{"id":2493,"date":"2011-11-18T16:49:26","date_gmt":"2011-11-18T15:49:26","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2493"},"modified":"2014-06-01T18:32:59","modified_gmt":"2014-06-01T16:32:59","slug":"som-om-historien-borjade-i-trettiotalets-tyskland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2493","title":{"rendered":"Som om historien b\u00f6rjade i trettiotalets Tyskland"},"content":{"rendered":"

Orestien \u2013 Stockholms stadsteater<\/strong>
<\/a>
Av: Aischylos <\/strong><\/em>
I tolkning av: Ted Hughes <\/strong><\/em>
\u00d6vers\u00e4ttning: Lars Forssell <\/strong><\/em>
Regi: Tobias Theorell<\/strong><\/em><\/p>\n

Ibland n\u00e4r man g\u00e5r p\u00e5 teater f\u00e5r man intrycket att historien b\u00f6rjade i samband med de b\u00e4gge v\u00e4rldskrigen. Handlingen, oavsett om det r\u00f6r sig om Wagners operor, bibliska dramer som Jobs lidanden p\u00e5 judiska teatern, Shakespeare p\u00e5 kungliga Dramaten eller som i mitt f\u00e4rskaste exempel Stockholms stadsteaters upps\u00e4ttning av Aischylos trageditrilogi Orestien, placeras n\u00e4stan alltid i en milj\u00f6 som erinrar om 20-30- eller 40-talet.<\/p>\n

Det \u00e4r idel 20-talskostymer, frack och smoking p\u00e5 de svenska teaterscenerna. Det viftas med mausergev\u00e4r och Lugerpistoler, och det r\u00f6ks kopi\u00f6sa m\u00e4ngder cigaretter. Att idag s\u00e4tta upp ett Shakespearedrama i kostymer avsedda att efterlikna den epok pj\u00e4serna \u00e4r avsedda att utspela sig i tycks idag s\u00e5 gott som om\u00f6jligt. Alldeles oavsett om det r\u00f6r sig om Julius Caesar eller Hamlet. Man fr\u00e5gar sig varf\u00f6r det svenska teateretablissemanget k\u00e4nner detta behov av att flytta historiska dramer till 1900-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft?<\/p>\n

Min hypotes \u00e4r att vad vi ser \u00e4r kvittot p\u00e5 den historiel\u00f6shet som f\u00f6ljd p\u00e5 modernismens slutgiltiga seger \u00f6ver traditionen. Dagens m\u00e4nniskor kan inte, eller f\u00f6rv\u00e4ntas \u00e5tminstone inte av teateretablissemanget kunna, relatera till historien f\u00f6re modernitetens genombrott. Eftersom f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget kom att bli den utl\u00f6sande faktorn f\u00f6r modernismen, som legat latent sedan mitten av artonhundratalet, blir det ocks\u00e5 en naturlig startpunkt f\u00f6r den moderna teaterbes\u00f6karens historiemedvetenhet.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r blir det naturligt att placera Aischylos dramer, fr\u00e5n den v\u00e4sterl\u00e4ndska civilisationens egentliga gryning, i en estetisk kontext som h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n den moderna m\u00e4nniskans upplevda historiska startpunkt. Publiken f\u00f6rv\u00e4ntas inte kunna relatera till en Oresti d\u00e4r sk\u00e5despelarna g\u00e5r runt i togor eller andra typer av antika kl\u00e4desplagg. N\u00e4r v\u00e4l togorna dyker upp i slutet av pj\u00e4sen g\u00f6r de detta i ironisk tappning och som bekl\u00e4dnad f\u00f6r Gudarna som representerar det gamla. Symbolspr\u00e5ket kunde inte bli tydliga: kl\u00e4dedr\u00e4kter
fr\u00e5n tiden f\u00f6re moderniteten representerar en f\u00f6rlorad v\u00e4rld, o\u00e5tkomlig f\u00f6r dagens d\u00f6dliga.<\/p>\n

Det finns n\u00e5got nerv\u00f6st och \u00e4ngsligt \u00f6ver denna modernitetens navelsk\u00e5dning, som representeras i lika h\u00f6g utstr\u00e4ckning inom finkulturen, det vill s\u00e4ga p\u00e5 konstmuseer och teaterscener, som inom popul\u00e4rkulturen. Det senare f\u00e4ltet har Simon Reynolds beskrivit i boken Retromania: Pop Culture’s Addiction to its Own Past<\/em>, som handlar just om
popul\u00e4rkulturens fixering vid sitt eget f\u00f6rflutna. I takt med att popul\u00e4rkulturen kommit att \u00f6verta h\u00f6gkulturens roll som gemensam referensram och v\u00e4gledare har den ocks\u00e5 kommit
att bli mer och emr besatt av sitt eget f\u00f6rflutna.<\/p>\n

