N\u00e4r Olof Palme som ecklesiastikminister 1968 presenterade den s\u00e5 kallade UKAS-reformen, som innebar ett inf\u00f6rande av fasta studieg\u00e5ngar vid svenska universitet, m\u00f6tte den kraftigt motst\u00e5nd inom alla politiska l\u00e4ger utanf\u00f6r socialdemokraterna. Fr\u00e5n borgerligt h\u00e5ll liksom fr\u00e5n v\u00e4nstern s\u00e5g man det som ett slag mot bildningsuniversitetet och mot individens frihet. Syftet med reformen var att \u00f6ka genomstr\u00f6mningshastigheten vid den h\u00f6gre utbildningen och att genom statlig styrning anpassa utbildningens inneh\u00e5ll efter arbetsmarknadens behov. Det var det korporativa samh\u00e4llet i dess prydno.<\/p>\n
Tv\u00e5 universitetsideal st\u00e4lldes mot varandra, det ena var ett universitet som skolade medborgare, det andra ett som skolade arbetskraften. Reformen genomf\u00f6rdes sedan, i l\u00e4tt modifierad version, under namnet PUKAS. D\u00e4rmed antr\u00e4ddes en v\u00e4g bort fr\u00e5n det universitets- och bildningsideal som varit r\u00e5dande sedan mitten av artonhundratalet. H\u00e5rdast drabbades humanvetenskaperna. I det korporativa samh\u00e4llets nyttoperspektiv var de humanistiska disciplinerna sv\u00e5ra att r\u00e4ttrf\u00e4rdiga. Om m\u00e5let \u00e4r h\u00f6g genomstr\u00f6mningshastighet och snabb anpassning p\u00e5 arbetsmarknaden \u00e4r det sv\u00e5rt att motivera varf\u00f6r personer skall l\u00e4gga sin tid p\u00e5 konstvetenskap eller historiska studier.<\/p>\n
Sedan 1968 har ocks\u00e5 borgerligheten i stort anammat den instrumentella syn p\u00e5 bildning som socialdemokraterna lanserade vid 1970-talets slut. Den h\u00f6gre utbildningens m\u00e5l och syfte \u00e4r enbart anpassning till arbetsmarknaden. Kunskap f\u00f6r kunskapens egen skull finns knappast l\u00e4ngre. I ljuset av detta \u00e4r det kanske inte s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nande att man p\u00e5 Svenskt N\u00e4ringsliv inte kan se n\u00e5got v\u00e4rde i utbildningar som inte direkt leder till arbete som i praktiken v\u00e4rdel\u00f6sa.<\/p>\n
I rapporten Konsten att strula till ett liv<\/a> klumpar rapportf\u00f6rfattarna Stefan F\u00f6lster, Malin Sahl\u00e9n och Johan Kreicbergs till synes godtyckligt ihop \u00e4mnesomr\u00e5dena \u201dhumaniora och konst\u201d utifr\u00e5n att de som studerar dessa \u00e4mnen statistiskt har sv\u00e5rast att komma ut p\u00e5 arbetsmarknaden. Denna statistik tar de sedan till int\u00e4kt f\u00f6r sitt f\u00f6rslag att ytterligare f\u00f6rsv\u00e5ra f\u00f6r humaniorastudenterna genom att f\u00f6rs\u00e4mra deras studievillkor.<\/p>\n Humanioras kris <\/strong><\/p>\n Svensk humaniora befinner sig i kris och har gjort detta i flera \u00e5rtionden. Delvis handlar det om trov\u00e4rdighetsproblem som de humanistiska institutionerna sj\u00e4lva \u00e4r upphov till, f\u00f6r att motivera sin existens i ett samh\u00e4lle pr\u00e4glat av en instrumentell syn p\u00e5 kunskap har man ofta hemfallit \u00e5t att grotta in sig i sociologisk teoribildning f\u00f6r att p\u00e5 s\u00e5 vis f\u00f6rs\u00f6ka p\u00e5visa \u201dsamh\u00e4llsnytta\u201d. Resultatet har tyv\u00e4rr ofta blivit det rakt motsatta. Professorn emeritus i id\u00e9historia Svante Nordin beskriver detta utf\u00f6rligt i sin bok Humaniora i Sverige<\/a> (2008).