P\u00e5 nationaldagen blir jag alltid ett rov f\u00f6r stridiga k\u00e4nslor. Det \u00e4r alltid trevligt med traditioner och h\u00f6gtider att samlas kring och f\u00e4derneslandet \u00e4r naturligtvis s\u00e4rskilt v\u00e4rt att fira. Samtidigt finns det av h\u00e4vd en ambivalens i svenskarnas f\u00f6rh\u00e5llande till sitt fosterland som g\u00f6r dylikt firande komplicerat.<\/p>\n
Att kritiken fr\u00e5n invandrare som p\u00e5pekade det besynnerliga i att svenskarna inte firade sin egen nation med en nationell h\u00f6gtidsdag var en bidragande faktor till att man beslutade att g\u00f6ra 6 juni till helgdag s\u00e4ger en del om svenskarnas komplicerade sj\u00e4lvbild. \u00c4nnu tydligare blir man om man bevistar n\u00e5got av alla dessa nerv\u00f6sa kommunala nationaldagsfiranden som arrangeras runt om i riket.<\/p>\n
F\u00f6r att ingen ska hysa n\u00e5got tvivel om att kommunens politiker och byr\u00e5krater lydigt r\u00e4ttat sig efter den multikulturalistiska \u00f6verideologin ser man till att tona ned det svenska traditionella inslaget och ist\u00e4llet lyfta fram olika invandrargruppers kulturella s\u00e4rdrag. Inget fel med att visa upp dessa, men p\u00e5 svenska flaggans dag?<\/p>\n
Flera invandrare i bekantskapskretsen, fr\u00e5n helt olika h\u00e5ll i v\u00e4rlden, har p\u00e5pekat det besynnerliga i detta och menar att det vittnar om en vacklande svensk sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Den svenska sj\u00e4lvf\u00f6rnekelsen \u00e4r emellertid mer komplicerad \u00e4n s\u00e5. Det ligger en stolthet i att sj\u00e4lvutpl\u00e5nandet.<\/p>\n
Detta \u00e4r inget sentida fenomen. Redan 1896 skrev Verner von Heidenstam i uppsatsen Om svenskarnas lynne:<\/p>\n
Ingenting frukta svenskarna s\u00e5 mycket som att bli slagna p\u00e5 fingrarna med sj\u00e4lv\u00f6verskattning. Inom hela samtiden finns icke heller ett f\u00f6rn\u00e4mare och mer vinnande folkdrag \u00e4n denna nationella sj\u00e4lvironi. Hur p\u00e5 en g\u00e5ng blyg och stolt ter sig icke en s\u00e5dan sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse vid sidan av de andra nationernas f\u00f6rgudning av det inhemska! Ett s\u00e5dant in\u00e5tseende \u00f6ga \u00f6ppnas f\u00f6rst hos en h\u00f6g och gammal kultur och under skeden, d\u00e5 ett folks f\u00f6rm\u00e5ga att sk\u00e4rsk\u00e5da sina egna lyten och f\u00f6rdomar sk\u00e4rpes \u00e4nda till ytterlighet, ja till en tragiskt f\u00f6rst\u00f6rande makt. <\/em><\/p>\n [\u2026]<\/em><\/p>\n Ett s\u00e5dant sj\u00e4lvtvivel, hur vinnande det \u00e4n kan synas, leder ofelbart till underg\u00e5ng. V\u00e4l kan ett mer storartat slut aldrig v\u00e4nta ett gammalt folk \u00e4n att med vetandets mogna frukter i kn\u00e4t och sj\u00e4lvrannsakelsen p\u00e5 sin mun sluta \u00f6gat till s\u00f6mnen; men det \u00e4r livets lag att rygga tillbaka vid \u00e4ttestupan, och svenskarnas lynne \u00e4r \u00e4nnu f\u00f6r rikt p\u00e5 m\u00f6jligheter att den genomskinligt kalla dager i vilken de betrakta varandra, n\u00f6dv\u00e4ndigt skulle vara h\u00f6stens.