799\">De kulturkonservativa \u00e4r de nya punkarna<\/a>. I artikeln f\u00f6rf\u00e4ktade jag att den kulturkonservativa h\u00e5llningen idag \u00e4r den enda som p\u00e5 allvar utmanar och ifr\u00e5gas\u00e4tter det kulturella och politiska etablissemanget, p\u00e5 samma s\u00e4tt som punken och andra rebelliska str\u00f6mningar under 1900-talets andra h\u00e4lft gjorde. Nu t\u00e4nkte jag komplettera mitt resonemang med en text om varf\u00f6r dagens punkare \u00e4r de nya kulturkonservativa.<\/p>\n<p><!--more-->De kulturkonservativas och punkarnas revolter \u00e4r naturligtvis inte helt \u00f6verf\u00f6rbara \u2013 punkarna provocerade inte bara etablissemanget, de provocerade ocks\u00e5 sin omedelbara omgivning med utagerande beteende och uppseendev\u00e4ckande kl\u00e4der och frisyrer. \u00c4ven om en slips idag kan rendera onda \u00f6gonkast fr\u00e5n vissa grupper i samh\u00e4llet \u00e4r den knappast lika provocerande som en mohikanfrisyr vid \u00e5ttiotalets b\u00f6rjan. Idag provocerar dock knappast n\u00e5gra subkulturella attribut heller.<\/p>\n<p>Sedan kulturradikalismen stagnerat och blivit salongsf\u00e4hig b\u00f6rjade den alltmer uppg\u00e5 i den borgerliga kulturelitens smaksf\u00e4r och s\u00e5 sm\u00e5ningom tr\u00e4nga ut de traditionsbaserade kulturyttringar som betraktades som f\u00f6rlegade och bak\u00e5tstr\u00e4vande. P\u00e5 samma s\u00e4tt som den modernistiska arkitekturen blivit den totalit\u00e4ra socialismens arv till marknadssamh\u00e4llet har den modernistiska konsten blivit en kulturradikal draks\u00e5dd rakt in i h\u00f6gborgerligheten.<\/p>\n<p>Stadsbilden fl\u00e4ckas av fler likriktade komplex i glas och st\u00e5l, som p\u00e5st\u00e5s \u201dspegla samtiden\u201d p\u00e5 samma s\u00e4tt som samtiden speglats i snart ett sekel. Samh\u00e4llsomst\u00f6rtande konceptkonst har ansetts chic och de burgna konstsamlarnas pengar har regnat \u00f6ver videokonstn\u00e4rer och installationsmakare. N\u00e5gra f\u00e5 kulturkonservativa bastioner s\u00e5som Nationalmuseum och Kungliga Operan har motst\u00e5tt denna utveckling.<\/p>\n<p>Men att den bigotta kultureliten sv\u00e4ngt om fr\u00e5n traditionsbundenhet till f\u00f6rstelnad radikalism betyder inte att traditionsbundenheten och det kumulativa kulturt\u00e4nkandet har f\u00f6rsvunnit. I sj\u00e4lva verket lever det kvar i h\u00f6gsta grad, med i undergroundr\u00f6relserna, precis som konstn\u00e4ren Christopher R\u00e5dlund och sociologen Alexander Z Ibsen konstaterar i <a title=\"Svensk Tidskrift\" href=\"http:\/\/www.svensktidskrift.se\/?p=23952\" target=\"_blank\">senaste numret av Svensk Tidskrift<\/a>. De alternativa subkulturerna har \u00f6vertagit kulturkonservatismens f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt.<\/p>\n<p>Man f\u00f6rvaltar och v\u00e5rdar ett arv, i form av ett sound, en kl\u00e4dstil, tematiken i texterna och s\u00e5 vidare. F\u00f6r att anv\u00e4nda punken som exempel s\u00e5 sjunger dagens svenska Oi-punkare i f\u00f6rbluffande stor utstr\u00e4ckning om samh\u00e4llsf\u00f6rh\u00e5llanden som mer erinrar om 80-talets England \u00e4n om den svenska samtiden, eftersom man vill vara genren trogen. De mer kreativa lyckas dock f\u00f6rflytta genrens perspektiv och ordv\u00e4ndningar till en samtida kontext.<\/p>\n<p>De subkulturella attribut som n\u00e4r respektive subkultur var ny vittnade om ett anarkistiskt och nyskapande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt stelnar oftast efter bara n\u00e5gra \u00e5r till uniformer, fyllda av dolda budskap och underf\u00f6rst\u00e5dda symboler, traderade fr\u00e5n generation till generation av de invigda, p\u00e5 samma s\u00e4tt som det kulturkonservativa \u00f6verf\u00f6randet av kulturella referensramar alltid har fungerat.<\/p>\n<p>Medan de silverh\u00e5riga kulturtanterna hummar och nickar allvarsamt framf\u00f6r sj\u00e4ll\u00f6sa videoinstallationer, tacksamma f\u00f6r att den institutionella konstteorin befriat dem fr\u00e5n ansvaret att g\u00f6ra egna bed\u00f6mningar, \u00e4gnar sig den alternativa ungdomen \u00e5t vidstr\u00e4ckt f\u00f6rkovran i undergroundkulturernas referensv\u00e4rldar.<\/p>\n<p>Det kulturkonservativa f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet har allts\u00e5 flyttat ned i underjorden, till subkulturerna. Problemet med denna utveckling \u00e4r bara att medan den f\u00f6rmenta h\u00f6gkulturen st\u00e5r och stampar sig tr\u00f6tt p\u00e5 samma (post-)modernistiska st\u00e4lle som den st\u00e5tt sedan ett sekel tillbaka, begr\u00e4nsar sig subkulturernas anh\u00e4ngare av frivilligt uppst\u00e4llda skrank.<\/p>\n<p>G\u00e5ng efter annan blommar ett verkligt storverk ut ur dessa subkulturella fickor \u2013 det \u00e4r inte kvaliteten som begr\u00e4nsar de subkulturella uttrycken &#8211;  men oftast fungerar avgr\u00e4nsningarna som hinder f\u00f6r utvecklingen. Det ligger i sj\u00e4lva subkulturernas natur att vara avgr\u00e4nsade, vilket medf\u00f6r att de st\u00e4ller sig vid sidan av kulturens stora fl\u00f6den. Under ytan bubblar en subkulturell aktivitet som grundar sig p\u00e5 traditionsbunden sj\u00e4lvmedvetenhet, men d\u00e4ruppe p\u00e5 parnassen r\u00e5der bleke.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>H\u00e4romdagen skrev jag p\u00e5 debattsiten Newsmill under rubriken De kulturkonservativa \u00e4r de nya punkarna. I artikeln f\u00f6rf\u00e4ktade jag att den kulturkonservativa h\u00e5llningen idag \u00e4r den enda som p\u00e5 allvar utmanar[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1645"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1645"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1645\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1648,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1645\/revisions\/1648"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1645"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1645"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1645"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}