{"id":1870,"date":"2011-06-14T10:36:25","date_gmt":"2011-06-14T08:36:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1870"},"modified":"2014-06-01T18:41:22","modified_gmt":"2014-06-01T16:41:22","slug":"kontraproduktiv-konceptarkitektur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1870","title":{"rendered":"Kontraproduktiv konceptarkitektur"},"content":{"rendered":"<p>Po\u00e4ngen med ett museum \u00e4r att man d\u00e4r ska kunna se saker som man inte kan f\u00e5 se n\u00e5gon annanstans. Framf\u00f6rallt handlar detta om autentiska historiska f\u00f6rem\u00e5l och konstverk i original. F\u00f6r tillg\u00e4nglighetens skull kan dessa sedan med f\u00f6rdel kompletteras med informativa texter, eventuella interaktiva inslag etcetera. Dessv\u00e4rre har det under de senaste decennierna g\u00e5tt en trend genom museiv\u00e4rlden som medf\u00f6rt att f\u00f6rem\u00e5len m\u00f6nstrats ut f\u00f6r tillr\u00e4ttalagde framst\u00e4llningar vars syfte i b\u00e4sta fall \u00e4r v\u00e4lmenande menl\u00f6st, i s\u00e4msta fall politiskt tillr\u00e4ttavisande.<\/p>\n<p><!--more-->I Storbritannien \u00e4r man oftast extremt bra p\u00e5 att l\u00e4gga upp museum s\u00e5 att de intresserar b\u00e5de de inbitna historien\u00f6rdarna och intresserad allm\u00e4nhet. F\u00f6rem\u00e5len presenteras pedagogiskt i suggestiva milj\u00f6er. F\u00f6rmodligen beror detta till stor del p\u00e5 att det alltj\u00e4mt \u00e4r historiker och arkeologer som best\u00e4mmer vid museerna. I Sverige har vi tyv\u00e4rr g\u00e5tt en utveckling till m\u00f6tes d\u00e4r f\u00f6rem\u00e5len i allt h\u00f6gre utstr\u00e4ckning m\u00f6nstrats ut fr\u00e5n salarna f\u00f6r att magasineras l\u00e5ngt bort fr\u00e5n allm\u00e4nhetens \u00f6gon och ersatts av moraliserande pekpinnar. Detta har skett i takt med att fackkunskapen f\u00e5tt ge vika f\u00f6r specialiserade museivetare.<\/p>\n<p>Precis som vad g\u00e4ller kultur och humanistisk kunskap s\u00e5 finns en nervositet i v\u00e5rt land visavi historisk kunskap. Den tycks inte betinga n\u00e5got v\u00e4rde i de politiska makthavarnas \u00f6gon om den inte ocks\u00e5 fyller n\u00e5got annat samh\u00e4lleligt syfte. D\u00e4rf\u00f6r ska museerna hellre anv\u00e4ndas till att l\u00e4gga v\u00e5ra \u00e5sikter till r\u00e4tta \u00e4n att f\u00f6rmedla historisk kunskap. Detta har lett till den besynnerliga situationen att det b\u00e4st upplagda museerna \u00e4r publikfriande turistmagneter som Vasamuseet, d\u00e4r uppl\u00e4gget \u00e4r mer \u00e5t det brittiska h\u00e5llet.<\/p>\n<p>Om Storbritannien \u00e4r ideallandet f\u00f6r museer och Sverige dess politiskt korrekta motpol s\u00e5 befinner sig Tyskland n\u00e5gonstans mitt emellan. Tyskarnas nervositet kan emellertid f\u00f6rst\u00e5s i ljuset av 1900-talets traumatiska och komplicerade historia.<\/p>\n<p>Jag hade h\u00f6rt mycket gott om det judiska museet i Berlin och gladde mig \u00e5t att \u00e4ntligen f\u00e5 tillf\u00e4lle att bes\u00f6ka det. Allra helst som jag sj\u00e4lv tycker att judisk kultur och historia \u00e4r h\u00f6ggradigt intressant. S\u00e5v\u00e4l utst\u00e4llningen som arkitekturen f\u00e5r goda vitsord i guideb\u00f6ckerna. Dessv\u00e4rre gjorde bes\u00f6ket mig ytterligt besviken.<\/p>\n<p>L\u00e5t oss b\u00f6rja med arkitekturen. Byggnaden, ritad av den polskjudiske arkitekten Daniel Libeskind, verksam i USA, har en mycket s\u00e4regen form som p\u00e5st\u00e5s vara t\u00e4nkt att likna \u201den s\u00f6nderbruten davidsstj\u00e4rna\u201d. Det \u00e4r en typ av konceptbyggnad som f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 museet i Gamla Uppsala, vars form inspirerats av vikingarnas drakskepp: ist\u00e4llet f\u00f6r att utg\u00e5 fr\u00e5n byggnadens funktion och syfte utg\u00e5r arkitekten fr\u00e5n en symbolistisk id\u00e9 som n\u00e4r den oms\u00e4tts i praktiken bara blir platt och intets\u00e4gande.