{"id":3341,"date":"2012-11-15T16:07:02","date_gmt":"2012-11-15T15:07:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3341"},"modified":"2014-06-01T18:19:36","modified_gmt":"2014-06-01T16:19:36","slug":"det-respektlosa-universitetet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3341","title":{"rendered":"Det respektl\u00f6sa universitetet"},"content":{"rendered":"<p>Jag minns n\u00e4r jag b\u00f6rjade studera vid Uppsala universitet i b\u00f6rjan av det nya \u00e5rtusendet. Grundkursen i historia, f\u00f6rsta terminen. Det var innan universitetsledningen drabbats av sin bisarra \u00e5stundan att sl\u00e5 s\u00f6nder den gamla strukturen och klumpa ihop institutionerna i campusliknande kluster. Jag gl\u00e4ds \u00e5t att jag tillh\u00f6r dem som fick \u00e5tnjuta privilegiet att studera humaniora vid ett riktigt stadsuniversitet med institutioner utspridda \u00f6ver stadsk\u00e4rnan.<\/p>\n<p><!--more--> En av m\u00e5nga anledningar till att jag valde att studera i Uppsala var just denna, att f\u00e5 m\u00f6jlighet att bli en del av den l\u00e4rdomsmilj\u00f6 som frambringat storheter som Tegn\u00e9r, Atterbom, Geijer, Boye, Rudbeck, Linn\u00e9, Celsius och m\u00e5nga m\u00e5nga fler. Att f\u00e5 vandra p\u00e5 samma gator som Strindberg och Karlfeldt, att sitta p\u00e5 samma kaf\u00e9er som Fr\u00f6ding. Uppsala universitet har till skillnad fr\u00e5n de flesta andra svenska l\u00e4ros\u00e4ten en respektingivande historia.<\/p>\n<p>Just respekt var v\u00e4l ocks\u00e5 en av de k\u00e4nslor som uppfyllde mitt recentiorbr\u00f6st n\u00e4r jag nerv\u00f6st stegade upp f\u00f6r den magnifika granittrappan till Universitetshuset \u2013 d\u00e4r historiska institutionen vid denna tid alltj\u00e4mt h\u00f6ll sina f\u00f6rel\u00e4sningar. Denna respekt f\u00f6r l\u00e4ros\u00e4tet, institutionen, f\u00f6reg\u00e5ngarna och historian var en inspirerande k\u00e4nsla, n\u00e5gonting som motiverade en i studierna.<\/p>\n<p>Det handlade inte om n\u00e5got slags underd\u00e5nigt krypande f\u00f6r l\u00e4rarna eller de \u00e4ldre studenterna \u00e1 la Jan Guillous Ondskan, utan om en positiv kraft, en tillg\u00e5ng. L\u00e4rarna och de andra studenterna respekterade man efter f\u00f6rtj\u00e4nst: de som var bra \u00e5tnj\u00f6t v\u00e5r respekt, de som var d\u00e5liga gjorde det inte.<\/p>\n<p>De vackra milj\u00f6erna bidrog naturligtvis till denna upplyftande k\u00e4nsla. Det var stort att f\u00e5 sitta p\u00e5 seminarier i den gamla vasaborgen med utsikt \u00f6ver hela staden, eller p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar i det pampiga universitetshuset. Vi blev alla, till och med recentiorerna som l\u00e4ste sin f\u00f6rsta A-kurs, en del av n\u00e5gonting st\u00f6rre, av en tradition som blickar b\u00e5de bak\u00e5t och fram\u00e5t.<\/p>\n<p>Det \u00e4r sl\u00e5ende att universitetsledningen inte tycks begripa n\u00e5gonting av detta, som \u00e4r en av Uppsalas st\u00f6rsta tillg\u00e5ngar j\u00e4mf\u00f6rt med andra l\u00e4ros\u00e4ten. Det blev uppenbart vid Universitetets <a title=\"Universitetets byggplaner visar varf\u00f6r vi beh\u00f6ver fria universitet\" href=\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3335\" target=\"_blank\">informationsm\u00f6te om den planerade byggnationen i kvarteret Platskolan<\/a> invid den botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden, n\u00e4r byggnadschefen Lennart Ilke f\u00f6rklarade aporp\u00e5 den nya byggnaden:<\/p>\n<p>&#8211; V\u00e5ra andra byggnader signalerar respekt, det ska inte den h\u00e4r byggnaden g\u00f6ra.<\/p>\n<p>Han gjorde sig d\u00e4rmed skyldig till ett tankefel som \u00e4r bara allt f\u00f6r vanligt hos den generation som var unga under 70-talets v\u00e4nsterv\u00e5g, n\u00e4mligen den att respekt skulle vara n\u00e5gonting negativt som exkluderar m\u00e4nniskor, i sj\u00e4lva verket \u00e4r det tv\u00e4rtom. Sedan den h\u00f6gre utbildningen gjordes tillg\u00e4nglig f\u00f6r alla har alla med l\u00e4shuvud m\u00f6jlighet att bli en del av den stora l\u00e4rdomstraditionen. Nu \u00e4r de pampiga undervisningslokaler som historiskt var f\u00f6rbeh\u00e5llna ett f\u00e5tal priviligierade tillg\u00e4ngliga f\u00f6r alla.