{"id":2347,"date":"2011-10-06T17:18:17","date_gmt":"2011-10-06T15:18:17","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2347"},"modified":"2011-10-06T17:18:17","modified_gmt":"2011-10-06T15:18:17","slug":"en-oas-i-den-modernistiska-oknen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2347","title":{"rendered":"En oas i den modernistiska \u00f6knen"},"content":{"rendered":"

T\u00e4nk er en musiker som g\u00e5r upp p\u00e5 scenen eller in i inspelningsstudion utan att f\u00f6rst ha l\u00e4rt sig att hantera sitt instrument. Det f\u00f6rekommer s\u00e4kert och kan s\u00e4kert ocks\u00e5 bli lyckat i n\u00e5got enstaka fall, men \u00e4r knappast n\u00e5got som tilltalar vare sig en bredare allm\u00e4nhet eller k\u00e4nnarna av musik. Inom konstlivet \u00e4r det emellertid precis tv\u00e4rtom. D\u00e4r underk\u00e4nns
regelm\u00e4ssigt de som skaffat sig en hantverksm\u00e4ssig f\u00e4rdighet.<\/p>\n

1900-talets konstteorier med dess st\u00e4ndiga uppg\u00f6relser med den \u00e4ldre, p\u00e5\u00a0hantverksm\u00e4ssigt kunnande grundade, konstsynen har lett oss fram till en situation d\u00e4r det bokstavligen endast \u00e4r tanken som r\u00e4knas i ett konstverk. Modernismens f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4dda h\u00f6gkulturen undan masskonsumtionen \u00f6vergick i popkonst och en postmodernism som upprepade modernismens formgrepp men saknade dess filosofiska utg\u00e5ngspunkt.<\/p>\n

Idag befinner vi oss i ett estetiskt limbo d\u00e4r vad som helst kan kallas konst f\u00f6rutsatt att r\u00e4tt auktoritet fr\u00e5n r\u00e4tt institution v\u00e4ljer att ben\u00e4mna det s\u00e5. N\u00e5gra generella kvalitetsm\u00e4ssiga kriterier existerar inte l\u00e4ngre. Den st\u00e4ndiga str\u00e4van efter att vara aktuell och avantgarde har reducerat samtidskonsten till en slags nyhetskommenterande funktion.<\/p>\n

Att efterfr\u00e5gan p\u00e5 s\u00e5dana verk \u00e4r t\u00e4mligen begr\u00e4nsad \u00e4r kanske inte s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nande och de flesta som utbildas p\u00e5 dagens konsth\u00f6gskolor g\u00e5r en framtid till m\u00f6tes som bidragstagare eller verksamma p\u00e5 andra omr\u00e5den \u00e4n vad de utbildats f\u00f6r. Med undantag f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6r en liten grupp som r\u00f6ner stora framg\u00e5ngar internationellt och tj\u00e4nar stora pengar.<\/p>\n

Det senaste decenniet har intresset f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llande m\u00e5leri skjutit i h\u00f6jden. Etablerandet av nya konstmuseer v\u00e4rlden \u00f6ver har pressat upp priserna p\u00e5 \u00e4ldre m\u00e5leri, s\u00e5 till den grad att man skulle kunna tala om ett underskott p\u00e5 marknaden. Detta har medf\u00f6rt \u00f6verspillningseffekter p\u00e5 priserna f\u00f6r abstrakt samtidskonst \u2013 konstmarknaden m\u00e5ste ha n\u00e5gonting att s\u00e4lja. Det \u00e4ldre f\u00f6rest\u00e4llande m\u00e5leriets pris\u00f6kningar har dock varit betydligt st\u00f6rre \u00e4n p\u00e5 de abstrakta modernistiska verken.<\/p>\n

Intresset f\u00f6r \u00e4ldre m\u00e5leri har ocks\u00e5 \u00f6ppnat m\u00e5ngas, inte minst konstk\u00f6pares, \u00f6gon f\u00f6r samtida, f\u00f6rest\u00e4llande m\u00e5leri. Vi ser en ny generation konstn\u00e4rer v\u00e4xa fram som till\u00e4gnar sig det historiska m\u00e5leriets hantverkskunnande och l\u00e5ter detta vara utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r sitt konstn\u00e4rskap. Detta tilldrar sig intresse inte minst bland privatpersoner som v\u00e4ljer att
bortse fr\u00e5n att sk\u00f6nhet inte l\u00e4ngre utg\u00f6r honn\u00f6rsord bland smakdomarna.<\/p>\n