<\/em><\/p>\n M\u00e5nga svenskar, inf\u00f6dda och invandrade, irriterar sig p\u00e5 nationaldagsfirandets sj\u00e4lvf\u00f6rnekande karakt\u00e4r och de offentliga arrangemangens multikulturella excesser. M\u00e5nga sneglar d\u00e4rvidlag avundsjuk p\u00e5 v\u00e5rt v\u00e4stra grannfolk och den hejdl\u00f6sa nationella karneval som d\u00e4r bryter ut varje \u00e5r p\u00e5 17 maj. Norm\u00e4nnen har i relativ upplevt den nationella kampen f\u00f6r \u00f6verlevnad, i krig och under trycket fr\u00e5n en fascistisk ockupation. De vet att uppskatta sin nationella sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, sin frihet och de f\u00f6rf\u00e4der som grundlade den. Talande nog \u00e4r det Norge som valt att st\u00e5 utanf\u00f6r den europeiska superstaten och inte Sverige. Norrm\u00e4nnen tycks inte heller lida n\u00e4mnv\u00e4rt av detta sj\u00e4lvp\u00e5tagna utanf\u00f6rskap.<\/p>\n Sj\u00e4lv kan jag tycka att det norska s\u00e4ttet att fira sin nation tangerar det vulg\u00e4ras gr\u00e4ns. Det \u00e4r inte flaggviftande och musikk\u00e5rer som fyller mitt br\u00f6st med fosterlandsk\u00e4rlek. M\u00e5 vara att jag \u00e4r historieintresserad och vill v\u00e5rda v\u00e5rt kulturarv, men det \u00e4r knappast kring gamla kungar jag v\u00e4vt min k\u00e4nsla f\u00f6r Sverige, \u00e4ven om en del av dem givetvis f\u00f6rtj\u00e4nar v\u00e5r tacksamhet. Min k\u00e4nsla f\u00f6r Sverige \u00e4r den som speglas i Karlfeldts och Heidenstams poesi, i prins Eugens och Bruno Liljefors m\u00e5leri, i Evert Taubes sk\u00e4rg\u00e5rdsskildringar och Selma Lagerl\u00f6fs mystik.<\/p>\n Det \u00e4r en l\u00e4ngtan efter ur\u00e5ldriga fj\u00e4ll, djupa skogar, havsbandets klipph\u00e4llar och stormvridna tallar. Det \u00e4r en k\u00e4nsla av samh\u00f6righet med det str\u00e4vsamma folk som str\u00e4vsamt byggde och formade detta land i nord, med sin sammanbitna sj\u00e4lvst\u00e4ndighet, plikttrogna arbetsmoral och den s\u00e4regna kultur som frambringat en Lucidor, en Bellman, en Almqvist, en S\u00f6derberg, en Fr\u00f6ding, en Lagerl\u00f6f, en Boye, en Ekel\u00f6f, en Taube och tusen andra.<\/p>\n Allt detta liksom min tacksamhet \u00f6ver att ha f\u00f6tts i ett fritt, v\u00e4lm\u00e5ende land d\u00e4r medborgarnas r\u00e4ttigheter i stort sett respekteras och tas p\u00e5 allvar, t\u00e4nker jag fira idag. Visst kan man ondg\u00f6ra sig \u00f6ver skattetrycket eller FRA-lagen, genuspedagogikens utbredning eller utformningen av socialf\u00f6rs\u00e4kringssystemet, men nog \u00e4r Sverige ett r\u00e4tt bra land att leva i \u00e4nd\u00e5. Det tycker nog de flesta oavsett om de viftar med flaggor vid den kommunala sambauppvisningen, sk\u00e5lar med sig sj\u00e4lva framf\u00f6r kungaportr\u00e4ttet eller tillbringar helgdagen p\u00e5 n\u00e5gon natursk\u00f6n plats i goda v\u00e4nners lag.<\/p>\n Sk\u00e5l moder Svea!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" P\u00e5 nationaldagen blir jag alltid ett rov f\u00f6r stridiga k\u00e4nslor. Det \u00e4r alltid trevligt med traditioner och h\u00f6gtider att samlas kring och f\u00e4derneslandet \u00e4r naturligtvis s\u00e4rskilt v\u00e4rt att fira. Samtidigt[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1816"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1816"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1816\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1822,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1816\/revisions\/1822"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1816"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1816"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1816"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}