F\u00e5 f\u00f6reteelser illustrerar s\u00e5 tydligt vad som \u00e4r fel med den svenska arkitekturv\u00e4rlden som Kasper Salinpriset, som delas ut \u00e5rligen av organisationen Sveriges Arkitekter, och som r\u00e4knas som ett av de mest prestigefyllda svenska arkitekturpriserna. I \u00e5r delades priset ut till Domkyrkoforum i Lund, ett s\u00e5r i universitetsstadens urgamla stadsk\u00e4rna. Problemet \u00e4r dock att inget av de \u00f6vriga alternativen var att f\u00f6redra, och just detta illustrerar den svenska arkitekturens dilemma.<\/p>\n
N\u00e4r best\u00e4llare, inte minst inom offentlig sektor, ska bygga en monumentalbyggnad av n\u00e5got slag, utlyser de oftast en arkitektt\u00e4vling. T\u00e4vlingsbidrag kan l\u00e4mnas antingen av alla byr\u00e5er som vill eller, vanligast, av n\u00e5gra p\u00e5 f\u00f6rhand utvalda. Dessa v\u00e4ljs oftast tack vare sin namnkunnighet och meritf\u00f6rteckning, det vill s\u00e4ga hur de betraktas av \u00f6vriga arkitekter.<\/p>\n
Brist p\u00e5 best\u00e4llarkompetens<\/strong><\/p>\n Arkitekterna f\u00e5r sedan vanligtvis fria h\u00e4nder n\u00e4r det g\u00e4ller utformningen av det aktuella husets utseende. Praktiska parametrar brukar finnas med vid uppdragsbeskrivningen men s\u00e4llan estetiska. Detta f\u00f6r att arkitektk\u00e5ren lyckats \u00f6vertyga best\u00e4llarna om att ingen f\u00f6rutom arkitekterna sj\u00e4lva \u00e4r kvalificerade nog att ha n\u00e5gra som helst synpunkter p\u00e5 hur byggnader ska se ut. Arkitekterna g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att vara de sj\u00e4lvklara uttolkarna av tidsandan och har genom sin sj\u00e4lvs\u00e4kerhet lyckats sl\u00e5 bl\u00e5 dunster i \u00f6gonen p\u00e5 nerv\u00f6sa uppdragsgivare som utan best\u00e4llarkompetens p\u00e5 omr\u00e5det intalar sig att den nakne kejsare som presenteras f\u00f6r dem \u00e4r p\u00e5kl\u00e4dd.<\/p>\n Vad uppdragsgivarna s\u00e5 gott som aldrig bet\u00e4nker \u00e4r att arkitektk\u00e5ren utg\u00f6rs av ett kotteri, inte bara uppfyllt av sin egen f\u00f6rtr\u00e4fflighet utan ocks\u00e5 av en estetisk och ideologisk mission. Trots att unders\u00f6kning p\u00e5 unders\u00f6kning visar vilken typ av stadsmilj\u00f6er och byggnader som vi trivs i och m\u00e5r bra av, trots att unders\u00f6kning p\u00e5 unders\u00f6kning visar vilka stilar som \u00e4r popul\u00e4ra byggs det konsekvent i en helt annan stil. En stil som f\u00e5r oss att k\u00e4nna oss f\u00f6rfr\u00e4mligade, som f\u00e5r oss att m\u00e5 d\u00e5ligt. Detta beror p\u00e5 att arkitekterna som anlitas har en helt annan agenda \u00e4n att skapa milj\u00f6er d\u00e4r vi trivs. Detta visade Peter Elmlund, ansvarig f\u00f6r Urban City Research vid Ax:son Johnsons stiftelse, med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet vid en dragning under etyt utm\u00e4rkt seminarium om Stockholms karakt\u00e4r och identitet i torsdags.<\/p>\n Pest eller kolera<\/strong><\/p>\n Konsekvensen blir att samtliga bidrag som inkommer till juryn i arkitektt\u00e4vlingarna \u00e4r ritade i samma stil, den stil som anses \u201dspegla samtiden\u201d. Juryn har s\u00e5ledes att ta st\u00e4llning till det f\u00f6ga lockande valet mellan pest eller kolera. Att denna samtid har sett till f\u00f6rvillelse likadan ut sedan detta modernistiska paradigm f\u00f6rst gjorde entr\u00e9 och man br\u00f6t med den tidigare humanistiskt orienterade och dialektiskt framvuxna byggnadstraditionen tycks man inte reflektera \u00f6ver.<\/p>\n Den som ifr\u00e5gas\u00e4tter detta r\u00e5dande estetiska ideal blir kallad bak\u00e5tstr\u00e4vare, Nimbys och andra neds\u00e4ttande ben\u00e4mningar. Stilar som inte tar avstamp i modernismens formspr\u00e5k avf\u00e4rdas av arkitektkotteriet som \u201dpastisch\u201d och \u201dkitsch\u201d. Men visst \u00e4r det m\u00e4rkligt – att en pastisch p\u00e5 20-talsmodernism anses \u201dspegla samtiden\u201d medan en pastisch p\u00e5 20-talsklassicism inte g\u00f6r det. Allra helst som all empiri tyder p\u00e5 att fler av samtidens m\u00e4nniskor uppskattar klassicism \u00e4n modernism.<\/p>\n N\u00e4r man anf\u00f6r estetiska argument mot planerade byggen avf\u00e4rdas dessa av arkitektetablissemanget med att det handlar om subjektivt tyckande\u201d – underf\u00f6rst\u00e5tt att deras eget estetiska omd\u00f6me utg\u00f6r en objektiv sanning eftersom de har monopol p\u00e5 uttolkandet av tidsandan.