<\/p>\n<p>Den s\u00e4regna formen till trots k\u00e4nns byggnaden f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt ickeunik. Det \u00e4r en typ av postmodernistisk arkitektur som det k\u00e4nns som att man har sett hundratals g\u00e5nger. Kanske beror det p\u00e5 att jag bor granne med Uppsalas charmbefriade konserthus\u2026<\/p>\n<p>Inv\u00e4ndigt\u00a0 best\u00e5r det judiska museet av en m\u00e4ngd vinklar och vr\u00e5r, l\u00e5nga g\u00e5ngar och branta trappor. Tydligen skall rundvandringen vara en del i ett \u201dfilosofiskt program\u201d d\u00e4r den fysiska upplevelsen av uppf\u00f6rsbackar och tv\u00e4ra kast skall p\u00e5minna om judarnas vederm\u00f6dor och katastrofer genom historien. Dessv\u00e4rre funkade inte konceptet. I alla fall inte p\u00e5 mig.<\/p>\n<p>Som s\u00e5 ofta med denna typ av emblematiska monumentalbyggnader blir syftet, inneh\u00e5llet och bes\u00f6karna sekund\u00e4ra. Utst\u00e4llningen k\u00e4nns malplacerad och som bes\u00f6kare k\u00e4nner man sig som en inkr\u00e4ktare. Arkitekturen fyller inte l\u00e4ngre n\u00e5got syfte utan har blivit ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l, som skall tillgodoses \u00e4ven p\u00e5 bekostnad av verksamhetens egentliga inriktning.<\/p>\n<p>F\u00f6rem\u00e5len som visades k\u00e4ndes tagna ur sitt sammanhang. Det r\u00e5dde en skev proportionalitet mellan antalet f\u00f6rem\u00e5l och antalet sk\u00e4rmar med texter och fotografier. Ett museum som till huvuddelen best\u00e5r av text och fotografier f\u00f6rfelar sitt syfte &#8211; det skulle med f\u00f6rdel kunna ers\u00e4ttas av en bok. Den sterila och m\u00e4nniskofientliga inramningen gjorde heller inte vare sig f\u00f6rem\u00e5len eller den judiska kulturen r\u00e4ttvisa.<\/p>\n<p>Inslagen om f\u00f6rf\u00f6ljelserna och m\u00f6rdandet av judar f\u00f6rfelade ocks\u00e5 sitt syfte. Ist\u00e4llet f\u00f6r att bli engagerande och gripande k\u00e4ndes de pretenti\u00f6sa och h\u00f6gtravande. Min erfarenhet \u00e4r att riktigt tunga och hemska historiska episoder b\u00e4st presenteras s\u00e5 osentimentalt som m\u00f6jligt: rakt upp och ned, utan krusiduller. De fruktansv\u00e4rda realiteterna blir mycket mer p\u00e5tagliga p\u00e5 det viset.<\/p>\n<p>Det s\u00e5 kallade \u201dF\u00f6rintelsetornet\u201d, d\u00e4r bes\u00f6karna st\u00e4ngs in i ett nedsl\u00e4ckt rum, f\u00f6rmodligen t\u00e4nkt att erinra om en gaskammare, k\u00e4ndes ungef\u00e4r lika f\u00e5nigt h\u00f6gtravande som Kirsten Ortweds Raul Wallenbergmonument vid Nybroplan i Stockholm. Det \u00e4r synd, eftersom en s\u00e5dan k\u00e4nsla av uppl\u00e5sthet och pretentioner riskerar att ge ett l\u00f6jets skimmer \u00e5t allvarliga h\u00e4ndelser och allm\u00e4ngiltiga fr\u00e5gest\u00e4llningar.<\/p>\n<p>F\u00f6r den som har ett specialintresse f\u00f6r judisk kultur och historia kanske det judiska museet i Berlin \u00e4r v\u00e4rt ett bes\u00f6k, men f\u00f6r den som bara har n\u00e5gra dagar i staden och ska v\u00e4lja ut en handfull av stadens alla museer och historiska platser \u00e4r det ingenting jag skulle rekommendera.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/IMG_1095.jpg\"><img decoding=\"async\" loading=\"lazy\" class=\"aligncenter size-large wp-image-1871\" title=\"J\u00fcdisches Museum Berlin\" src=\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/IMG_1095-764x1024.jpg\" alt=\"\" width=\"558\" height=\"747\" srcset=\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/IMG_1095-764x1024.jpg 764w, https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/IMG_1095-224x300.jpg 224w, https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/IMG_1095.jpg 1936w\" sizes=\"(max-width: 558px) 100vw, 558px\" \/><\/a><em>Trubaduren framf\u00f6r J\u00fcdisches Museum Berlin med Daniel Libeskinds &#8221;sp\u00e4nnande&#8221; arkitektur.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Po\u00e4ngen med ett museum \u00e4r att man d\u00e4r ska kunna se saker som man inte kan f\u00e5 se n\u00e5gon annanstans. Framf\u00f6rallt handlar detta om autentiska historiska f\u00f6rem\u00e5l och konstverk i[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1870"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1870"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1870\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1874,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1870\/revisions\/1874"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1870"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1870"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1870"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}