Ett problem \u00e4r emellertid att det r\u00e5der brist p\u00e5 utbildningar f\u00f6r denna typ av konsthantverk. De h\u00f6gre konstutbildningarna i v\u00e4stv\u00e4rlden tillhandah\u00e5ller s\u00e4llan eller aldrig de tekniska f\u00e4rdigheter som kr\u00e4vs f\u00f6r att utveckla ett traditionsbaserat konstn\u00e4rskap. P\u00e5 Konstfack erbjuds till exempel ingen sko0lning i f\u00f6rest\u00e4llande m\u00e5leri, men desto mer av institutionell konstteori.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det gl\u00e4djande att det finns initiativ som SARA<\/em> (Swedish Academy for Realistic Art<\/a>), nyligen inflyttade i nya st\u00f6rre lokaler i Bergshamra i Solna, som utbildar studenter i just f\u00f6rest\u00e4llande m\u00e5leri. Utbildningen \u00e4r tre\u00e5rig och fokuserar helt och h\u00e5llet p\u00e5 hantverkskunnandet.<\/p>\n

Vad eleverna d\u00e4refter \u00e4mnar g\u00f6ra med sina f\u00e4rdigheter l\u00e4gger sig inte l\u00e4rarna och grundarna Sanna Tomac<\/a> och Hans-Peter Szameit<\/a> i. Vissa studenter har sina ambitioner riktade mot konstv\u00e4rlden, medan andra t\u00e4nker sig en framtid som illustrat\u00f6rer eller inom dataspelsbranschen. Vad som f\u00f6renar dem \u00e4r att de vill till\u00e4gna sig f\u00e4rdigheten att avbilda verkligheten p\u00e5 ett realistiskt s\u00e4tt enligt traditionell teknik, till skillnad fr\u00e5n den fotorealism som ibland f\u00f6rv\u00e4xlas med traditionellt m\u00e5leri.<\/p>\n

S\u00e5 angel\u00e4gna \u00e4r de att till\u00e4gna sig dessa kunskaper att de bekostar utbildningen ur egen ficka. Det g\u00e5r n\u00e4mligen inte att s\u00f6ka studiest\u00f6d f\u00f6r kursavgiften. 85\u00a0000 kronor per student och l\u00e4s\u00e5r \u00e4r kursavgiften (kostnaderna per student ber\u00e4knas vara 120\u00a0000 kronor \u2013 differensen bekostar Tomac och Szameit sj\u00e4lva) och endast tv\u00e5 av de tre \u00e5ren \u00e4r
studiemedelsber\u00e4ttigande. Det sistn\u00e4mnda \u00e4r dock en nyhet, tidigare har studenterna
ocks\u00e5 f\u00e5tt l\u00f6sa levnadsomkostnaderna under studietiden p\u00e5 egen hand.<\/p>\n

N\u00e4r vi g\u00e5r runt i lokalerna \u00e4r skoldagen \u00f6ver och studenterna h\u00e5ller p\u00e5 och packar ihop penslar och paletter och g\u00f6r sig redo f\u00f6r hemg\u00e5ng. Den h\u00f6ga tekniska skickligheten p\u00e5 m\u00e5nga av de halvf\u00e4rdiga bilderna \u00e4r sl\u00e5ende. Det \u00e4r s\u00e4llan man ser n\u00e5got liknande idag som inte har minst hundra \u00e5r p\u00e5 nacken.<\/p>\n

–\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0Det h\u00e4r \u00e4r inte konst, insk\u00e4rper Hans-Peter Szameit, det h\u00e4r \u00e4r hantverk. Vi l\u00e4r ut hantverket, konst \u00e4r vad de v\u00e4ljer att g\u00f6ra med sina f\u00e4rdigheter n\u00e4r de kommer h\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

SARA fyller onekligen en viktig lucka i ett likriktat och genomideologiserat estetiskt landskap. Trots detta \u00e4r det inte alla som uppskattar initiativet. Nyligen skrev jag om DN:s konstkritiker Jessica Kempe som g\u00e5tt till h\u00e5rt angrepp mot utbildningen i en debattartikel i senaste numret av tidskriften Konstperspektiv<\/a>. Detta kommenterade jag h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n

F\u00f6r oss som f\u00f6redrar pluralism och som inte \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r det sk\u00f6na utg\u00f6r emellertid SARA<\/em> ett v\u00e4lbeh\u00f6vligt andningsh\u00e5l och en oas i den modernistiska \u00f6knen.<\/p>\n