I den d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande paneldiskussionen blev det uppenbart att universitetets syfte med sammankomsten ingalunda var en dialog. Av sju paneldeltagare var det endast en, PO Sporrong fr\u00e5n f\u00f6reningen V\u00e5rda Uppsala, som var kritisk till bygget. Denne blev till r\u00e5ga p\u00e5 allt tystad av moderatorn n\u00e4r han skulle h\u00e5lla sitt inledningsanf\u00f6rande.<\/p>\n
Under diskussionen som f\u00f6ljde var det uppenbart att samtliga utom just Sporrong gjorde allt f\u00f6r att slippa diskutera elefanten i rummet: att det f\u00f6religgande f\u00f6rslaget \u00e4r en styggelse. \u00c5terigen st\u00f6ttes och bl\u00f6ttes fr\u00e5gan om varf\u00f6r man skulle bygga p\u00e5 just den aktuella tomten, n\u00e5got som allts\u00e5 inte varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r n\u00e5gra kritikstormar.<\/p>\n
Under den korta sejour d\u00e5 publiken gavs m\u00f6jlighet att st\u00e4lla fr\u00e5gor bringades \u00e5h\u00f6rarna till h\u00e4pnadsv\u00e4ckande insikter. Till exempel att universitetet som best\u00e4llare inte ans\u00e5g sig ha n\u00e5gon r\u00e4tt att ha synpunkter p\u00e5 byggnadens utformning utan h\u00e4nvisade detta vidare till arkitektbyr\u00e5n, eller att fr\u00e5gan om byggnadens eventuella h\u00e4nsynstagande till de historiska omgivningarna f\u00f6rst skulle behandlas i den kommande milj\u00f6konsekvensbeskrivningen. Detta trots att man haft med just denna faktor som en av punkterna att ta h\u00e4nsyn till n\u00e4r projektet inleddes.<\/p>\n
Ocks\u00e5 avslutningen blev anm\u00e4rkningsv\u00e4rd, n\u00e4r arkitektbyr\u00e5ns representant – medveten om hur mycket pengar f\u00f6r byr\u00e5ns r\u00e4kning som st\u00e5r p\u00e5 spel – fick sista ordet och slog fast att \u201dVi m\u00e5ste visa lika stor respekt f\u00f6r v\u00e5r samtid som f\u00f6r historien\u201d och underf\u00f6rstod d\u00e4rmed att det var han som var den givne uttolkaren av samtiden. Vi l\u00e4mnade salen f\u00f6rtrutna \u00f6ver insikten om att synpunkter fr\u00e5n dem som ska leva och verka i n\u00e4rheten av byggnaden inte verkar vara v\u00e4lkomna, men \u00e4nd\u00e5 h\u00e4nf\u00f6rda \u00f6ver att p\u00e5 detta lite ov\u00e4ntade vis ha f\u00e5tt sk\u00e5da och lyssna till V\u00e4rldsanden.<\/p>\n
Varf\u00f6r vi beh\u00f6ver fria universitet<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r pinsamt att universitetsledningen antingen saknar best\u00e4llarkompetens och inte kan formulera vad det \u00e4r man vill att arkitektbyr\u00e5n skall leverera, eller att man saknar sj\u00e4lvf\u00f6rtroende att st\u00e5 upp emot arkitekturetablissemanget och dess cementerade uppfattning om vad som \u00e4r god arkitektur, eller allra v\u00e4rst: att de fullst\u00e4ndigt saknar respekt f\u00f6r det arv som de har att f\u00f6rvalta och som g\u00f6r Uppsala universitet unikt.<\/p>\n Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att ett privat universitet dels hade f\u00f6rm\u00e5tt uppskatta de oskattbara v\u00e4rden som universitetets l\u00e5nga historia och de milj\u00f6er denna l\u00e4mnat efter sig inneb\u00e4r. Det \u00e4r talande att universitetets byggnadschef Lennart Ilke beskriver de utspridda universitetsbyggnaderna som ett \u201dcampus\u201d. Han har uppenbarligen inte f\u00f6rst\u00e5tt vad det \u00e4r som format Uppsala universitet. Vill man l\u00e4sa vid ett campusuniversitet finns det g\u00e5tt om dem ute i landet: Link\u00f6ping, Ume\u00e5, Stockholm f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra. Uppsala \u00e4r ett universitet av den gamla skolan, ett medeltida universitet och en del av charmen ligger i att det \u00e4r integrerat i Stadsmilj\u00f6n.<\/p>\n Ett frist\u00e5ende universitet hade inte kastat bort sitt arv p\u00e5 detta oansvariga vis. Ett frist\u00e5ende universitet som f\u00f6rfogat sina egna resurser skulle inte heller ha till\u00e5tit att den centrala administrationen f\u00e5tt sv\u00e4lla s\u00e5 okontrollerat att den nya administrationsbyggnaden ens skulle beh\u00f6vas. Ett s\u00e5dant universitet skulle l\u00e4gga sina resurser p\u00e5 forskning och utbildning ist\u00e4llet f\u00f6r pappersv\u00e4ndande byr\u00e5krater. F\u00f6r \u00e4r det inte anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att trots all modern teknik som underl\u00e4ttar administrativt arbete idag s\u00e5 tenderar de centrala f\u00f6rvaltningarna inom offentlig sektor att sv\u00e4lla \u00f6ver alla breddar.<\/p>\n I b\u00f6rjan av 1960-talet utgjordes den administrativa personalen vid universitetet av 20 personer. Visserligen var antalet studenter betydligt f\u00e4rre, men \u00e5 andra sidan hade man inte tillg\u00e5ng till datorer, ordbehandlare och e-post som effektiviserade verksamheten. Den nya administrationsbyggnaden ska ha plats f\u00f6r 570 byr\u00e5krater.<\/p>\n Ett universitet som dessutom hade \u00e4gt sina egna byggnader hade aldrig satt sig i kn\u00e4t p\u00e5 arkitekturetablissemanget p\u00e5 det h\u00e4r viset. V\u00e4ntan p\u00e5 att vi f\u00e5r frist\u00e5ende universitet kan vi \u00e5tminstone arbeta f\u00f6r att man l\u00e4gger ned Akademiska hus. Precis som i fallet med Fortifikationsverket blir det parodiskt n\u00e4r den offentliga sektorn leker aff\u00e4r med sig sj\u00e4lv. Det gagnar varken verksamheterna eller skattebetalarna.<\/p>\n
![\"20121114-225034.jpg\"](\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/20121114-225034.jpg\")
<\/a><\/p>\n