<\/p>\n I m\u00e5nga l\u00e4nder runtom i v\u00e4rlden \u00e5tnjuter humanistiska utbildningar stort anseende, till exempel i USA, Storbritannien och Frankrike. D\u00e4r har humanister inte samma sv\u00e5righeter att komma ut p\u00e5 arbetsmarknaden och har ofta en god l\u00f6neutveckling dessutom. Den som utbildar sig till jurist eller ekonom kompletterar g\u00e4rna sin utbildning med humanistiska studier f\u00f6r att \u00f6ka sin konkurrenskraft p\u00e5 arbetsmarknaden. Behovet av humanister p\u00e5 arbetsmarknaden uppm\u00e4rksammas i den h\u00e4r danska rapporten fr\u00e5n 2008<\/a>, och i denna fr\u00e5n Lunds universitet samma \u00e5r<\/a>. I Norge m\u00e5ste alla universitetsstudenter l\u00e4sa en introduktionskurs som liknar grundkursen i id\u00e9- och l\u00e4rdomshistoria.<\/p>\n I Sverige, d\u00e4r den instrumentella synen p\u00e5 kunskap alltj\u00e4mt \u00e4r allenar\u00e5dande, \u00e4r emellertid humanistiska kunskaper inte vatten v\u00e4rda. I annonser efterfr\u00e5gas ofta en \u201dsamh\u00e4llsvetenskaplig examen\u201d men s\u00e5 gott som aldrig en humanistisk s\u00e5dan, trots att f\u00e5 arbetsgivare torde kunna motivera varf\u00f6r en sociologexamen g\u00f6r en s\u00f6kande mer l\u00e4mplig f\u00f6r en utredningstj\u00e4nst \u00e4n en i ekonomisk historia, eller att man just i Sverige inte kan f\u00e5 en viss typ av arbete med en humanistexamen n\u00e4r man kan det i andra l\u00e4nder med motsvarande arbetsmarknad.<\/p>\n Det rapportf\u00f6rfattarna p\u00e5 Storgatan borde fr\u00e5ga sig \u00e4r varf\u00f6r humaniststudenter har s\u00e5 sv\u00e5rt att komma ut p\u00e5 arbetsmarknaden, inte hur man ska f\u00f6rsv\u00e5ra deras studievillkor. Ett s\u00e4tt att \u00f6ka v\u00e4rdet p\u00e5 humanistiska examina vore att minska antalet utbildningsplatser. Det skulle ocks\u00e5 kunna bidra till att h\u00f6ja kvaliteten p\u00e5 utbildningarnas inneh\u00e5ll. Idag \u00e4r de humanistiska utbildningarna hoppl\u00f6st eftersatta. N\u00e4r jag l\u00e4ste min kandidatkurs i litteraturvetenskap hade vi tv\u00e5 undervisningstimmar varannan vecka. Detta kan j\u00e4mf\u00f6ras med civilingenj\u00f6rsprogrammet d\u00e4r de har schemalagd undervisning n\u00e4stan varje dag.<\/p>\n Rapportf\u00f6rfattarna f\u00f6rs\u00f6ker skyla \u00f6ver sitt f\u00f6rslag till grundskott mot humaniorautbildningarna genom att i presentationen av rapporten tala om flumkurser som \u201dHarry Potterkunskap\u201d och annat perifert som det onekligen \u00e4r sv\u00e5rt att motivera varf\u00f6r staten ska tillhandah\u00e5lla. I sj\u00e4lva rapporten talar man emellertid om \u201dhumaniora och konst\u201d som en enhet fr\u00e5n vars faror studenterna skall avskr\u00e4ckas med ekonomiska styrmedel.<\/p>\n Att anv\u00e4nda studiemedelsinstrumentet f\u00f6r att styra studenternas utbildningsval \u00e4r en trubbig l\u00f6sning. Att anv\u00e4nda statistik om anst\u00e4llningsbarhet som enda utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r val av utbildning visar p\u00e5 ett platt och kunskapsfientligt bildningsideal. Svenskt n\u00e4ringsliv och alla dess medlemmar borde inse v\u00e4rdet av breddkunskaper, ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6respr\u00e5ka ytterliga steg mot ett samh\u00e4lle av fackidioter.<\/p>\n Ett samh\u00e4lle av fackidioter <\/strong><\/p>\n 2008 intervjuade jag f\u00f6r Axess magasin<\/a> juristen och f\u00f6rfattaren Leif Alsheimer som varnade f\u00f6r denna utveckling.<\/p>\n – Det \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r ett samh\u00e4lle att fungera med endast specialister eftersom det \u00e4r ett hjul utan nav \u2013 ekrar som fladdrar fritt. Bildningen \u00e4r egentligen sj\u00e4lva navet d\u00e4r man kan knyta ihop det h\u00e4r och f\u00e5 det att fungera i det stora hela. <\/em><\/p>\n Han tydliggjorde ocks\u00e5 skillnaden mellan utbildning och bildning och var en ivrig f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r att studenter p\u00e5 yrkesprogrammen, inte minst hans egna juriststudenter, m\u00e5ste l\u00e4sa \u00e4mnen utanf\u00f6r yrkesomr\u00e5det.