N\u00e4r jag arbetade som kultur och n\u00f6jesreporter var jag en h\u00f6gst ovillig musikrecensent. Anledningen: jag tyckte inte om att s\u00e5ga andras musik. I det avseendet var jag nog t\u00e4mligen unik i recensentk\u00e5ren, d\u00e4r man annars tycks anstr\u00e4nga sig till det yttersta f\u00f6r att hitta n\u00e5got att klanka ned p\u00e5, g\u00e4rna i musikstilar som de inte alls gillar eller beh\u00e4rskar.<\/p>\n
Sj\u00e4lv f\u00f6redrog jag att g\u00f6ra intervjuer med artisterna eller att skriva inf\u00f6r-artiklar f\u00f6re konserter eller turn\u00e9er. Recensioner av konserter och skivor skrev jag motvilligare, av ovan n\u00e4mnda anledning och eftersom jag anser att dessa brukar s\u00e4ga mer om recensenten \u00e4n om det recenserade.<\/p>\n
Som artist har jag f\u00f6retr\u00e4desvis positiva erfarenheter av recensentk\u00e5ren, jag har haft turen att oftast recenseras av kunniga och intresserade skribenter som beh\u00e4rskar genren jag arbetar i. N\u00e5gra skr\u00e4ckexempel har jag dock varit med om. Till exempel en recensent som s\u00e5gade en hel konsert jag gjorde f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan, trots att jag s\u00e5g att han anl\u00e4nde till lokalen mitt under sista refr\u00e4ngen i sista l\u00e5ten.<\/p>\n
N\u00e4r jag idag l\u00e4ser Johanna Paulssons recension<\/a> av svenska metalbandet Sabatons senaste skiva Carolus Rex<\/a> i Dagens Nyheter k\u00e4nner jag igen alla tre tecknen p\u00e5 en d\u00e5lig recensent: obefintliga kunskaper om genren, aktivt ogillande av genren och en grundl\u00e4ggande \u00f6nskan att s\u00e5ga.<\/p>\n