{"id":3659,"date":"2013-07-02T12:50:08","date_gmt":"2013-07-02T10:50:08","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3659"},"modified":"2014-06-01T18:13:09","modified_gmt":"2014-06-01T16:13:09","slug":"fram-for-fler-frivilliga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3659","title":{"rendered":"Fram f\u00f6r fler frivilliga!"},"content":{"rendered":"

Idag har jag debatterat fr\u00e5gan om volont\u00e4rer hos Riksutst\u00e4llningar under Almedalsveckan. Nedan kan man l\u00e4sa mitt anf\u00f6rande ungef\u00e4r som det l\u00e4t.<\/em><\/p>\n

\"20130702-124822.jpg\"<\/a><\/p>\n

Do it yourself!<\/b><\/span><\/p>\n

Som ung punkare skolades jag i do it yourselfandan, eller g\u00f6r det sj\u00e4lv, som det heter p\u00e5 svenska. Uppfyllda av anarkistisk individualism och frihetsl\u00e4ngtan ville vi inte g\u00e5 i n\u00e5gons ledband, vi misstrodde b\u00e5de staten och kapitalet. F\u00f6r att f\u00e5 utlopp f\u00f6r v\u00e5r kreativitet och k\u00e4rleken till musiken var vi tvungna att ta saken i egna h\u00e4nder. Ist\u00e4llet f\u00f6r att beklaga oss \u00f6ver att ingenting h\u00e4nde arrangerade vi v\u00e5ra egna konserter och turn\u00e9er, gav ut fanzine (senare webbsidor), och skivor. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt h\u00f6lls en hel subkultur levande helt och h\u00e5llet genom frivilliga insatser.<\/p>\n

H\u00e4rom\u00e5ret kom en avhandling fr\u00e5n J\u00f6nk\u00f6pings universitet som unders\u00f6kte hur det hade g\u00e5tt f\u00f6r de som spelat i svenska punkband under den f\u00f6rsta punkv\u00e5gen 1977-82 (det vill s\u00e4ga l\u00e5ngt f\u00f6re min tid). Resultatet var h\u00e4pnadsv\u00e4ckande: punkarna var betydligt framg\u00e5ngsrikare \u00e4n genomsnittet i samma \u00e5ldersgrupp: de hade h\u00f6gre l\u00f6ner, ofta chefspositioner eller drev egna f\u00f6retag. Do it yourselfattityden l\u00f6nade sig i l\u00e4ngden.<\/p>\n

Hundratusentals m\u00e4nniskor i Sverige sysslar aktivt med kultur. Det vill s\u00e4ga de \u00e4r inte bara passiva mottagare av s\u00e5dant som andra har skapat utan de \u00e4r med sj\u00e4lva och skapar, framf\u00f6r och arrangerar. M\u00e4nniskor sjunger, m\u00e5lar, tecknar, spelar teater, skriver dansar, arrangerar studiecirklar, klubbar, konserter och festivaler. En del av dessa tj\u00e4nar pengar p\u00e5 vad de g\u00f6r, n\u00e5gra till och med s\u00e5 mycket att de kan leva p\u00e5 det, medan de allra flesta ist\u00e4llet \u00e4gnar sig \u00e5t kultur obetalt eller till och med betalar f\u00f6r det.<\/p>\n

Det \u00e4r dessa entusiaster som \u00e4r de stora bidragsgivarna till kulturen. N\u00e4r man diskuterar kulturpolitik tenderar diskussionen att kretsa kring de skattepengar som via olika offentliga instanser f\u00f6rdelas till kulturlivet (eller fastnar p\u00e5 v\u00e4gen i en sv\u00e4llande byr\u00e5kratisk \u00f6verbyggnad). Den som lyssnar till svensk kulturdebatt kan l\u00e4tt f\u00e5 intrycket att den enda kultur som existerar \u00e4r den som sker inom ramarna f\u00f6r det offentliga.<\/p>\n

Men faktum \u00e4r att merparten av pengarna som svenska folket l\u00e4gger p\u00e5 kultur betalar de frivilligt, i form av biljettpriser, skiv- och bokk\u00f6p, filmer med mera. Till detta kommer som sagt all gratis arbetstid som l\u00e4ggs ned av entusiaster. Utan frivillighet och gratisarbete skulle vi inte ha mycket till kulturliv att tala om i det h\u00e4r landet.<\/p>\n

