Som gammal punkare fascineras jag alltid av hur m\u00e5nga som har oerh\u00f6rt starka \u00e5sikter om punken, vad den \u00e4r och b\u00f6r vara och vem som ska ha r\u00e4tt att definiera sig som punkare. Den gemensamma n\u00e4mnaren mellan alla dessa personer \u00e4r att de sj\u00e4lva inte \u00e4r eller har varit punkare. Punken tycks vara n\u00e5got slags allm\u00e4n egendom bland personer som tillh\u00f6r andra grupperingar men som \u00e4nd\u00e5 tycks anse sig ha f\u00f6rfogande r\u00e4tt \u00f6ver denna, i sig sj\u00e4lv v\u00e4ldigt m\u00e5ngskiftande subkultur.<\/p>\n
Sedan popul\u00e4rkulturen under efterkrigstiden kom att ers\u00e4tta den s\u00e5 kallade h\u00f6gkulturen som normgivare i det v\u00e4sterl\u00e4ndska samh\u00e4llet har det blivit naturligt f\u00f6r framf\u00f6rallt ungdomar att orientera sig efter subkulturella riktlinjer sprungna ur popul\u00e4rmusiken. Vilken musik du lyssnade p\u00e5 avgjorde vilka kl\u00e4der du bar och det sade i sin tur n\u00e5gonting om vem du \u00e4r.<\/p>\n
Till en b\u00f6rjan var detta framf\u00f6rallt en angel\u00e4genhet ungdomar emellan. Olika grupper definierade sig gentemot varandra, men i och med att man v\u00e4xte upp kom dess skillnader att blekna och med \u00e5ren fr\u00e4mst blomma ut i diverse utbrott av nostalgi. Identifikationen med den egna ungdomsgruppen tenderar emellertid att best\u00e5 livet ut. Den som betraktade sig som raggare p\u00e5 60-talet tenderar att g\u00f6ra det \u00e4n idag.<\/p>\n
Bland senare generationer \u00e4r denna typ av identifikation desto starkare, kanske beroende p\u00e5 att andra typer av identitetsmark\u00f6rer har f\u00f6rsvagats i det postindustriella samh\u00e4llet. Den subkulturella grupperingen ers\u00e4tter f\u00f6rmodligen f\u00f6r m\u00e5nga s\u00e5v\u00e4l religi\u00f6sa som politiska och kulturella identitetsmark\u00f6rer. Antagligen \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som det blir s\u00e5dant rabalder n\u00e4r kv\u00e4llstidningarna rapportera om n\u00e5gon som f\u00e5tt sparken p\u00e5 grund av sin gr\u00e4lla h\u00e5rf\u00e4rg, ett rabalder som erinrar om \u00e4n i svagare form om det som uppst\u00e5r n\u00e4r n\u00e5gon nekats ett arbete p\u00e5 grund av sina religi\u00f6sa identitetsmark\u00f6rer.<\/p>\n
Den ultimata ungdomsrevolten<\/strong><\/p>\n Av alla popkulturella subgenrer som uppst\u00e5tt under efterkrigstiden \u00e4r det f\u00e5 som har laddats med ett lika starkt symbolv\u00e4rde som punken. Det har skrivits hyllmetrar om punkens framv\u00e4xt, historia och utveckling och dess olika undergrupper, s\u00e5 det \u00e4r meningsl\u00f6st att f\u00f6rs\u00f6ka ge en helt\u00e4ckande bild h\u00e4r. Konstateras kan dock att punken fr\u00e5n det att den uppstod ur rockmusiken under 1970-talet, i new York och sedan utvecklades i Storbritannien, har utvecklats \u00e5t en rad olika h\u00e5ll och att en m\u00e4ngd senare popul\u00e4rmusikaliska genrer i liten eller h\u00f6gre utstr\u00e4ckning kan r\u00e4kna sina anor tillbaka till punkmusiken.<\/p>\n D\u00e4ri ligger troligtvis en del i f\u00f6rklaringen till varf\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga som inte sj\u00e4lva ser sig som punkare anser sig ha r\u00e4tt att uttala sig om vem som ska f\u00e5 definiera sig som punkare eller inte. Punken symboliserar n\u00e5got slags \u00e4delt naturtillst\u00e5nd, ett paradisiskt ursprung ur vilken senare poprevolter har sprungit. Att sl\u00e5 vakt om punketiketten \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga att sl\u00e5 vakt om sina subkulturella r\u00f6tter.<\/p>\n Men det \u00e4r inte bara musikentusiaster som har \u00e5sikter om vem som ska f\u00e5 kalla sig punkare eller inte. \u00c4ven den politiska v\u00e4nstern anser sig ha f\u00f6rfogander\u00e4tt \u00f6ver punken som musikstil och som subkulturell str\u00f6mning. Om musikentusiasternas kriterier handlar om musik och stil handlar den politiska v\u00e4nsterns om \u00e5siktsm\u00e4ssig r\u00e4ttning i ledet, n\u00e5got som \u00e4r minst sagt ironiskt med tanke p\u00e5 punkens nihilistiskt anarkistiska karakt\u00e4r.