{"id":2695,"date":"2012-01-15T11:16:00","date_gmt":"2012-01-15T10:16:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2695"},"modified":"2012-01-15T17:56:44","modified_gmt":"2012-01-15T16:56:44","slug":"den-egentliga-frontlinjen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2695","title":{"rendered":"Den egentliga frontlinjen"},"content":{"rendered":"

Det m\u00f6rka rummet. Realism och narration i samtida skandinaviskt m\u00e5leri.<\/strong>
Edsviks konsthall<\/a><\/strong><\/p>\n

Samtidigt som \u201dart’s birthday\u201d utspelar sig med dunder och brak p\u00e5 S\u00f6dra Teatern i Stockholm, \u00f6ppnade under betydligt blygsammare former en betydligt intressantare utst\u00e4llning i Storstockholms periferi. N\u00e4mligen p\u00e5 Edsviks konsthall i Sollentuna. \u201dDet m\u00f6rka rummet. Realism och narration i samtida skandinaviskt m\u00e5leri\u201d presenterar samtida figurativt m\u00e5leri n\u00e4r det \u00e4r som b\u00e4st.<\/p>\n

Det \u00e4r inte bara nationaliteterna som skiljer de medverkande konstn\u00e4rerna \u00e5t, ocks\u00e5 deras stilar sp\u00e4nner \u00f6ver ett vitt spektra. Fr\u00e5n Roj Fribergs utagerande moderna samtidskommentarer till Christopher R\u00e5dlunds asketiskt sakrala klassicism. Fr\u00e5n Marianne Wiig Storaas och Ulrik M\u00f6llers fotorealism till Christer Karlstads romantiska fantasier. De skilda stilarna kontrasterar mot varandra p\u00e5 ett s\u00e4tt som b\u00e5de utmanar och stimulerar. Det skiljer den fr\u00e5n den tidigare utst\u00e4llningen Figurationer, d\u00e4r ett estetiskt ideal dominerade.<\/p>\n

Det m\u00f6rka rummet \u00e4r en intellektuell utst\u00e4llning som p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00e4r l\u00e4ttillg\u00e4nglig – tack vare de konkreta motiven – och utmanande och ifr\u00e5gas\u00e4ttande tack vara de m\u00e5nga bottnarna. Till skillnad fr\u00e5n mycket av samtidens konceptkonst d\u00e4r plakatm\u00e4ssiga budskap trummas in l\u00e4mnas tolkningen ist\u00e4llet \u00e5t \u00e5sk\u00e5daren.<\/p>\n

Samtidigt som hantverksskickligheten g\u00f6r bilderna tillg\u00e4ngliga \u00e4r motivvalen utmanande och sp\u00e4nnande. Det finns inget l\u00e4ttsm\u00e4lt \u00f6ver Det m\u00f6rka rummet. M\u00e5nga av m\u00e5lningarna, till exempel Nina Sten-Knudsens \u201dVi drack ett giftigt te\u201d l\u00e4mnar kvar en oroande k\u00e4nsla.<\/p>\n

Den h\u00f6ga kvaliteten i kombination med den stilm\u00e4ssiga bredden \u00f6vertygar om att det \u00e4r h\u00e4r den egentliga frontlinjen finns. Det var l\u00e4ngesedan genompolitiserad konceptkonst chockerade n\u00e5gon p\u00e5 allvar. Den stora uppslutningen vid invigningsceremonin visade ocks\u00e5 med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet att det finns ett intresse f\u00f6r den h\u00e4r typen av m\u00e5leri. S\u00e5v\u00e4l bland allm\u00e4nhet som bland intellektuella. En och annan namnkunnig kulturpersonlighet skymtades i m\u00e4ngden.<\/p>\n

Edsviks konsthall har sedan den \u00f6ppnade h\u00e4rom\u00e5ret bjudit p\u00e5 en rad h\u00f6gkvalitativa utst\u00e4llningar som utmanat det ganska konforma konceptbaserade konstlivet. Senast var det Odd Nerdrum som med sin \u201dSkatt och misshandlade djur\u201d, imponerade, chockade och roade en m\u00e5ngh\u00f6vdad publik. Det stora antalet bes\u00f6kare konsthallens perifera l\u00e4ge till trots vittnar om att det finns ett \u00f6kande intresse f\u00f6r den h\u00e4r typen av m\u00e5leri.<\/p>\n

I en tid n\u00e4r till och med Moderna museet har insett att man beh\u00f6ver visa konst som m\u00e4nniskor uppskattar f\u00f6r att f\u00e5 bes\u00f6kare, kan man bara gissa hur m\u00e5nga bes\u00f6kare Det m\u00f6rka rummet skulle ha haft om utst\u00e4llningslokalen hade legat n\u00e4rmare stan.<\/p>\nngg_shortcode_0_placeholder\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det m\u00f6rka rummet. Realism och narration i samtida skandinaviskt m\u00e5leri. Edsviks konsthall Samtidigt som \u201dart’s birthday\u201d utspelar sig med dunder och brak p\u00e5 S\u00f6dra Teatern i Stockholm, \u00f6ppnade under betydligt[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2695"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2695"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2695\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2698,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2695\/revisions\/2698"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2695"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2695"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2695"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}