{"id":1823,"date":"2011-06-07T10:27:26","date_gmt":"2011-06-07T08:27:26","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1823"},"modified":"2011-06-07T12:22:14","modified_gmt":"2011-06-07T10:22:14","slug":"kostar-mer-an-det-smakar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1823","title":{"rendered":"Kostar mer \u00e4n det smakar"},"content":{"rendered":"

I gott s\u00e4llskap avrundades svenska flaggans dag p\u00e5 v\u00e4rdshuset Ulla Winbladh<\/a> p\u00e5 Djurg\u00e5rden. Vilken plats kunde vara l\u00e4mpligare \u00e4n detta etablissemang, invigt som Reinholds \u00c5ngbageri till Stockholmsutst\u00e4llningen 1897 i samband med vilken \u00e4ven Nordiska museet och ett antal av de andra praktbyggnaderna uppf\u00f6rdes. Om Stockholmsutst\u00e4llningen har Uppsala id\u00e9historikern\u00a0 Anders Ekstr\u00f6m skrivit den storslagna avhandlingen Den utst\u00e4llda v\u00e4rlden<\/em> (1994). Etablissemanget levde emellertid inte upp till de kulinariska f\u00f6rv\u00e4ntningarna.<\/p>\n

Den klarbl\u00e5 sommarhimlen b\u00f6rjade \u00f6verg\u00e5 i violett, en stilla kv\u00e4llsbris susade i Djurg\u00e5rdens tr\u00e4dkronor och veteranbilarna gled sakta f\u00f6rbi p\u00e5 gatan utanf\u00f6r. N\u00e5got fel p\u00e5 atmosf\u00e4ren var det sannerligen inte. Dessv\u00e4rre var de kulinariska inslagen inte riktigt vad man hade kunnat f\u00f6rv\u00e4nta sig av en restaurang med Ulla Winbladhs prisniv\u00e5.<\/p>\n

F\u00f6rr\u00e4tten utgjordes nationaldagen till \u00e4ra av en traditionell svensk sill- och str\u00f6mmingstallrik. Denna innebar f\u00f6ga mer \u00e4n vad som utlovades. H\u00f6gst ordin\u00e4r sill i sm\u00e5 glassk\u00e5lar, tv\u00e5 cheddarskivor och en mikroskopisk bit kall str\u00f6mming. Det smakade inte d\u00e5ligt p\u00e5 n\u00e5got vis, det smakade ungef\u00e4r som n\u00e4r man sj\u00e4lv ordnar en enkel sillm\u00e5ltid hemma.<\/p>\n

Huvudr\u00e4tten fortsatte i samma stil. Den h\u00e4ngm\u00f6rade entrec\u00f4ten var visserligen m\u00f6r, men extravagant var den knappast. Entrec\u00f4te skall visserligen vara fettspr\u00e4ngd men h\u00e4r bestod n\u00e4stan halva k\u00f6ttbiten av fett som fick sk\u00e4ras bort. Den tilltagna timbalen av schalottenl\u00f6kssm\u00f6r som balanserade ovanp\u00e5 k\u00f6ttet smakade f\u00f6ga mer \u00e4n sm\u00f6r och bidrog till att f\u00f6rst\u00e4rka intrycket av flott. De medf\u00f6ljande r\u00f6dbetorna smakade kokta r\u00f6dbetor. Getosten smakade getost. Visst var det fr\u00e4scha r\u00e5varor, men n\u00e5gon ytterligare niv\u00e5 av f\u00f6r\u00e4dling hade man kunnat v\u00e4nta sig av den n\u00e4st dyraste r\u00e4tten p\u00e5 menyn.<\/p>\n

N\u00e4r man g\u00e5r ut och \u00e4ter, inte minst p\u00e5 ett st\u00e4lle med Ulla Winbladhs prisniv\u00e5, f\u00f6rv\u00e4ntar man sig n\u00e5got ut\u00f6ver vad man sj\u00e4lv kan tillreda hemma. Dessv\u00e4rre infriades inte dessa f\u00f6rv\u00e4ntningar av n\u00e5gon av r\u00e4tterna vi \u00e5t. Den avslutande chokladtryffeln var visserligen, i likhet med huvudr\u00e4tten, rej\u00e4lt tilltagen, men imponerade inte smakm\u00e4ssigt. En socker-, fett- och kakaobomb s\u00e5som chokladtryfflar pl\u00e4gar vara, men inget mer \u00e4n s\u00e5.<\/p>\n

Summa summarum, det var en trevlig kv\u00e4ll i en atmosf\u00e4rstinn omgivning men maten var ingenting att l\u00e4gga p\u00e5 minnet. Den var absolut inte d\u00e5lig men ingenting som h\u00f6jde sig \u00f6ver det ordin\u00e4ra.<\/p>\n

\"\"<\/a>Undertecknad p\u00e5 Skansen strax innan avt\u00e5gandet mot Ulla Windbladh.<\/em><\/p>\n

SvD<\/a>, DN<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I gott s\u00e4llskap avrundades svenska flaggans dag p\u00e5 v\u00e4rdshuset Ulla Winbladh p\u00e5 Djurg\u00e5rden. Vilken plats kunde vara l\u00e4mpligare \u00e4n detta etablissemang, invigt som Reinholds \u00c5ngbageri till Stockholmsutst\u00e4llningen 1897 i samband[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[8],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1823"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1823"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1823\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1827,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1823\/revisions\/1827"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1823"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1823"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1823"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}