”In a hole in the ground there lived a hobbit. Not a nasty, dirty, wet hole, filled with the ends of worms and an oozy smell, nor yet a dry, bare, sandy hole with nothing in it to sit down on or to eat: it was a hobbit-hole, and that means comfort.”
\n
<\/p>\n
S\u00e5 b\u00f6rjar Tolkiens The Hobbit, barnboken om Bilbo Baggins som kom att utg\u00f6ra preludium till den mer namnkunniga och f\u00f6r en vuxen publik avsedda trilogin om H\u00e4rskarringen. The Hobbit var en av de f\u00f6rsta b\u00f6cker jag l\u00e4ste och dess suggestiva sagost\u00e4mning f\u00e5ngade mig f\u00f6r fantasygenren i allm\u00e4nhet och Tolkiens f\u00f6rfattarskap i synnerhet under \u00e5tskilliga \u00e5r d\u00e4refter.
\n
\n<\/p>\n
The Hobbit har ett helt annat anslag \u00e4n den mer storslagna trilogin om H\u00e4rskarringen. Inledningsraderna citerade h\u00e4r ovan ger en k\u00e4nsla av atmosf\u00e4ren som pr\u00e4glar inledningen, d\u00e4r den fridsamme och o\u00e4ventyrlige Bilbo Baggins pl\u00f6tsligt v\u00e5ldsg\u00e4stas av 13 krigiska dv\u00e4rgar och trollkarlen Gandalf.
\n
<\/p>\n
Som l\u00e4sare f\u00e5r man f\u00f6lja Bilbos s\u00e5v\u00e4l fysiska som mentala resa genom sagov\u00e4rlden Midg\u00e5rd, som rullas upp inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon samtidigt som f\u00f6r protagonisten. Det \u00e4r en utvecklingsroman och en reseber\u00e4ttelse och mystiken ligger till stor del i f\u00f6raningarna om vad som finns bortom horisonten. F\u00f6rnimmelsen av att v\u00e4rlden \u00e4r s\u00e5 mycket st\u00f6rre och s\u00e5 mycket mer magisk \u00e4n vi anar och att den vilar p\u00e5 en ur\u00e5ldrig historia som g\u00f6r sig p\u00e5mind genom reliker fr\u00e5n forna \u00e5ldrar, s\u00e5 mycket storslagnare \u00e4n den innevarande.<\/p>\n
\nDetta sp\u00e4nningsf\u00f6rh\u00e5llande mellan det vardagliga och jordn\u00e4ra, till exempel i form av hobbitarnas hemvist The Shire och Midg\u00e5rds m\u00e5ngtusen\u00e5riga historia missar Peter Jackson i sina filmatiseringar av b\u00f6ckerna. Det var uppenbart redan i Sagan om ringenfilmerna men blir extra p\u00e5tagligt i The Hobbit som nyligen hade premi\u00e4r p\u00e5 svenska biografer.<\/p>\n
\nDet ber\u00e4ttartekniska greppet som Tolkien anv\u00e4nder f\u00f6r att l\u00e5ta l\u00e4saren utforska Midg\u00e5rds vildmark samtidigt som Bilbo Baggins f\u00f6rst\u00f6r Jackson resolut genom att sl\u00e4nga in en storvulen prolog om hur dv\u00e4rgarnas kungarike Erebor f\u00f6rg\u00f6rs av draken Smaug. Prologen f\u00f6rtar helt och h\u00e5llet upplevelsen att f\u00e4rdas fr\u00e5n den ombonade tillvaron bakom den runda gr\u00f6na d\u00f6rren vid Bag End till allt mer storslaget episka \u00e4ventyr.<\/p>\n
\n\u00c4ven om Bilbos resa genom Midg\u00e5rd kantas av \u00e4ventyrliga episoder – bland annat h\u00e5ller han i tur och ordning p\u00e5 att bli upp\u00e4ten av troll, v\u00e4ttar och gigantiska spindlar – \u00e4r det knappast action som pr\u00e4glar atmosf\u00e4ren i boken. N\u00e5gon fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r st\u00e4mningen har Jackson emellertid inte, utan brer p\u00e5 med alla specialeffekter han f\u00f6rm\u00e5r uppb\u00e5da. G\u00e5r det att krama ur action ur en scen s\u00e5 g\u00f6r han det, och han l\u00e5ter det p\u00e5g\u00e5 l\u00e4nge. F\u00f6r l\u00e4nge.<\/p>\n
\nN\u00e4r jag fick veta att The Hobbit, som i sj\u00e4lva verket inte \u00e4r n\u00e5gon tjock bok – l\u00e5ngt fr\u00e5n H\u00e4rskarringens tegelstenar – skulle delas upp p\u00e5 tre l\u00e5ngfilmer tyckte jag att det verkade lovande. Ett av problemen med filmerna om H\u00e4rskarringen var n\u00e4mligen i mitt tycke, att jag upplevde att man hastade igenom handlingen f\u00f6r att hinna med att f\u00e5 in ber\u00e4ttelsen p\u00e5 en film per bok. Resultatet blev att strids- och actionscenerna staplades p\u00e5 varandra medan mycket annat gick f\u00f6rlorat. Nu hoppades jag att man l\u00e4rt av dessa misstag och skulle l\u00e5ta ber\u00e4ttelsen ta sin tid.<\/p>\n
\nSom jag bedrog mig. Det enda man gjort var att dra ut p\u00e5 actionscenerna \u00e4nnu mer, till det olidligas gr\u00e4ns. Allt \u00e4r storvulet och bombastiskt. Varenda landskap \u00e4r dramatiskt, varenda strid ett gigantiskt myllrande f\u00e4ltslag, varenda fiende ett fasansfullare \u00e4n den andra. Om det springer ur en Jacksonsk k\u00e4rlek till specialeffekternas m\u00f6jligheter eller ur en misstro till ber\u00e4ttelsens f\u00f6rm\u00e5ga att b\u00e4ra sig sj\u00e4lv framg\u00e5r inte, men resultatet blir pinsamt p\u00e5 kalkonniv\u00e5.<\/p>\n