<\/p>\n – Skillnaden mellan utbildning och bildning, det \u00e4r att utbildning ger f\u00e4rdighet, det vill s\u00e4ga, det \u00e4r ett slags upprepning, man klarar av att g\u00f6ra saker och ting yrkesm\u00e4ssigt p\u00e5 ett v\u00e4ldigt skickligt s\u00e4tt. Det \u00e4r allts\u00e5 rent mekaniskt, men man t\u00e4nker inte nytt i de stora sammanhangen, man kan inte foga ihop olika saker till att bli ett sammanh\u00e4ngande helt eller att ha en teori om hur saker och ting kan h\u00e4nga ihop utan det fordras bildning.<\/em><\/p>\n En av mina chefer p\u00e5 en st\u00f6rre nyhetsredaktion sade en g\u00e5ng att det \u00e4r \u201dl\u00e4ttare att g\u00f6ra en journalist av en akademiker \u00e4n en akademiker av en journalist\u201d, och understr\u00f6k v\u00e4rdet av att reportrarna hade annan utbildning \u00e4n den rent journalistiska. P\u00e5 v\u00e4ldigt m\u00e5nga arbetsplatser g\u00e5r det relativt fort att till\u00e4gna sig de yrkesspecifika kunskaperna, medan den kunskapsgrund som kr\u00e4vs f\u00f6r att kunna utf\u00f6ra yrket v\u00e4l tar \u00e5ratal att till\u00e4gna sig. Det \u00e4r denna kunskapsgrund som universiteten b\u00f6r tillhandah\u00e5lla.<\/p>\n Det finns stora problem med det svenska h\u00f6gre utbildningssystemet, och rapportf\u00f6rfattarna fr\u00e5n Svenskt N\u00e4ringsliv s\u00e4tter fingret p\u00e5 flera av dem. Det \u00e4r problematiskt att etablerings\u00e5ldern p\u00e5 den svenska arbetsmarknaden \u00e4r s\u00e5 h\u00f6g. Det \u00e4r problematiskt att l\u00f6neutvecklingen f\u00f6r akademiker, inte minst humanister, \u00e4r s\u00e5 d\u00e5lig. Det \u00e4r problematiskt att den h\u00f6gre utbildningen kommit att fungera som en arbetsmarknadspolitisk \u00e5tg\u00e4rd.<\/p>\n Det \u00e4r problematiskt att statliga medel l\u00e4ggs p\u00e5 mer eller mindre oseri\u00f6sa kurser som Harry Potterkunskap, men det sista h\u00e4nger ihop med att vi har f\u00f6r m\u00e5nga h\u00f6gskolor som konkurrerar om studenterna \u2013 ett arv fr\u00e5n socialdemokraternas etablerande av nya h\u00f6gskolor i varje glesbygdskommun p\u00e5 dekis.<\/p>\n Svenskt N\u00e4ringsliv har gjort sig sj\u00e4lva en stor otj\u00e4nst med f\u00f6rslaget om f\u00f6rs\u00e4mrade studievillkor f\u00f6r humaniora, eftersom den debatt som f\u00f6ljt rapportens publicering inte handlar om de relevanta problemen som rapporten pekar p\u00e5. Allt fokus har ist\u00e4llet hamnat p\u00e5 Svenskt N\u00e4ringsliv och of\u00f6rm\u00e5gan att se n\u00e5got v\u00e4rde f\u00f6r samh\u00e4llet i annan kunskap \u00e4n den rent instrumentella, eller n\u00e5got annat v\u00e4rde f\u00f6r individen \u00e4n det som m\u00e4ts i kronor och \u00f6ren.<\/p>\n DN<\/a>, DN<\/a>, SvD<\/a>, SvD<\/a>, SvD<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r Olof Palme som ecklesiastikminister 1968 presenterade den s\u00e5 kallade UKAS-reformen, som innebar ett inf\u00f6rande av fasta studieg\u00e5ngar vid svenska universitet, m\u00f6tte den kraftigt motst\u00e5nd inom alla politiska l\u00e4ger utanf\u00f6r[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1967"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1967"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1967\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1972,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1967\/revisions\/1972"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1967"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1967"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1967"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}