–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Det d\u00e4r \u00e4r inget kultursk\u00e4gg, det \u00e4r ett businessk\u00e4gg, s\u00e4ger ledarskribenten best\u00e4mt och avser mitt h\u00e5rbem\u00e4ngda ansikte.
–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Vad \u00e4r ett businessk\u00e4gg, replikerar jag, och vad skiljer det fr\u00e5n ett kultursk\u00e4gg?
–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Kultursk\u00e4ggen \u00e4r rundare, upplyser han. Ett businessk\u00e4gg \u00e4r h\u00e5rdare, det accentuerar k\u00e4kkonturens linje.<\/p>\n
St\u00e4llningskriget i sk\u00e4ggfr\u00e5gan \u00e4r \u00e4nnu inte avgjort. Allt fler v\u00e4nner och bekanta har dessutom engagerat sig i fr\u00e5gan. Dessv\u00e4rre i ungef\u00e4r lika stort antal p\u00e5 b\u00e5da sidor, vilket skapat ett d\u00f6dl\u00e4ge. P\u00e5 en middagsbjudning i fredags fr\u00e5gade jag en v\u00e4ninna som satt mitt emot om hon tyckte att jag skulle ta bort eller beh\u00e5lla sk\u00e4gget.<\/p>\n
–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Du ska ta bort det, svarade hon omedelbart.
–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Varf\u00f6r det?
–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 F\u00f6r att det \u00e4r fult.<\/p>\n
Sk\u00e4gg \u00e4r onekligen n\u00e5gonting som engagerar, entusiasmerar och irriterar (och kliar). I Iran ska det enligt uppgift vara lag p\u00e5 att alla offentliganst\u00e4llda m\u00e4n m\u00e5ste b\u00e4ra sk\u00e4ggv\u00e4xt. D\u00e4r, liksom i stora delar av v\u00e4rlden, b\u00e4rs sk\u00e4gg alltj\u00e4mt utan ironi. I Sverige har sk\u00e4gget, denna manlighetssymbol, ist\u00e4llet kommit att b\u00e4ras i h\u00f6g utstr\u00e4ckning av feminiserade m\u00e4n.<\/p>\n
Ironiska helsk\u00e4gg och ironiska mustascher b\u00e4rs av androgyna hipsters p\u00e5 S\u00f6dermalm. F\u00f6rmodligen \u00e4r det en uppgradering av 70-talets och hippier\u00f6relsens \u201dmjuka\u201d och h\u00e5riga manlighetsideal. Det har g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt att det rentav \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r en man under \u00a050 i Sverige idag att b\u00e4ra sk\u00e4gg eller mustasch utan att det uppfattas som ironi.<\/p>\n
Sj\u00e4lv s\u00f6ker jag inspiration bland v\u00e5ra stora trubadurer. Cornelis Vreeswijk hade sk\u00e4gg under perioder, och det var sannerligen inget ironiskt s\u00e5dant. Evert Taube hade ett pr\u00e4ktigt vitt helsk\u00e4gg under en period, vilket fick honom att likna den samtide Ernest Hemingway \u2013 n\u00e5got som ocks\u00e5 uppm\u00e4rksammades i pressen. Taube gick d\u00e5 ut och dementerade att han skulle ha f\u00f6rs\u00f6kt efterlikna Hemingway utan menade ist\u00e4llet att det var denne som imiterat honom!<\/p>\n
Den store sk\u00e4ggb\u00e4raren bland svenska trubadurer m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 s\u00e4gas vara Olle Adolphson. Adolphson bar under st\u00f6rre delen av sin karri\u00e4r ett stiligt och v\u00e4lv\u00e5rdat helsk\u00e4gg, fj\u00e4rran fr\u00e5n de yviga och ov\u00e5rdade ansiktsbeh\u00e5ringar som kunnat sk\u00e5das hos senare trubadurer. Med Taube, Adolphson och Vreeswijk i ryggen k\u00e4nns det onekligen tryggt att som trubadur b\u00e4ra helsk\u00e4gg. S\u00e4mre f\u00f6rebilder kan man ha.<\/p>\n
Men s\u00e5 finns det ju estetiska h\u00e4nsynstaganden att g\u00f6ra. Och s\u00e5 var det det d\u00e4r med kliandet\u2026<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Det d\u00e4r \u00e4r inget kultursk\u00e4gg, det \u00e4r ett businessk\u00e4gg, s\u00e4ger ledarskribenten best\u00e4mt och avser mitt h\u00e5rbem\u00e4ngda ansikte.–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Vad \u00e4r ett businessk\u00e4gg, replikerar jag, och vad skiljer det fr\u00e5n ett[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[12],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2151"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2151"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2151\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2155,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2151\/revisions\/2155"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2151"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2151"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2151"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}