{"id":2955,"date":"2012-06-05T15:08:55","date_gmt":"2012-06-05T13:08:55","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2955"},"modified":"2014-06-01T18:25:41","modified_gmt":"2014-06-01T16:25:41","slug":"nationaldagen-ar-som-landslaget-fast-samre","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=2955","title":{"rendered":"Nationaldagen \u00e4r som landslaget fast s\u00e4mre"},"content":{"rendered":"<p>Det klagas ofta p\u00e5 det svenska nationaldagsfirandet. Kritiken \u00e4r av tv\u00e5 olika slag. Dels finns det de som klagar p\u00e5 att man \u00f6verhuvudtaget firar nationaldagen, eftersom man tycker att hela konceptet med en s\u00e5dan luktar unken nationalism med allt vad det inneb\u00e4r av chauvinism och nationell sj\u00e4lvtillr\u00e4cklighet. Dels finns det de som tycker att vi inte firar tillr\u00e4ckligt mycket, tillr\u00e4ckligt innerligt, tillr\u00e4ckligt bra, och ist\u00e4llet sneglar avundsjukt p\u00e5 de patriotiska norrm\u00e4nnen.<\/p>\n<p><!--more-->Jag \u00e4r sj\u00e4lv ingen stor anh\u00e4ngare av nationaldagsfirandet, men det beror inte p\u00e5 att jag f\u00f6rknippar den med chauvinism, utan p\u00e5 att den saknar folklig f\u00f6rankring. Den svenska nationaldagen \u00e4r p\u00e5dyvlad oss uppifr\u00e5n av de politiska makthavarna och p\u00e5minner d\u00e4rf\u00f6r om den totalt intets\u00e4gande Europadagen som Bryssels byr\u00e5krater vill k\u00f6ra ned i halsen p\u00e5 oss.<\/p>\n<p>Den svenska fosterlandsk\u00e4nslan \u00e4r kopplad till en stark frihetlig tradition och bygger p\u00e5 en sund skepsis mot makten och p\u00e5bud uppifr\u00e5n. G\u00f6ticismen och dess pomp\u00f6sa storsvenskhet fick f\u00f6ga genomslag utanf\u00f6r f\u00f6rsvarsmakten, universitetsv\u00e4rlden och mansk\u00f6rerna. Den svenska nationalromantiken, s\u00e5som den gestaltade sig kring det f\u00f6rra sekelskiftet handlade i betydligt mindre utstr\u00e4ckning om krig och kungar men desto mer om k\u00e4rlek till hembygden och dess traditioner, till naturen och det svenska landskapet. Arthur Hazelius skapelser Nordiska museet och Skansen speglar v\u00e4l denna inriktning.<\/p>\n<p>Den nationalromantiska arkitekturen, konsten och litteraturen speglar ocks\u00e5 dessa teman. Verner von Heidenstams fosterl\u00e4ndska diktning handlar snarare om r\u00f6str\u00e4ttskamp och f\u00f6rsvar av den enskildes fri- och r\u00e4ttigheter \u00e4n om underd\u00e5nighet och kungadyrkan. Portr\u00e4ttet av Karl den tolfte i Heidenstams Karolinerna \u00e4r exempelvis allt annat \u00e4n insmickrande.<\/p>\n<p>Den svenska fosterlandsk\u00e4nslans verkliga h\u00f6gtidsdag \u00e4r midsommarafton. Den inneb\u00e4r allt det som nationaldagsarrang\u00f6rerna f\u00f6rs\u00f6ker krysta fram: traditioner och en inkluderande gemenskap som \u00e4r allt annat \u00e4n storvulet chauvinistisk. Kanske d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r en tradition som v\u00e4xt fram ur folkdjupet utan p\u00e5bud uppifr\u00e5n.<\/p>\n<p>Nationaldagsfirandet den 6 juni upplever jag snarare som jag upplever landslaget i fotboll: det fungerar som substitut f\u00f6r dem som saknar en genuin klubbk\u00e4nsla. Fast landslaget \u00e4r trots allt b\u00e4ttre \u00e4n nationaldagsfirandet, f\u00f6r \u00e4ven om jag alltid ondg\u00f6r mig \u00f6ver Fotbollsf\u00f6rbundet och landslaget s\u00e5 sitter jag \u00e4nd\u00e5 d\u00e4r och tittar n\u00e4r det v\u00e4l \u00e4r m\u00e4sterskap. Men p\u00e5 samma s\u00e4tt som nationaldagen aldrig kan m\u00e4ta sig med midsommar kan landslagsfotbollen aldrig m\u00e4ta sig med klubbfotbollen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det klagas ofta p\u00e5 det svenska nationaldagsfirandet. Kritiken \u00e4r av tv\u00e5 olika slag. Dels finns det de som klagar p\u00e5 att man \u00f6verhuvudtaget firar nationaldagen, eftersom man tycker att hela[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,13,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2955"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2955"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2955\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2956,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2955\/revisions\/2956"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2955"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2955"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2955"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}