<\/p>\n Vi f\u00e5r allts\u00e5 en situation d\u00e4r en liten grupp vars \u00e5sikter och smak skiljer sig radikalt fr\u00e5n den \u00f6vriga befolkningen som ensamma f\u00e5r definiera hur samtidens och framtidens stadsmilj\u00f6er skall se ut. Centralt i dessa arkitekters ideologi \u00e4r att h\u00e4nsyn inte ska tagas till den f\u00f6rutvarande arkitekturen. De nya byggnaderna ska bryta radikalt mot den kringliggande milj\u00f6n, och helst \u00e4ven dominera den kringliggande bebyggelsen. Det \u00e4r uppenbart s\u00e5v\u00e4l i fallet med domkyrkoforum i Lund och i det planerade administrationskomplexet vid botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden i Uppsala.<\/p>\n Tillskyndarna<\/strong><\/p>\n Som alltid i situationer d\u00e4r nakna kejsare promenerar omkring finns det en liten men h\u00f6gljudd grupp tillskyndare som springer efter och bedyrar att monarken visst \u00e4r p\u00e5kl\u00e4dd. Det \u00e4r dessa man hittar p\u00e5 best\u00e4llarsidan – livr\u00e4dda f\u00f6r att deras beslut skall ifr\u00e5gas\u00e4ttas, f\u00f6rmodligen sj\u00e4lva ansatta av en smula d\u00e5ligt samvete \u00f6ver den f\u00f6rfulning de \u00e5stadkommer. Man hittar dem ocks\u00e5 bland kulturjournalister – en k\u00e5r som blott allt f\u00f6r ofta gjort det till sitt kall att fr\u00e4mja f\u00f6rfulning varhelst den dyker upp. S\u00e5nt som m\u00e4nniskor tycker \u00e4r vackert avf\u00e4rdas som kitsch eller, i f\u00f6rekommande fall, nazistkonst (ni har v\u00e4l inte gl\u00f6mt Figurationerdebatten?).<\/p>\n Ytterligare en grupp tillskyndare \u00e5terfinner man bland de allra \u00e4ldsta medlemmarna av befolkningen. De som formats i sp\u00e5ren av modernismens \u00f6vertro p\u00e5 den sociala ingenj\u00f6rskonstens v\u00e4lsignelsebringande effekter, och som fortfarande tror att det modernistiska formspr\u00e5ket \u00e4r ett uttryck f\u00f6r framtiden. N\u00e5got som naturligtvis ter sig besynnerligt f\u00f6r oss som f\u00f6ddes flera \u00e5rtionden efter att modernismen inte bara upph\u00f6jts till statsreligion utan \u00e4ven f\u00f6rlorat sin lockelse sedan dess avarter uppenbarats f\u00f6r envar i samband med miljonprogrammets f\u00f6rslumning.<\/p>\n Dessa gr\u00e5nade herrar och damer brukar med emfas ansluta sig till varje nytt byggprojekt som har platt tak och avskr\u00e4ckande fasader, eftersom de \u00e4r \u00f6vertygade om att s\u00e5dant tilltalar \u201dungdomen\u201d. N\u00e5gra skaror av ungdomar siktar man emellertid inte bland tillskyndarna, m\u00f6jligen n\u00e5gon enstaka arkitektstuderande.<\/p>\n Det \u00e4r h\u00f6g tid att st\u00e4lla sig fr\u00e5gan – vill vi leva i arkitekternas st\u00e4der, eller i den \u00f6vriga befolkningens? P\u00e5 en\u00a0 konferens f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan lyssnade jag till en brittisk debatt\u00f6r som illustrerade problematiken genom att visa bilder p\u00e5 n\u00e5gra av de st\u00f6rsta byggprojekten som p\u00e5gick i England just d\u00e5, och de hus som arkitekterna som ritat dem sj\u00e4lva bodde i. Samtliga byggprojekt utgjordes av kantiga, m\u00e4nniskofientliga \u00e5b\u00e4ken i glas, st\u00e5l och betong. Arkitekternas egna bost\u00e4der d\u00e4remot var samtliga pittoreska, utsmyckade hus fr\u00e5n olika historiska epoker, med murgr\u00f6na och sm\u00e5 dekorativa detaljer. Slutsatsen av resonemanget var: \u201dModernism is something you do to other people\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00e5 f\u00f6reteelser illustrerar s\u00e5 tydligt vad som \u00e4r fel med den svenska arkitekturv\u00e4rlden som Kasper Salinpriset, som delas ut \u00e5rligen av organisationen Sveriges Arkitekter, och som r\u00e4knas som ett av[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3379"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3379"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3379\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3381,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3379\/revisions\/3381"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3379"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3379"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3379"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}