Bland entusiasterna som arbetar gratis finns all m\u00f6jliga sorter. Det finns de som ser sitt kulturskapande som en kreativ hobby vid sidan om ett ordinarie arbete, det finns de som har professionella ambitioner – och d\u00e5 \u00e4r gratisarbetet att betrakta som den investering som \u00e4r allt f\u00f6retagandes f\u00f6ruts\u00e4ttning, en investering som ocks\u00e5 \u00e4r f\u00f6rknippad med risktagande. Av alla ambiti\u00f6sa musiker och sk\u00e5despelare som utbildar sig i det h\u00e4r landet \u00e4r det bara en br\u00e5kdel som lyckas n\u00e5 till de stora tribunerna och som kan f\u00f6rs\u00f6rja sig p\u00e5 sin konst. Det \u00e4r trots allt en risk som m\u00e5nga \u00e4r beredda att ta.<\/p>\n

Bland de kulturskapare som l\u00e5ter sig f\u00f6rs\u00f6rjas av det offentliga finns en utbredd misstro mot dessa gratisarbetare. Liksom inom alla skr\u00e5v\u00e4senden ser man om sina egna privilegier. Inte s\u00e4llan f\u00f6rsvarar dessa uppburna kulturpersonligheter sin skattefinansierade st\u00e4llning genom ett cirkelresonemang som g\u00f6r g\u00e4llande att de b\u00f6r uppb\u00e4ra offentlig finansiering eftersom de \u00e4r professionella kulturarbetare, till skillnad fr\u00e5n de amat\u00f6rerna som inte uppb\u00e4r offentligt st\u00f6d.<\/p>\n

N\u00e4r kulturministern flaggade f\u00f6r att man skulle verka f\u00f6r att underl\u00e4tta f\u00f6r fler volont\u00e4rer vid offentliga kulturinstitutioner b\u00f6rjade det mullra i kulturskr\u00e5et. Gratisarbetarna hotade den professionella kultursektorn, hette det. Ve och fasa om n\u00e5gon p\u00e5 sin fritid skulle vara beredd att g\u00f6ra det som skattebetalarna annars f\u00e5tt betala dyrt f\u00f6r!<\/p>\n

Kulturministern hade sneglat p\u00e5 England, detta amat\u00f6rkulturens f\u00f6rlovade land tillika punkens hemland. P\u00e5 det brittiska \u00f6arna finns knappt en enda buske eller v\u00e4gkr\u00f6k som inte har sin egen amat\u00f6rteater, folkdansgrupp eller kyrkok\u00f6r. Britterna engagerar sig i hembygdsfr\u00e5gor och folklore, av egen fri vilja.<\/p>\n

Detta frivilliga engagemang tar sig ocks\u00e5 uttryck inom andra sektorer. Under de olympiska spelen och d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande paralympics i London f\u00f6rra \u00e5ret st\u00e4llde \u00f6ver 70 000 londonbor upp och arbetade gratis i hela tio dagar, plus tre dagars f\u00f6rberedande utbildning.<\/p>\n

Britterna verkar ha det frivilliga engagemanget i blodet och resultatet \u00e4r ett blomstrande kulturliv p\u00e5 alla niv\u00e5er. Det \u00e4r n\u00e4mligen inte bara n\u00e4r de g\u00e4ller amat\u00f6rkulturen som britterna br\u00e4dar de flesta andra kulturfolk, de \u00e4r \u00e4ven framst\u00e5ende inom s\u00e5v\u00e4l det som brukade ben\u00e4mnas finkultur och inom den kommersiellt framg\u00e5ngsrika popul\u00e4rkulturen.<\/p>\n

Vi svenskar sl\u00e5r oss f\u00f6r br\u00f6stet om och ber\u00f6mmer oss f\u00f6r den omfattande musikexport som brukar ben\u00e4mnas det svenska musikundret. Detta under bleknar dock om man j\u00e4mf\u00f6r med den framg\u00e5ngsrika brittiska musikexporten genom \u00e5rtiondena. Kanske finns det rentav sk\u00e4l att misst\u00e4nka att det ymniga frivilliga deltagandet i amat\u00f6rkulturen f\u00e5tt effekter ocks\u00e5 p\u00e5 det professionella kulturlivet.<\/p>\n

Det \u00e4r med andra ord inte utan grund som den svenska kulturministern v\u00e4ljer att v\u00e4nda sig till de brittiska \u00f6arna f\u00f6r inspiration. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om hon helt har f\u00f6rst\u00e5tt vad som varit orsak och verkan i fallet med det frivilliga brittiska engagemanget p\u00e5 kulturomr\u00e5de.<\/p>\n