<\/p>\n Jag har tillbringat ganska m\u00e5nga \u00e5r av mitt liv inom punkr\u00f6relsen. Jag b\u00f6rjade kl\u00e4 mig i punkens attribut p\u00e5 h\u00f6gstadiet och strax d\u00e4rp\u00e5 anlade jag mohikanfrisyr. Jag har spelat i en rad olika punkband genom \u00e5ren, i ett flertal olika subgenrer; trallpunk, k\u00e4ngpunk, streetpunk och oi, f\u00f6r den initierade. Turnerat runtom i landet p\u00e5 obskyra klubbar och \u00e4gnat semestrarna \u00e5t resor till internationella punkfestivaler. Jag byggde upp en stort personligt n\u00e4tverk och formade ocks\u00e5 en identitet. Den st\u00f6rsta tillg\u00e5ngen fr\u00e5n de \u00e5ren var g\u00f6r-det-sj\u00e4lv-inst\u00e4llningen, eller DIY-mentaliteten som det kallas i punkkretsar, det vill s\u00e4ga att man inte f\u00f6rv\u00e4ntade sig att f\u00e5 n\u00e5got gratis eller att n\u00e5gon annan skulle g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t en.<\/p>\n Punken och politiken<\/strong><\/p>\n Jag har aldrig betraktat punken som en politisk r\u00f6relse, d\u00e4remot som en samh\u00e4llskritisk s\u00e5dan. Punken drivs av ett individualistisk, anarkistiskt om man s\u00e5 vill men kanske \u00e4r nihilistiskt mer r\u00e4ttvisande, patos, en frihetsvurm helt enkelt. I den tidiga punken var provokationen ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l. De subkulturer som v\u00e4xte fram inom punken fr\u00e5n det tidiga \u00e5ttiotalet och fram\u00e5t betonade snarare avst\u00e5ndstagandet fr\u00e5n samh\u00e4llet. Att m\u00e5nga punkare v\u00e4ljer att ocks\u00e5 kanalisera denna drivkraft i olika former av politiskt engagemang \u00e4r inte s\u00e5 konstigt.<\/p>\n Av de punkare som jag l\u00e4rde k\u00e4nna under \u00f6ver ett decennium i r\u00f6relsen skulle jag uppskatta det till att ungef\u00e4r en tredjedel var politiskt aktiva. De flesta var engagerade i olika r\u00f6relser p\u00e5 den politiska v\u00e4nsterkanten, de var v\u00e4nsteranarkister, syndikalister, ekoanarkister, anarkafeminister \u2013 det vill s\u00e4ga tillh\u00f6riga vad som brukar beskrivas som den frihetliga v\u00e4nstern. N\u00e5gra f\u00e5 var kommunister, \u00e4nnu f\u00e4rre s\u00f6te sig till fr\u00e4mlingsfientliga grupperingar.<\/p>\n Det stora flertalet som jag l\u00e4rde k\u00e4nna var emellertid inte politiskt engagerade alls. Deras frihetspatos ledde dem till en misst\u00e4nksamhet mot all form av kollektivism och kollektiva l\u00f6sningar. De misstrodde b\u00e5de staten och kapitalet och hittade sina egna v\u00e4gar. Det finns ingen mots\u00e4ttning mellan att vara v\u00e4nster och att vara punkare, men det \u00e4r heller inte n\u00e5got krav. Redan p\u00e5 90-talet upplevde jag hur f\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r den politiska v\u00e4nstern gjorde anspr\u00e5k p\u00e5 att definiera vad som var punk och inte, till och med n\u00e4r de inte sj\u00e4lva ans\u00e5g sig tillh\u00f6ra punken. M\u00e5nga av dem lyssnade f\u00f6rvisso p\u00e5 subgenren hardcore (det var d\u00e5 Ume\u00e5bandet Refused dominerade), men definierade sig fr\u00e4mst som straight edge, hardcore eller skejtare. Punken tycks ha ett starkt symbolv\u00e4rde hos alla de grupper som anser sig st\u00e5 i opposition gentemot samh\u00e4llet att de ocks\u00e5 har tolkningsf\u00f6retr\u00e4de ang\u00e5ende vem som ska f\u00e5 definiera sig som punkare.<\/p>\n Jag har aldrig brutit med punken. Kl\u00e4dstilen har visserligen f\u00f6r\u00e4ndrats efter hand. Tuppkammen f\u00f6rsvann f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan n\u00e4r jag inte hade tid\/ork att st\u00e4lla den varje dag. En mohikanfrisyr som ligger ned \u00e4r en sorglig syn. Nitarna och de andra mer extrema attributen trappades successivt ned. Vissa inslag har jag beh\u00e5llit. Doctor martenk\u00e4ngorna kommer jag f\u00f6rmodligen aldrig att \u00f6verge. De sista punkbanden jag spelade in lades aldrig ned, de lades p\u00e5 is av praktiska sk\u00e4l. Folk flyttade eller bildade familj. DIY-mentaliteten, de ber\u00e4ttande texterna och det direkta tilltalet tog jag ist\u00e4llet med mig in i trubadurverksamheten. Jag k\u00e4nner mig nog fortfarande mer som en s\u00e5ngare i ett punkband n\u00e4r jag st\u00e5r p\u00e5 scenen \u00e4n som en ut\u00f6vare av finkultur (vad nu det \u00e4r f\u00f6r n\u00e5got).<\/p>\n Jag br\u00f6t aldrig med punken, tog aldrig avst\u00e5nd eller bytte den mot n\u00e5gon annan subkultur. Jag gav den helhj\u00e4rtat mer \u00e4n tio \u00e5r av mitt liv och i den popkulturella terr\u00e4ngen kommer jag alltid att betrakta mig som punkare, \u00e4ven om jag inte l\u00e4ngre sticker s\u00e4kerhetsn\u00e5lar genom kinderna.<\/p>\n