{"id":2814,"date":"2012-03-17T12:04:47","date_gmt":"2012-03-17T11:04:47","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2814"},"modified":"2012-03-17T12:04:47","modified_gmt":"2012-03-17T11:04:47","slug":"tiga-ar-guld","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2814","title":{"rendered":"Tiga \u00e4r guld"},"content":{"rendered":"

The Artist<\/a><\/strong>
Regi: Michel Hazanavicius<\/strong><\/p>\n

Jag hade vissa farh\u00e5gor innan jag b\u00e4nkat mig i biosalongen. En stumfilm 2012, kan det vara n\u00e5got det? Trots att jag \u00e4r en hoppl\u00f6s nostalgiker p\u00e5 en rad kulturella omr\u00e5den har stumfilmen aldrig appellerat till mig. Jag tycker att det blir tradigt helt enkelt. \u00c4ven om jag f\u00f6rst\u00e5r inv\u00e4ndningarna om att bildber\u00e4ttandet reducerades till andraplatsen i Hollywood n\u00e4r talfilmen gjorde entr\u00e9 p\u00e5 30-talet. Det \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt just detta paradogmskifte som utg\u00f6r motorn i intrigen i The Artist.<\/p>\n

Farh\u00e5gorna visade sig komma p\u00e5 skam. Jag kapitulerade direkt n\u00e4r George Valentin, spelad av Jean Dujardin, gjorde entr\u00e9 med sitt breda leende och sin oemotst\u00e5ndliga Jack Russel. Dujardin \u00e4r \u00f6vertygande tidstypisk som den tv\u00e5lfagre, sj\u00e4lvupptagne men of\u00f6rarglige stumfilmsstj\u00e4rnan Valentin. Det \u00e4r fullst\u00e4ndigt om\u00f6jligt att inte sj\u00e4lv dra p\u00e5 munnen varje g\u00e5ng f\u00f6rf\u00f6rarleendet visar sig p\u00e5 duken.<\/p>\n

Motspelerskan B\u00e9r\u00e9nice Bejo, som spelar den nya tidens talfilmsstj\u00e4rna Peppy Miller, \u00e4r dessv\u00e4rre mindre \u00f6vertygande, b\u00e5de som 30-talskarakt\u00e4r – d\u00e4rtill ter hon sig alltf\u00f6r modern – och som superstj\u00e4rna. I filmens b\u00f6rjan, d\u00e5 hon fortfarande \u00e4r en av Valentins unga beundrarinnor, \u00e4r hon mer tr\u00e4ffs\u00e4ker. I dansnumren \u00f6vertygar b\u00e5da.<\/p>\n

Efter ett tag v\u00e4njer man sig vid att filmen saknar annat ljud \u00e4n 20-talsmusiken. Det \u00e4r n\u00e4stan som att appl\u00e5d\u00e5skorna i salongerna blir tydligare n\u00e4r de inte h\u00f6rs. Samma sak med den geografiska placeringen. D\u00e4r \u00e4r n\u00e4stan som att den helfranska produktionen b\u00e4ttre lyckas f\u00e5nga k\u00e4nslan av amerikanskt 20-\/30-tal \u00e4n vad m\u00e5nga inhemska amerikanska filmer lyckats med.<\/p>\n

Sj\u00e4lva intrigen \u00e4r enkel. Medan Valentins stj\u00e4rna dalar till f\u00f6ljd av talfilmens entr\u00e9 stiger Peppy Milelrs p\u00e5 Hollywoodhimlen. Den forne idolen blir slutligen bankrutt efter b\u00f6rskraschen 1929, men hj\u00e4lps p\u00e5 f\u00f6tter av sin tidigare beundrarinna. \u00a0Det \u00f6verraskande med ber\u00e4ttelsen \u00e4r att den i princip helt saknar elaka karakt\u00e4rer, vilket inte h\u00f6r till vanligheterna.<\/p>\n

The Artist \u00e4r en charmerande och v\u00e4lspelad stumfilm f\u00f6r 2000-talet, v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt prisbel\u00f6nt. Det \u00e4r om\u00f6jligt att inte bli p\u00e5 gott hum\u00f6r n\u00e4r man har sett den.<\/p>\n