I grund och botten handlar det om hur man ser p\u00e5 statens roll i samh\u00e4llet. I Storbritannien finns en m\u00e5nghundra\u00e5rig frihetstradition d\u00e4r staten betraktats med sund misst\u00e4nksamhet. Dess roll har varit att fr\u00e4mja de enskilda initiativen och garantera individens fri- och r\u00e4ttigheter. Det g\u00e4ller inte minst p\u00e5 kulturomr\u00e5det.<\/p>\n

Efterkrigstidens labourregeringar har f\u00f6rvisso gjort sitt f\u00f6r att utstr\u00e4cka statens makt \u00f6ver samh\u00e4llet och d\u00e4rmed begr\u00e4nsa den individuella friheten, men i det brittiska civilsamh\u00e4llet lever frihetsidealet kvar, vilket inte minst m\u00e4rks p\u00e5 de m\u00e5nga frivilliga insatserna p\u00e5 kulturomr\u00e5det.<\/p>\n

Om Lena Adelsohn Liljeroth vill dra l\u00e4rdom fr\u00e5n det brittiska exemplet \u00e4r det denna frihetstradition hon borde ansluta sig till, och skapa en situation p\u00e5 kulturomr\u00e5det d\u00e4r enskildas frivilliga initiativ uppmuntrades och underl\u00e4ttades. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om det sker i form av ministerdekret eller skrivningar fr\u00e5n kulturdepartementet.<\/p>\n

Alla skr\u00e5v\u00e4senden har v\u00e4rnat sina privilegier med mer eller mindre drastiska metoder. Ordet sabot\u00f6r h\u00e4rleds ur franskans sabot, som betyder tr\u00e4sko, och syftar p\u00e5 de tr\u00e4skor som franska hantverkare slungade in i den nya tidens maskiner f\u00f6r att f\u00f6rst\u00f6ra dem, eftersom man ans\u00e5g att de bidrog till en effektivisering av produktionen som hotade hantverkarnas arbetsmarknad. Deras engelska motsvarigheter kallades ludditer.<\/p>\n

N\u00e4r delar av kultursektorn nu rasar mot volont\u00e4rerna \u00e4r det emellertid inte effektivisering man fruktar utan l\u00f6nedumpning. Att det skall finnas m\u00e4nniskor som p\u00e5 sin fritid \u00e4r beredda att g\u00f6ra det som kulturarbetarna g\u00f6r p\u00e5 sin arbetstid och d\u00e4rmed g\u00f6ra dessa yrken \u00f6verfl\u00f6diga.<\/p>\n

Denna oro \u00e4r emellertid obefogad, eftersom den utg\u00e5r fr\u00e5n att det skulle finnas en begr\u00e4nsad m\u00e4ngd arbetsuppgifter att fylla inom kulturomr\u00e5det. Volont\u00e4rerna tar inte jobben fr\u00e5n de avl\u00f6nade kulturarbetarna, de kompletterar de kvalificerade arbetsuppgifterna med andra, som kanske inte kr\u00e4ver samma l\u00e5nga utbildning som kr\u00e4vs f\u00f6r de mer specialiserade tj\u00e4nsterna vid en kulturinstitution.<\/p>\n

Just det brittiska exemplet ger vid handen att en riklig m\u00e4ngd frivilliga insatser inom kulturomr\u00e5det p\u00e5 intet s\u00e4tt inneb\u00e4r en minskning av arbetstillf\u00e4llena i kultursektorn, p\u00e5 samma s\u00e4tt som en livaktig amat\u00f6rkultur inte p\u00e5verkar den kommersiella eller offentliga kulturbranschen negativt utan snarare utg\u00f6r dess grogrund och plantskola.<\/p>\n

Ju fler som \u00e4r aktiva i kulturlivet, p\u00e5 alla niv\u00e5er, desto b\u00e4ttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en stor och livaktig kultursektor.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Idag har jag debatterat fr\u00e5gan om volont\u00e4rer hos Riksutst\u00e4llningar under Almedalsveckan. Nedan kan man l\u00e4sa mitt anf\u00f6rande ungef\u00e4r som det l\u00e4t.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3659"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3659"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3659\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3668,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3659\/revisions\/3668"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3659"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3659"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3659"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}