{"id":1884,"date":"2011-06-17T12:23:35","date_gmt":"2011-06-17T10:23:35","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1884"},"modified":"2011-06-17T12:23:35","modified_gmt":"2011-06-17T10:23:35","slug":"dar-rockmusik-var-forbjuden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=1884","title":{"rendered":"D\u00e4r rockmusik var f\u00f6rbjuden"},"content":{"rendered":"

I \u00d6sttyskland var punkmusik f\u00f6rbjudet av staten eftersom den ans\u00e5gs leda till oppositionellt och degenererat beteende. Detta ber\u00e4ttade guiden f\u00f6r oss n\u00e4r jag gick en rundvandring i det gamla Stasif\u00e4ngelset Hohensch\u00f6nhausen<\/a>. Kanske \u00e4r det f\u00f6r att jag sj\u00e4lv \u00e4r gammal punkare och punkmusiker som denna lilla triviala uppgift, ber\u00e4ttad i en bisats, ber\u00f6rde mig extra mycket. Men kanske \u00e4r det s\u00e5 att just de banala sidorna av f\u00f6rtrycket g\u00f6r det begripligt p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00e4ngelseceller och tortyrkamrar inte f\u00f6rm\u00e5r g\u00f6ra.<\/p>\n

De enda platser d\u00e4r det var till\u00e5tet att ordna punkkonserter p\u00e5 i DDR var i kyrkorna. Kyrkan erbj\u00f6d en fristad f\u00f6r oppositionella och alternativa kulturuttryck. Sett i eterhand \u00e4r det ett under att kyrkorna fick best\u00e5 i det socialistiska kontrollsamh\u00e4llet d\u00e4r 91000 d\u00e4r \u00e5siktspolisen hade heltidsanst\u00e4llda och flera miljoner informat\u00f6rer i en befolkning p\u00e5 17 miljoner. N\u00e4r rockmusiken kom p\u00e5 60-talet f\u00f6rbj\u00f6ds den av regeringen, som ist\u00e4llet fr\u00f6s\u00f6kte lansera en statligt godk\u00e4nd musikgenre som ungdomarna skulle fr\u00f6jdas \u00e5t. P\u00c5 DDR-museet vid Alexanderplats kan man se en instruktionsvideo f\u00f6r hur dansen skulle g\u00e5 till. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande blev den ingen succe hos ungdomen.<\/p>\n

Hohensch\u00f6nhausen, i hj\u00e4rtat av \u00d6stberlin, var ok\u00e4nt f\u00f6r de flesta \u00f6sttyskar. Inte ens de som f\u00f6rdes dit och sp\u00e4rrades in k\u00e4nde till var n\u00e5gonstans de hade befunnit sig. F\u00f6rst efter Tysklands enande 1991 blev f\u00e4ngelset k\u00e4nt f\u00f6r allm\u00e4nheten. 1995 gjordes det till museum och \u00f6ppnades f\u00f6r bes\u00f6kare. V\u00e5r guide ber\u00e4ttade att det alltj\u00e4mt f\u00f6rekom att f\u00f6re detta f\u00e5ngar d\u00f6k upp p\u00e5 hans visningar. Han identifierade dem eftersom de alltid fick t\u00e5rar i \u00f6gonen.<\/p>\n

Hohensch\u00f6nhausen omg\u00e4rdades av stort hemliughetsmakeri. De som f\u00f6rdes dit transporterades i slutna sk\u00e5pbilar, maskerade som varutransporter s\u00e5 att ingen skulle ana vad som f\u00f6rsegick. Resan till f\u00e4ngelset ggjordes l\u00e5ng och slingrande f\u00f6r att g\u00f6ra f\u00e5ngarna desorienterade, och v\u00e4l framme till\u00e4ts de bara att vistas inomhus. Skulle de fr\u00e5n en byggnad till en annan p\u00e5 f\u00e4ngelseomr\u00e5det f\u00f6rdes de med \u00f6gonbindel till bilen och k\u00f6rdes sedan runt ett slag f\u00f6r att de inte skulle veta att de fortfarande befann sig p\u00e5 samma plats.<\/p>\n

Till Hohensch\u00f6nhausen f\u00f6rdes m\u00e4nniskor som misst\u00e4nktes f\u00f6r att hysa fel \u00e5sikter. Metoderna f\u00f6r att tvinga fram erk\u00e4nnanden var utstuderade. D\u00e4 fanns allt fr\u00e5n p\u00e5tvingad s\u00f6mnbrist och kinesisk vattentortyr till mer raffinerade psykologiska strategier. I f\u00e4ngelset fanns 114 enmansceller, men hela 120 f\u00f6rh\u00f6rsrum. Samtliga f\u00e5ngar skulle kunna f\u00f6rh\u00f6ras samtidigt.<\/p>\n

