{"id":2428,"date":"2011-10-18T14:01:13","date_gmt":"2011-10-18T12:01:13","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2428"},"modified":"2011-10-18T14:01:13","modified_gmt":"2011-10-18T12:01:13","slug":"konstverket-och-hantverket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2428","title":{"rendered":"Konstverket och hantverket"},"content":{"rendered":"

Karin Broos \u2013 Sven Harrys<\/strong><\/p>\n

Samtida m\u00e5leri \u00e4r s\u00e4llan inramat. \u00c4ldre m\u00e5leri avgr\u00e4nsades fr\u00e5n det omgivande rummet av en ram, ofta i sig ett konstverk utf\u00f6rt med stort hantverksm\u00e4ssigt kunnande, som bildade ett slags f\u00f6nsterkarm kring det titth\u00e5l in i en annan v\u00e4rld som den m\u00e5lade duken utgjorde. Modernt m\u00e5leri, abstrakt eller fotorealistiskt \u00e4r ist\u00e4llet utfallande, i Karin Broos fall \u00e4r den m\u00e5lade duken rentav sp\u00e4nd runt tr\u00e4ramen s\u00e5 att m\u00e5lningen forts\u00e4tter \u00e4ven ut p\u00e5 sidorna. Signalen \u00e4r tydlig: bilderna \u00e4r inte \u00f6ppningar mot en annan v\u00e4rld utan
en del av omgivningen, av samtiden.<\/p>\n

Det \u00e4r p\u00e5fallande att samtida recensenter har s\u00e5 mycket l\u00e4ttare att f\u00f6rdra fotorealistiskt m\u00e5leri, vars enda ambition \u00e4r att p\u00e5 ett s\u00e5 realistiskt s\u00e4tt \u00e5terge vardagliga situationer, \u00e4n m\u00e5leri i klassisk anda d\u00e4r konstn\u00e4ren ocks\u00e5 vill tillf\u00f6ra n\u00e5got till bilden, med andra ord vad som skilde konstverket fr\u00e5n hantverket.<\/p>\n

H\u00e4r ryms en paradox: \u00e5 ena sidan \u00e4r det konstn\u00e4rliga hantverket bespottat av dem som styr den kollektiva smaken, p\u00e5 institutioner och kultursidor. \u00c5 andra sidan \u00e4r det hantverkarna, fotorealisterna som kan f\u00f6rdras, medan de som kombinerar hantverksm\u00e4ssig skicklighet med estetiska ambitioner blir nedsablade eller tillskrivs dolska agendor.<\/p>\n

Kanske har det att g\u00f6ra med att sk\u00f6nhetsbegreppet som s\u00e5dant \u00e4r misst\u00e4nkliggjort i dagens fulhetskultur, d\u00e4r det vardagliga, det banala och det massproducerade bereds plats och upph\u00f6js genom den nivellereringsstr\u00e4van som pr\u00e4glat v\u00e5r h\u00f6gkultur alltsedan 60-talet. Det som g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att vara sk\u00f6nt, sublimt eller upph\u00f6jt g\u00f6re sig icke l\u00e4ngre besv\u00e4r p\u00e5 konstscenen eftersom det anses vara uttryck f\u00f6r elitism, en inv\u00e4ndning som kan tyckas paradoxal med tanke p\u00e5 det extremt exkluderande syns\u00e4tt som pr\u00e4glar s\u00e5v\u00e4l den
modernistiska estetiken som inom den institutionella konstteorin.<\/p>\n

Karin Broos, som just nu st\u00e4ller ut p\u00e5 Sven-Harrys<\/a> gyllene konsthall vid Vasaparken, \u00e4r en av dessa samtida figurativa konstn\u00e4rer som f\u00e5tt godk\u00e4nnt av etablissemanget p\u00e5 grund av sin fotorealism. Broos \u00e4r f\u00f6rvisso en skicklig hantverkare, inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller ljusets spel p\u00e5 vattenytor \u00e4r hon m\u00e4sterlig.<\/p>\n

Att bilderna m\u00e5lats efter fotografiska f\u00f6rlagor \u00e4r uppenbart, inte minst i de fall d\u00e4r kameralinsens f\u00f6rm\u00e5ga att hantera ljuset i form av utfr\u00e4tta ytor, \u00e5terkommer i m\u00e5leriet. En naturm\u00e5lare av klassiskt snitt, som m\u00e5lar ute i det fria, hade aldrig r\u00e5kat ut f\u00f6r detta.<\/p>\n

Ocks\u00e5 motivvalen \u00e4r h\u00f6gst vardagliga, f\u00f6retr\u00e4desvis Broos egna familjemedlemmar. I sina b\u00e4sta stunder \u00e4r Broos m\u00e5leri, fotorealismen till trots, b\u00e5de skickligt, vackert och tidl\u00f6st. Men, som mitt s\u00e4llskap p\u00e5pekade, det \u00e4r n\u00e5gonting som fattas. Kanske just det som f\u00f6re modernismen skilde konstverket fr\u00e5n hantverket.<\/p>\n