{"id":3423,"date":"2013-01-11T15:01:16","date_gmt":"2013-01-11T14:01:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3423"},"modified":"2013-01-11T15:01:16","modified_gmt":"2013-01-11T14:01:16","slug":"fanny-alexander-pa-egna-ben","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3423","title":{"rendered":"Fanny & Alexander p\u00e5 egna ben"},"content":{"rendered":"

Fanny & Alexander<\/a><\/strong>
Uppsala Stadsteater<\/strong>
Regi: Linus Tunstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r m\u00e5nga tycks Ingmar Bergmans till Uppsala f\u00f6rlagda barndomsskildring Fanny & Alexander huvudsakligen utg\u00f6ras av de inledande scenernas julfirande i familjen Ekdahls magnifika sekelskiftesv\u00e5ning, en tabl\u00e5 som blivit s\u00e5 stark att den fungerar som symbolisk motpol till den \u00e5ngestladdade \u201dLars Nor\u00e9n-julen\u201d (ett begrepp som f\u00f6r \u00f6vrigt helt saknar fog hos dramatikern Lars Nor\u00e9n, som aldrig skildrat en \u00e5ngestladdad jul och som sj\u00e4lv s\u00e4ger sig gilla julen). Alla vill ha en jul som familjen Ekdahls, ingen vill ha en \u201dLars Nor\u00e9n-jul\u201d.<\/p>\n

Att familjen Ekdahls julfirande \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n entydigt idylliskt \u2013 d\u00e4r finns b\u00e5de trasiga relationer, alkoholmissbruk och otrohet i form av Gustav Adolf:s sexuella utnyttjande av hush\u00e5llerskan \u2013 lyckas \u00e4nd\u00e5 inte f\u00f6rta bilden av den perfekta julen. Medan denna starka julaftonsskildring bitit sig fast hos de flesta tycks m\u00e5nga d\u00e4remot ha f\u00f6rtr\u00e4ngt den fortsatta ber\u00e4ttelsen, om hur Fanny och Alexander tillsammans med sin mor Emelie flyttar in hos den tyranniske biskopen i biskopsborgen och till slut blir r\u00e4ddade av juden Isak.<\/p>\n

Att denna andra del av ber\u00e4ttelsen fallit i relativ gl\u00f6mska kan bero antingen p\u00e5 att den f\u00f6rsta delen \u00e4r s\u00e5 pass stark, eller att den andra halvan \u00e4r desto svagare. Att gestalta Bergmans m\u00e4sterverk, som p\u00e5 sin tid bel\u00f6nades med fyra Oscarstatyetter ( B\u00e4sta utl\u00e4ndska film, B\u00e4sta foto, B\u00e4sta kostym och B\u00e4sta scenografi), p\u00e5 teaterscenen \u00e4r s\u00e5ledes en dubbel utmaning: Det g\u00e4ller dels att leva upp till publikens h\u00f6gt st\u00e4llda f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 den f\u00f6rsta delen, dels att bl\u00e5sa liv i den fortsatta m\u00f6rka men bortgl\u00f6mda delen.<\/p>\n

B\u00e5da dessa utmaningar lyckas emellertid regiss\u00f6ren och tillika teaterchefen Linus Tunstr\u00f6m utm\u00e4rkt m\u00f6ta i den upps\u00e4ttning som just nu ges p\u00e5 Uppsala stadsteater. Genom en snillrik scenografi f\u00e5ngar man i ett och samma rum k\u00e4nslan av hela den \u00f6verd\u00e5diga Ekdahlska v\u00e5ningen. Genom att \u201dfrysa\u201d den \u00f6vriga ensemblen l\u00e5ter man sm\u00e5 parallella handlingar utspela sig sida vid sida i ett myller som v\u00e4l motsvarar det muntra kaoset i filmversionen. S\u00e5v\u00e4l de komiska som de tragiska inslagen finns d\u00e4r, och \u00f6vertygar. D\u00f6dsscenen, n\u00e4r den gamle teaterdirekt\u00f6ren drar sin sista suck och efterl\u00e4mnar \u00e4nka och tv\u00e5 barn, \u00e4r s\u00e4rskilt gripande.<\/p>\n

I den andra akten, som utspelar sig i biskopsborgen, \u00e4r scenografin helt f\u00f6r\u00e4ndrad. Hela handlingen utspelar sig i fyra tr\u00e5nga tr\u00e4l\u00e5dor av olika dimensioner som st\u00e5r utplacerade i ett odefinierat m\u00f6rker. Tr\u00e4l\u00e5dorna \u00e5terger dels den klaustrofobiska st\u00e4mningen i biskopsborgen, dels avst\u00e5ndet mellan de olika kontrahenterna i kammarspelet. Att byta den f\u00f6rsta aktens traditionella scenografi mot modern minimalism \u00e4r ett utm\u00e4rkt grepp \u2013 ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka \u00f6verbrygga artskillnaden mellan ber\u00e4ttelsens b\u00e5da delar v\u00e4ljer Tunstr\u00f6m att accentuera den. Obehaget i den andra akten blir desto p\u00e5tagligare n\u00e4r den kontrasteras mot det relativa gemytet i den f\u00f6rsta akten.<\/p>\n

Ensemblen g\u00f6r ett str\u00e5lande jobb och ger nytt liv \u00e5t de bergmanska karakt\u00e4rerna. Claes Ljungmarks biskop Vergerus \u00e4r av ett helt annat slag \u00e4n Jan Malmsj\u00f6s. Genom att g\u00f6ra helt andra tolkningar av karakt\u00e4rerna \u00e4n de som vi \u00e4r vana vid fr\u00e5n filmen undviker man tr\u00f6ttsamma j\u00e4mf\u00f6relser med dessa. Fanny & Alexander i Linus Tunstr\u00f6ms tappning \u00e4r ett teaterstycke i sin egen r\u00e4tt, inte en scenversion av en folkk\u00e4r film.<\/p>\n

\"20130111-150017.jpg\"<\/a><\/p>\n

SvD<\/a>, UNT<\/a>, Expressen<\/a><\/p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fanny & Alexander Uppsala Stadsteater Regi: Linus Tunstr\u00f6m F\u00f6r m\u00e5nga tycks Ingmar Bergmans till Uppsala f\u00f6rlagda barndomsskildring Fanny & Alexander huvudsakligen utg\u00f6ras av de inledande scenernas julfirande i familjen Ekdahls[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3423"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3423"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3423\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3428,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3423\/revisions\/3428"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3423"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3423"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3423"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}