Men det var inte bara de tillf\u00e5ngatagna som var offer i det kommunistiska systemet. \u00c4ven stasipersonalen beann sig under st\u00e4ndig \u00f6vervakning. Kamerorna i taket fanns inte d\u00e4r prim\u00e4rt f\u00f6r att \u00f6vervaka f\u00e5ngarna \u2013 dessa var \u00e4nd\u00e5 under st\u00e4ndig uppsikt \u2013 utan f\u00f6r att man skulle ha koll p\u00e5 vaktpersonalen. I varje f\u00f6rh\u00f6rsrum fanns tv\u00e5 bandspelare. En p\u00e5 bordet som sk\u00f6ttes av f\u00f6rh\u00f6rsledaren, och en i ett beseglat sk\u00e5p som efter f\u00f6rh\u00f6ret avlyssnades av annan stasipersonal f\u00f6r att man skull f\u00f6rvissa sig om at f\u00f6rh\u00f6rsledaren inte gjort n\u00e5got misst\u00e4nkt.<\/p>\n

I den socialistiska \u00e5siktsdiktaturen \u00f6vervakade alla varandra. N\u00e4r Stasis hemliga arkiv nu gjorts tillg\u00e4ngligt f\u00f6r allm\u00e4nheten har m\u00e5nga gamla stasiinformat\u00f6rer chockats \u00f6ver att uppt\u00e4cka att deras egna akter inte bara bestod av uppgifter de sj\u00e4lva l\u00e4mnat in om sina grannar och arbetskamrater, ja \u00e4ven familjemedlemmar, utan ocks\u00e5 om uppgifter om dem sj\u00e4lva, som andra informat\u00f6rer samlat in. I filmen Das leben der anderen<\/a> (2006) ges en skr\u00e4mmande bild av torftigheten i det \u00f6sttyska \u00f6vervakningssamh\u00e4llet fr\u00e5n en av de avlyssnande agenternas perspektiv.<\/p>\n

Den \u00f6sttyska diktaturen \u00e4r ett av de mest utstuderade \u00f6vrvakningssamh\u00e4llen som existerat. Utrymmet f\u00f6r individualitet var obefintligt och kontrollen s\u00e5 gott som total. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det skr\u00e4mmande att bet\u00e4nka hur ledande svenska politiker som Olof Palme, Ingvar Carlsson och Sten Andersson, som annars alltid var snara att f\u00f6rd\u00f6ma diktaturer runtom i v\u00e4rlden, blundade f\u00f6r det \u00f6sttyska f\u00f6rtrycket, eller i f\u00f6rekommande fall till och med hyllade det.<\/p>\n

I Sverige har vi de senaste decennierna b\u00f6rjat g\u00f6ra upp med de skamfl\u00e4ckar som utg\u00f6rs av svenskars och svenska myndigheters samr\u00f6re med Hitlertyskland. En liknande uppg\u00f6relse med relationerna till kommunistdiktaturerna \u00e4r angel\u00e4gen. Det \u00e4r skr\u00e4mmande att den borgerliga regeringen inte h\u00e4vt hemligst\u00e4mplingen av de stasiakter som inneh\u00e5ller information om svenskar som samarbetade med den \u00f6sttyska s\u00e4kerhetstj\u00e4nsten. Man kan undra vilka det \u00e4r man skyddar.<\/p>\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 skr\u00e4mmande hur illa informerade svenska ungdomar idag \u00e4r om f\u00f6rh\u00e5llandena bakom j\u00e4rnrid\u00e5n. I historieundervisningen, s\u00e5v\u00e4l i grundskola som p\u00e5 gymnasium och universitet f\u00e5r man l\u00e4tt inrycket av att historien tog slut 1945. Det kalla kriget behandlas ytterst rapsodiskt och medan nazismens ondska analyseras i detalj l\u00e4mnas kommunismens dito ofta d\u00e4rh\u00e4n.<\/p>\n

Kommunismen reduceras till en chic st\u00e5ndpunkt f\u00f6r kulturpersonligheter, och de gamla diktaturernas symboler blir modeaccessoarer f\u00f6r m\u00e4nniskor som om de f\u00f6rs\u00f6kt leva p\u00e5 samma s\u00e4tt i DDR med all s\u00e4kerhet skulle ha hamnat i Hohensch\u00f6nhausen eller n\u00e5got annat f\u00e4ngelse f\u00f6r oppositionella.<\/p>\n

Socialdemokraterna talade om att finna en medelv\u00e4g mellan det marknadsekonomiska systemet i v\u00e4st och de kommunistiska diktaturerna i \u00f6st. Man fr\u00e5gar sig hur en s\u00e5dan medelv\u00e4g skulle se ut \u2013 skulle bara viss rockmusik vara f\u00f6rbjuden?<\/p>\n