\nL\u00e5gvattenm\u00e4rket \u00e4r nog n\u00e4r hela s\u00e4llskapet under \u00f6vernattning i en grotta i The Misty Mountains st\u00f6rtar ned i en grotta befolkad av Goblins. Grottan som i den litter\u00e4ra f\u00f6rlagan har t\u00e4mligen modesta dimensioner visar sig i filmen vara ett gigantiskt underjordiskt kungarike av o\u00e4ndliga grottsalar med vindlande tr\u00e4st\u00e4llningar och miljoner sm\u00e5 goblins f\u00f6r huvudpersonerna att nedk\u00e4mpa. De st\u00e4ndiga \u00f6verdrifterna g\u00f6r att man tr\u00f6ttnar.<\/p>\n
\nFantasygenren bygger liksom dess kusin science fiction p\u00e5 en speciell form av logik: den skildrade v\u00e4rlden m\u00e5ste h\u00e4nga ihop enligt sina egna premisser. \u00c4ven s\u00e5dana saker som inte fingerar enligt v\u00e5r v\u00e4rlds naturlagar m\u00e5ste vara skildrade p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att man som l\u00e4sare uppfattar dem som logiska i den givna kontexten. F\u00f6rekommer det magi m\u00e5ste den till exempel skildras p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att man accepterar att den skulle kunna finnas.<\/p>\n
\nPeter Jacksons bristande k\u00e4nsla f\u00f6r proportioner g\u00f6r att Tolkiens minitu\u00f6st uppbyggda fantasiv\u00e4rld f\u00f6rlorar sin trov\u00e4rdighet. Medan b\u00f6ckerna alltj\u00e4mt \u00e4r ledande i genren i detta avseende \u00e4r filmerna fullst\u00e4ndigt otrov\u00e4rdiga.<\/p>\n
\nSpiken i kistan \u00e4r de fullst\u00e4ndigt on\u00f6diga \u00e4ndringar i ber\u00e4ttelsen som Jackson inf\u00f6r, uppenbarligen f\u00f6r att ”f\u00e5 alltsammans att h\u00e4nga ihop” men som fullst\u00e4ndigt kullkastar midg\u00e5rds kronologi. Thorins vendetta med den av Jackson uppfunna ”bleka orchen” \u00e4r fullst\u00e4ndigt on\u00f6dig f\u00f6r att driva ber\u00e4ttelsen fram\u00e5t. Att f\u00f6rl\u00e4gga Saurons etablering i f\u00e4stningen Dol Guldur och Gr\u00f6nm\u00e5rdens f\u00f6rvandling till M\u00f6rkm\u00e5rden till tiden f\u00f6r Bilbos \u00e4ventyr f\u00f6rkortar tidsspannet i Midg\u00e5rds m\u00e5ngrtusen\u00e5riga historia p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00f6rtar k\u00e4nslan av ur\u00e5ldighet som \u00e4r helt central i Tolkiens ber\u00e4ttelse, liksom f\u00f6rskjutningarna i avst\u00e5nd som uppst\u00e5r exempelvis n\u00e4r \u00f6rnarna i slutet av filmen s\u00e4tter ned hj\u00e4ltarna p\u00e5 en bergstopp (varf\u00f6r p\u00e5 en bergstopp?) och de blickar ut mot det Ensamma berget som pl\u00f6tsligt tycks ligga alldeles bredvid. Om det nu l\u00e5g s\u00e5 n\u00e4ra, varf\u00f6r kunde inte \u00f6rnarna flyga dem \u00e4nda dit p\u00e5 en g\u00e5ng s\u00e5 hade de sluppit alla strapatser i M\u00f6rkm\u00e5rden och f\u00e5tt det hela \u00f6verst\u00f6kat?<\/p>\n
\nDen stora beh\u00e5llningen i Jacksons filmatiering av trilogin om H\u00e4rskarringen var hur v\u00e4l man f\u00f6ljt Tolkiens egna illustrationer och den fr\u00e4mste Tolkienillustrat\u00f6ren Alan Lees akvareller vid utformningen av landskap och milj\u00f6er. Det gav, action\u00f6verdoserna till trots, filmerna n\u00e5got av r\u00e4tt st\u00e4mning. I The Hobbit har man dessv\u00e4rre i stor utstr\u00e4ckning fr\u00e5ng\u00e5tt detta vinnande koncept f\u00f6r n\u00e5got som n\u00e4rmast k\u00e4nns som en parodi p\u00e5 genren – lite som de nya Starwarsfilmerna k\u00e4ndes.<\/p>\n
\nSom framg\u00e5tt ovan \u00e4r jag besviken p\u00e5 att man gjort n\u00e5got s\u00e5 platt och imbecillt av n\u00e5got som kunnat bli s\u00e5 bra. Ymniga specialeffekter, 3D-glas\u00f6gon och High Frame Rate v\u00e4ger dessv\u00e4rre inte upp. Jag tror inte att jag kommer att g\u00e5 och se de kommande filmerna. I alla fall inte p\u00e5 bio.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”In a hole in the ground there lived a hobbit. Not a nasty, dirty, wet hole, filled with the ends of worms and an oozy smell, nor yet a dry,[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3417"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3417"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3417\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3421,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3417\/revisions\/3421"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3417"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3417"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3417"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}