{"id":2586,"date":"2011-12-16T17:20:21","date_gmt":"2011-12-16T16:20:21","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2586"},"modified":"2014-06-01T18:30:36","modified_gmt":"2014-06-01T16:30:36","slug":"jarnladyn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2586","title":{"rendered":"J\u00e4rnladyn"},"content":{"rendered":"

J\u00e4rnladyn<\/a> (2011)\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0
Regi: Phyllida Lloyd<\/a><\/p>\n

I vanliga fall \u00e4r jag inte n\u00e5got premi\u00e4rlejon, men\u00a0 h\u00e4romdagen hade jag gl\u00e4djen att bevista r\u00f6damattanpremi\u00e4ren av The iron lady<\/em> i\u00a0 New York, med Meryl Streep och de andra sk\u00e5despelarna n\u00e4rvarande i salongen. Det var intressant och jag f\u00f6rstod att en hel del av den New Yorkbaserade medieeliten var tillst\u00e4des, \u00e4ven om jag sj\u00e4lv bara k\u00e4nde igen n\u00e5gra stycken. Det kan emellertid konstateras att n\u00e5gonting har skett med tidsandan n\u00e4r ett filmiskt hj\u00e4lteportr\u00e4tt<\/a> av en konservativ politiker f\u00e5r motta medieetablissemangets ovationer.<\/p>\n

Som m\u00e5nga har f\u00f6rutsett g\u00f6r Meryl Streep en str\u00e5lande insats som Margaret Thatcher, Storbritanniens mest l\u00e5ngvariga och mest kontroversiella premi\u00e4rminister. Filmen hoppar fram och tillbaka i tiden, och vi f\u00e5r b\u00e5de f\u00f6lja den \u00e5ldrade Thatchers kamp mot en begynnande demens och bearbetandet av sorgen efter maken Dennis, och genom tillbakablickar f\u00f6lja hennes liv och politiska karri\u00e4r, fr\u00e5n kampen mot k\u00f6ns- och klassrelaterade f\u00f6rdomar inom torypartiet till intrigerna som efter tre mandatperioder tvingade henne att avg\u00e5 som premi\u00e4rminister och partiledare.<\/p>\n

Jag kan tycka att man kunde ha fokuserat n\u00e5got mer p\u00e5 Thatchers g\u00e4rning och mindre p\u00e5 hennes \u00e5lderdom och begynnande demens. Stundtals blev de scenerna pl\u00e5gsamt utdragna. Samtidigt bidrar de effektivt till att synligg\u00f6ra m\u00e4nniskan bakom politikern. Meryl Streep \u00f6vertygar b\u00e5de som maktspelaren Thatcher och som den s\u00e5rbara individ som betalade ett h\u00f6gt pris f\u00f6r de politiska framg\u00e5ngarna.<\/p>\n

Ocks\u00e5 Alexandra Roach, som mycket portr\u00e4ttlik spelar den unga Margaret Thatcher , st\u00e5r f\u00f6r en str\u00e5lande insats. Thatcher, Storbritanniens f\u00f6rsta och hittills enda kvinnliga premi\u00e4rminister, borde vara en feministisk ikon. Att denna enast\u00e5ende starka och sj\u00e4lvst\u00e4ndiga kvinna som p\u00e5 egen hand betvingade det konservativa etablissemanget och blev dess ledare, inte f\u00e5t n\u00e5gon erk\u00e4nsla fr\u00e5n kvinnosaksk\u00e4mparna torde bero p\u00e5 den sammanblandning mellan feminismens ursprungliga j\u00e4mst\u00e4lldhetsideal och radikal socialism som varit r\u00e5dande alltsedan det sena sextiotalet.<\/p>\n

Att dagens unga kvinnliga politiker som centerpartiets Annie L\u00f6\u00f6f v\u00e4ljer att betrakta Thatcher som en f\u00f6rebild \u00e4r ett tecken i tiden. F\u00f6rmodligen inspireras dagens och framtidens karri\u00e4rkvinnor mer av sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och handlingskraftiga kvinnor som Thatcher \u00e4n av Valerie Solanas bittra och hatiska manifest som p\u00e5 grund av en teaterupps\u00e4ttning v\u00e5llat s\u00e5dan debatt p\u00e5 de svenska kultursidorna den sista tiden. Kanske borde The iron lady<\/em> ocks\u00e5 visas f\u00f6r gymnasieelever i undervisningssyfte?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Biljetten fr\u00e5n galapremi\u00e4ren.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

J\u00e4rnladyn (2011)\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Regi: Phyllida Lloyd I vanliga fall \u00e4r jag inte n\u00e5got premi\u00e4rlejon, men\u00a0 h\u00e4romdagen hade jag gl\u00e4djen att bevista r\u00f6damattanpremi\u00e4ren av The iron lady i\u00a0 New York, med Meryl[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2586"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2586"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2586\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4121,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2586\/revisions\/4121"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2586"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2586"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2586"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}