Tidigare h\u00e4mtade popul\u00e4rkulturen sin inspiration fr\u00e5n hela kulturhistorien, inte minst fr\u00e5n h\u00f6gkulturella uttryck. Folklig kultur var inte s\u00e4llan elitens kultur som sipprat ned och st\u00f6pts om och populariserats. Dagens popul\u00e4rkultur, som f\u00f6ddes i samband med massproduktionen och mediernas framv\u00e4xt och som exploderade under efterkrigstiden, k\u00e4nner inget behov av s\u00e5dana vidare referensramar.<\/p>\n

Ist\u00e4llet \u00e5teranv\u00e4nder man och idisslar samma uttryck och poser om och om igen, i knappt modifierade skepnader. Dagens popkultur \u00e4r n\u00e5got av en palett d\u00e4r de olika\u00a0 musikgenrerna fr\u00e5n 1900-talets andra h\u00e4lft presenteras var f\u00f6r sig eller i hybridformer. Popul\u00e4rkulturen har blivit autonom och \u00e5tervinningsbar, men ocks\u00e5 historiel\u00f6s och i m\u00e5nga stycken meningsl\u00f6s eftersom dess uttryck oftast ber\u00f6vats de sammanhang som gjorde dem meningsfulla. Ist\u00e4llet f\u00f6r att \u00f6sa ur den rika k\u00e4lla till kunskap och erfarenheter som m\u00e4nsklighetens samlade kulturhistoria utg\u00f6r, v\u00e4ljer man att blott fokusera p\u00e5 det korta \u00f6gonblick som utg\u00f6r tiden efter andra v\u00e4rldskriget.<\/p>\n

Gamla mots\u00e4ttningar om gott och ont har uppl\u00f6sts i tomma intet och ersatts med 1900-talets stora drama: kampen mot nazismen. Skurkarna p\u00e5 dagens teaterscener f\u00f6rses s\u00e5 gott som alltid med attribut som skall f\u00f6ra tankarna till Hitlertyskland: mausergev\u00e4r, Lugerpistoler och blanka ridst\u00f6vlar \u00e4ro legio. F\u00f6rmodligen \u00e4r det ocks\u00e5 h\u00e4r man finner svaret till popul\u00e4rhistoriens n\u00e4rmast obscena fixering vid tredje riket.<\/p>\n

Tillbaka till Ted Hughes tolkning av Orestien p\u00e5 Stockholms stadsteater, i regi av Tobias Theorell. Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 om jag gillar greppet att l\u00e5ta dessa tre tragedier sm\u00e4lta samman till en enda pj\u00e4s. Det blir alldeles f\u00f6r rapsodiskt och korthugget, dialogen nedskalad till ett minimum. Kanske misst\u00e4nker man att dagens teaterpublik inte klarar av att se tre stycken tv\u00e5 och ett halvt tusen \u00e5r gamla pj\u00e4ser i f\u00f6ljd. Kanske misst\u00e4nker man r\u00e4tt.<\/p>\n

Greppet att f\u00f6rl\u00e4gga pj\u00e4sen till mellankrigsmilj\u00f6 funkar, \u00e4ven om greppet som
sagt knappast k\u00e4nns nyskapande. D\u00e4remot undrar jag vad syftet \u00e4r med de
frekvent f\u00f6rekommande s\u00e5ngnumren p\u00e5 tyska. \u00c4r syftet att ytterligare f\u00f6rst\u00e4rka
associationsbanorna i riktning tredje riket?<\/p>\n

Ensemblen g\u00f6r emellertid en str\u00e5lande insats, s\u00e5v\u00e4l Ann Petr\u00e9ns Klytaimestra, Lennart J\u00e4hkels Apollon och Rickard Forsgrens Aighistos \u00e4r lysande. Orestes sj\u00e4lv, gestaltad av Andreas Kundler, g\u00f6r dock en n\u00e5got sl\u00e4tare figur, men spelar \u00e5 andra sidan piano med den \u00e4ran. Det \u00e4r lovv\u00e4rt att Stadsteatern tar sig an v\u00e4sterlandets f\u00f6rste k\u00e4nde dramatiker, och jag hoppas att vi f\u00e5r se fler upps\u00e4ttningar av det slaget i Stockholm fram\u00f6ver.<\/p>\n

Som en beklaglig parentes kan n\u00e4mnas att n\u00e5gra inbjudna skolklasser under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng sk\u00e4mde ut sig i publiken s\u00e5 till den milda grad att ensemblen fick avbryta mitt i en scen och be dem l\u00e4mna lokalen.\u00a0 Om detta \u00e4r ett tecken p\u00e5 ungdomens eller l\u00e4rark\u00e5rens f\u00f6rfall m\u00e5 vara osagt. M\u00f6jligtvis b\u00e4gge.<\/p>\n

SvD<\/a>, DN<\/a>, Expressen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Orestien \u2013 Stockholms stadsteaterAv: Aischylos I tolkning av: Ted Hughes \u00d6vers\u00e4ttning: Lars Forssell Regi: Tobias Theorell Ibland n\u00e4r man g\u00e5r p\u00e5 teater f\u00e5r man intrycket att historien b\u00f6rjade i samband[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2493"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2493"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2493\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2496,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2493\/revisions\/2496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2493"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2493"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2493"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}