<\/p>\n<p>Den tidiga arbetarr\u00f6relsen f\u00f6rstod detta. Deras folkbildningsstr\u00e4vanden syftade genom folkh\u00f6gskolor och studief\u00f6rbund till att h\u00f6ja industriarbetarklassen till borgerskapets bildnings- och utbildningsniv\u00e5. F\u00f6r den tidiga arbetarr\u00f6relsen var det en seger n\u00e4r n\u00e5gon med arbetarbakgrund lyckades ta studentexamen och l\u00e4sa vidare vid universitet. Idag har detta blivit m\u00f6jligt f\u00f6r alla, vilket borde ge de tidiga folkbildningspionj\u00e4rerna anledning att gl\u00e4djas i sin himmel.<\/p>\n<p>60- och 70-talens radikaler kastade emellertid allt detta \u00f6ver \u00e4nda. Inspirerade av bland annat Maos kulturrevolution ville man ist\u00e4llet riva ner de traditionella strukturerna ist\u00e4llet f\u00f6r att er\u00f6vra dem. Man f\u00f6rkastade alla hierarkier och alla symboler som erinrade om den gamla v\u00e4rlden. Besynnerligt nog tycks denna str\u00e4van alltj\u00e4mt fylla universitetsledningens br\u00f6st.<\/p>\n<p>&#8211; Har skall vem som helst k\u00e4nna sig v\u00e4lkommen att g\u00e5 in och st\u00e4lla fr\u00e5gor, fortsatte Ilke.<\/p>\n<p>Ett besynnerligt yttrande som v\u00e4cker en rad fr\u00e5gest\u00e4llningar. F\u00f6r det f\u00f6rsta om den klassiska arkitekturen hos det nuvarande kanslihuset n\u00e5gonsin skr\u00e4mt bort en enda student som beh\u00f6vt g\u00e5 in d\u00e4r f\u00f6r att st\u00e4lla fr\u00e5gor. F\u00f6r det andra vad det \u00e4r f\u00f6r horder av studenter som v\u00e4ntas str\u00f6mma till den nya administrationsbyggnaden och vilka fr\u00e5gor de f\u00f6rv\u00e4ntas ha. De flesta studenter beh\u00f6ver ha med den centrala administrationen att g\u00f6ra en g\u00e5ng under sin studietid och det \u00e4r d\u00e5 de ska h\u00e4mta ut sitt examensbevis, \u00f6vrig administrativ kontakt has vanligen med institutionen.<\/p>\n<p>Det slutgiltiga beviset f\u00f6r hur illa man fr\u00e5n universitetsledningens h\u00e5ll f\u00f6rst\u00e5r vad det \u00e4r som g\u00f6r Uppsala unikt och som, vid sidan av h\u00f6gkvalitativ forskning och utbildning, g\u00f6r att studenter v\u00e4ljer att s\u00f6ka sig dit och inte till andra l\u00e4ros\u00e4ten, var n\u00e4r han beskrev omr\u00e5det d\u00e4r universitetet har sina byggnader som \u201dCampus Uppsala\u201d.<\/p>\n<p>Hela po\u00e4ngen med Uppsala universitet \u00e4r att det INTE \u00e4r ett campusuniversitet. Den som vill l\u00e4sa vid ett s\u00e5dant kan med f\u00f6rdel s\u00f6ka sig till Ume\u00e5 eller Link\u00f6ping eller n\u00e5gon annan av h\u00f6gskolorna ute i landet. Till Uppsala och Lund s\u00f6ker man sig f\u00f6r att man vill ha n\u00e5gonting annat.<\/p>\n<p>Det \u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande att universitetet har en ledning som motverkar sitt eget varum\u00e4rke, men det blir l\u00e4ttare att f\u00f6rst\u00e5 tankarna bakom det bisarra f\u00f6rslaget till ny administrationsbyggnad n\u00e4r man f\u00e5r klart f\u00f6r sig att det uttalade m\u00e5let \u00e4r att folk ska k\u00e4nna mindre respekt f\u00f6r universitetet. Bygget i kvarteret Plantskolan \u00e4r ett steg mot det respektl\u00f6sa universitetet.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/20121115-160511.jpg\"><img decoding=\"async\" class=\"alignnone size-full\" src=\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/20121115-160511.jpg\" alt=\"20121115-160511.jpg\" \/><\/a><\/p>\n<p><em>Men han har r\u00e4tt, man respekterar inte ett universitet som bygger p\u00e5 det h\u00e4r viset &#8230;<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jag minns n\u00e4r jag b\u00f6rjade studera vid Uppsala universitet i b\u00f6rjan av det nya \u00e5rtusendet. Grundkursen i historia, f\u00f6rsta terminen. Det var innan universitetsledningen drabbats av sin bisarra \u00e5stundan att[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3341"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3341"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3341\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3346,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3341\/revisions\/3346"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3341"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3341"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3341"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}