N\u00e4r jag l\u00e4ste historia vid universitetet gjorde jag f\u00f6rv\u00e5nad iakttagelsen att de minst beg\u00e5vade kurskamraterna var de som l\u00e4ste kursen inom ramen f\u00f6r l\u00e4rarutbildningen. Jag hade dessf\u00f6rinnan levt i vanf\u00f6rest\u00e4llningen att den som \u00e4mnade viga sitt liv \u00e5t att undervisa andra m\u00e5ste ha ett s\u00e4rdeles brinnande intresse f\u00f6r \u00e4mnet ifr\u00e5ga. P\u00e5 universitetet uppenbarades dock med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet att s\u00e5 inte var fallet. Dessv\u00e4rre visade det sig att dessa blivande historiel\u00e4rare ofta inte heller hade n\u00e5got st\u00f6rre intresse f\u00f6r sj\u00e4lva undervisningsmomentet. Det fanns med andra ord sk\u00e4l att fr\u00e5ga sig vad de \u00f6verhuvudtaget gjorde p\u00e5 l\u00e4rarutbildningen.<\/p>\n
L\u00e4rarutbildningarna har alltf\u00f6r l\u00e4nge fungerat som ett slags akademisk sopstation f\u00f6r dem som varit f\u00f6r obeg\u00e5vade eller f\u00f6r lata f\u00f6r att ta sig in p\u00e5 n\u00e5got program med h\u00f6gre antagningskrav, men som \u00e4nd\u00e5 velat ha en yrkesutbildning, \u201datt falla tillbaka p\u00e5\u201d som det s\u00e5 fint brukar heta. Naturligtvis d\u00f6ljer sig d\u00e4r i m\u00e4ngden av l\u00e4rarstudenter naturligtvis ocks\u00e5 riktiga ljushuvuden, \u00e4mnesentusiaster och pedagogiska idealister som valt l\u00e4rarbanan utifr\u00e5n ett \u00e4dlare kall och d\u00e4rf\u00f6r valt att trotsa den usla utbildningen, de l\u00e5ga l\u00f6nerna, den tuffa arbetsmilj\u00f6n och omgivningens kritik och f\u00f6rakt. F\u00f6r det ska gudarna veta, det \u00e4r ingen l\u00e4tt match f\u00f6r den som f\u00f6rs\u00f6ker ta sitt l\u00e4raruppdrag p\u00e5 allvar idag.<\/p>\n
Dessa hj\u00e4ltemodiga individer f\u00f6rsvinner emellertid i m\u00e4ngden. M\u00e5nga tr\u00f6ttnar och hoppar av och s\u00f6ker sig till branscher d\u00e4r deras produktivitet bel\u00f6nas i pekuni\u00e4r form, alternativt s\u00f6ker sig till en akademisk karri\u00e4r d\u00e4r deras intellektuella kapacitet v\u00e4rdes\u00e4tts. Ut p\u00e5 arbetsmarknaden marscherar ist\u00e4llet mina kurskamrater fr\u00e5n historieundervisningen, de som valt l\u00e4rarprogrammet i brist p\u00e5 annat. Dessa f\u00f6rses nu med \u201dl\u00e4rarlegitimation\u201d f\u00f6r att de ska ges f\u00f6retr\u00e4de framf\u00f6r s\u00e5 kallade obeh\u00f6riga l\u00e4rare. De senare helt enkelt s\u00e5dana som inte genomg\u00e5tt den l\u00e4rarutbildning som de flesta \u00e4r \u00f6verens om \u00e4r mer eller mindre v\u00e4rdel\u00f6s. Jag erinrar mig den oefterh\u00e4rmerlige Leif Alsheimers uttalande n\u00e4r jag f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan intervjuade honom f\u00f6r Axess magasin<\/a>: \u201dEn bombmatta \u00f6ver alla l\u00e4rarutbildningar vore en n\u00e5d att stilla bedja om\u201d.<\/p>\n Nu har emellertid en ny l\u00e4rarutbildning lanserats som p\u00e5 sikt f\u00f6rhoppningsvis kommer att r\u00e4tta till n\u00e5gra av problemen. Till exempel har man gjort upp med vanf\u00f6rest\u00e4llningen att h\u00f6gstadiel\u00e4rare och f\u00f6rskoll\u00e4rare beh\u00f6ver samma typ av utbildning. En \u00e5terg\u00e5ng till synen p\u00e5 l\u00e4rarens uppdrag som kunskapsf\u00f6rmedlare b\u00e5dar ocks\u00e5 g\u00e5tt, \u00e4ven om det fortfarande finns de som v\u00e4rjer sig inf\u00f6r det i mina \u00f6ron tilltalande ordet \u201dkatederundervisning<\/a>\u201d.<\/p>\n