{"id":3753,"date":"2013-09-14T14:21:35","date_gmt":"2013-09-14T12:21:35","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3753"},"modified":"2013-09-14T14:21:35","modified_gmt":"2013-09-14T12:21:35","slug":"ingen-pliktskyldig-hyllning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=3753","title":{"rendered":"Ingen pliktskyldig hyllning"},"content":{"rendered":"

Monica Z<\/strong>
Regi: Per Fly<\/strong>
Manus: Peter Birro<\/strong>
Huvudroll: Edda Magnasson<\/strong><\/p>\n

Jag brukar ha v\u00e4ldigt sv\u00e5rt f\u00f6r biografiska filmer om k\u00e4ndisars liv. Alltf\u00f6r ofta handlar det om apologetiska hyllningsportr\u00e4tt fr\u00e5n n\u00e5gon beundrare, alternativt sluga marknadsf\u00f6ringsknep f\u00f6r att bl\u00e5sa liv i ett konstn\u00e4rsskap f\u00f6r vilket allm\u00e4nhetens intresse har b\u00f6rjat dala. Jag har till exempel fortfarande inte sett Cornelisfilmen, trots att protagonisten \u00e4r en av mina husgudar. F\u00f6rmodligen \u00e4r det just d\u00e4rf\u00f6r som jag har undvikit den, jag har \u00e4nnu inte lyckats f\u00f6rtr\u00e4nga besvikelsen efter filmen om Johnny Cash.<\/p>\n

Det var med andra ord inte utan en viss tveksamhet som jag gick och s\u00e5g filmen om Monica Zetterlund. De klipp som snurrat runt i media inf\u00f6r premi\u00e4ren f\u00f6ranledde mig att misst\u00e4nka att det handlade om en sliskig inst\u00e4llsam hyllningshistoria. Jag kunde inte ha mer fel.<\/p>\n

N\u00e4r jag l\u00e4mnar biografsalongen k\u00e4nner jag n\u00e4rmast f\u00f6rv\u00e5ning \u00f6ver att man v\u00e5gar g\u00f6ra ett s\u00e5 pass brutalt portr\u00e4tt \u00f6ver en n\u00e4rmast helgonf\u00f6rklarad artist som Zetterlund. F\u00f6r det \u00e4r ingen sympatisk person man f\u00e5r m\u00f6ta i Peter Birros och Per Flys tappning. Det \u00e4r bilden en sj\u00e4lvupptagen narcissist med st\u00e4ndigt bekr\u00e4ftelsebehov och likgiltig inf\u00f6r hur hennes egotrippar drabbar de som st\u00e5r henne n\u00e4rmast, med \u00e5ren allt mer f\u00f6rst\u00f6rd av sitt alkoholmissbruk.<\/p>\n

Inte heller personerna i Zetterlunds omgivning framst\u00e4lls p\u00e5 n\u00e5got smickrade s\u00e4tt. Pappan \u00e4r jantelagen personifierad, och i filmen l\u00e4ggs en stor del av ansvaret f\u00f6r hennes st\u00f6rda beteende p\u00e5 dennes uppfostran. Mest svidande \u00e4r emellertid nidportr\u00e4ttet av likaledes helgonf\u00f6rklarade regiss\u00f6ren Vilgot Sj\u00f6man med vilken Zetterlund hade en k\u00e4rleksrelation. S\u00e4rskilt sexscenen som inleder deras relation \u00e4r f\u00f6ga smickrande f\u00f6r Sj\u00f6man.<\/p>\n

Edda Magnasson som spelar Monica Zetterlund g\u00f6r en fantastisk insats, b\u00e5de som sk\u00e5despelerska och som s\u00e5ngerska och det finns goda sk\u00e4l att tro att hennes karri\u00e4r g\u00e5r en lysande framtid till m\u00f6tes. Ocks\u00e5 Kjell Bergqvist \u00f6vertygar i rollen som pappan. I \u00f6vrigt varierar rollprestationerna h\u00f6gst bet\u00e4nkligt.<\/p>\n

Filmen \u00e4r mycket oj\u00e4mn. Den \u00e4r stundtals mycket gripande i sina psykologiska skildringar f\u00f6r att i n\u00e4sta scen pl\u00f6tsligt balansera farligt n\u00e4ra pekoralets gr\u00e4ns. Det \u00e4r uppenbart att s\u00e5v\u00e4l personportr\u00e4tten som den historiska framst\u00e4llningen b\u00f6r tas med en stor nypa salt.<\/p>\n

Som ber\u00e4ttelse om bruksmentalitetens f\u00f6r\u00f6dande effekter p\u00e5 de som v\u00e4xer upp i sm\u00e5 samh\u00e4llen, eller hur h\u00e4mmande f\u00f6r\u00e4ldrars inverkan kan vara p\u00e5 k\u00e4nsliga individer har den dock\u00a0 mycket att s\u00e4ga, liksom som skildring av hur konstn\u00e4rskap och artistkarri\u00e4r ofta kan drabba familj och v\u00e4nskapsrelationer.<\/p>\n

\u00d6vertygande \u00e4r ocks\u00e5 skildringen av det lilla kotteri som kultur- och n\u00f6jesbranschen i Sverige utgjordes av p\u00e5 den tid det endast fanns tv\u00e5 tevekanaler och ett radiomonopol. Alla k\u00e4nde bokstavligen alla och genom sin kontakt med nyckelpersonen Beppe Wolgers fick Zetterlund genast tillg\u00e5ng till hela det svenska n\u00f6jesetablissemanget. Det kanske \u00e4r sv\u00e5rare att ta sig fram till de stora tribunerna idag n\u00e4r konkurrensen \u00e4r s\u00e5 mycket mer m\u00f6rdande – inte bara fr\u00e5n m\u00e5nga fler som vill ta sig fram utan ocks\u00e5 fr\u00e5n m\u00e5nga olika former av underh\u00e5llning och kulturyttringar – men v\u00e4garna \u00e4r ocks\u00e5 fler.<\/p>\n

Den kulturadel som Zetterlund lyckades ta sig in i finns f\u00f6rvisso kvar men dess betydelse har minskat i och med att den inte l\u00e4ngre har monopol. Framtidens Beppe Wolgers och Hasse och Tage kommer att f\u00e5 k\u00e4mpa h\u00e5rdare f\u00f6r att n\u00e5 ut till den stora allm\u00e4nhet som serverades deras f\u00f6reg\u00e5ngare p\u00e5 ett offentligfinansierat silverfat.<\/p>\n

Monica Z \u00e4r stundtals gripande, \u00f6msom sorglig, \u00f6msom dr\u00e5plig och definitivt sev\u00e4rd skildring av ett tragiskt m\u00e4nnisko\u00f6de och ett stort konstn\u00e4rskap.<\/p>\n