{"id":4177,"date":"2014-06-01T22:04:10","date_gmt":"2014-06-01T20:04:10","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4177"},"modified":"2014-06-01T23:16:34","modified_gmt":"2014-06-01T21:16:34","slug":"vem-ar-radikal-idag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4177","title":{"rendered":"Vem \u00e4r radikal idag?"},"content":{"rendered":"

Jag skrev nyligen i\u00a0H\u00e4lsingetidningarna<\/a> om hur radikalismen blivit comme-il-faut och s\u00e5 utbredd att det \u00e4r fr\u00e5gan om det ens g\u00e5r att tala om radikalism. N\u00e4r jag diskuterade politisk musik i Sveriges Televisions morgonsoffa<\/a> f\u00f6r en tid sedan fick jag fr\u00e5gan av programledaren Lennart Persson om det inte i sj\u00e4lva verket var mycket mer politik i kulturlivet p\u00e5 70-talet, d\u00e5 ”alla skulle bojkotta ABBA”. Han vederlade d\u00e4rmed sin egen tes – den politiska musiken p\u00e5 70-talet var fortfarande en protest mot vad som man uppfattade som ett kommersiellt kulturetablissemang. Visst fanns det de som bojkottade ABBA, men desto fler var det som lyssnade p\u00e5 dessa.<\/p>\n

Bilden av de politiskt radikala 60- och 70-talen tenderar att ta \u00f6verhanden n\u00e4r dessa \u00e5rtionden diskuteras i nostalgiska termer. Visst fanns det en radikal v\u00e4nsterr\u00f6relse p\u00e5 den tiden och visst \u00e4r det s\u00e5 att m\u00e5nga av de som idag har framskjutna positioner inom kultur- och medieetablissemangen var aktiva inom densamma, men det \u00e4r inte hela bilden. N\u00e4r en grupp studenter ockuperade sitt eget k\u00e5rhus vid Stockholms h\u00f6gskola v\u00e5ren 1968 (inspirerade av de franska studenternas radikala aktioner) var det borgerlig majoritet i Stockholms studentk\u00e5r. Den h\u00f6gr\u00f6stade gruppen v\u00e4nsterradikaler var ingalunda representativa f\u00f6r det stora flertalet bland studenterna.<\/p>\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt s\u00e5g det ut i kulturlivet. N\u00e4r den radikala v\u00e4nsterr\u00f6relsen arrangerade ”Rock mot SAF” p\u00e5 g\u00e4rdet 1982 skedde detta som en motaktion mot att ABBAs legendariske manager Stikkan Andersson samma kv\u00e4ll arrangerade en protestgala mot l\u00f6ntagarfonderna vid vilken delar av det svenska n\u00f6jesetablissemanget framtr\u00e4dde. En liknande gala vore ot\u00e4nkbar idag. Wille Crafoord har ber\u00e4ttat att han vid ett tillf\u00e4lle f\u00f6rs\u00f6kte arrangera en st\u00f6dgala f\u00f6r den svenska polisen, varvid han h\u00f6rde av sig till v\u00e4nner och bekanta i den svenska artisteliten. Ingen kunde t\u00e4nka sig att st\u00e4lla upp.<\/p>\n

Att st\u00e5 upp f\u00f6r en institution som utg\u00f6r en av grundpelarna i den demokratiska r\u00e4ttsstaten, polismyndigheten, vore en d\u00f6dsst\u00f6t f\u00f6r de artistkarri\u00e4rer som byggts upp kring bilden av att vara motvals. Att posera med maskerade aktivister ur den revolution\u00e4ra fronten g\u00e5r bra, till och med p\u00e5 stora offentliga kulturevenemang som \u00e5terinvigningen av kulturhuvudstads\u00e5ret i Ume\u00e5. Att posera med sina radikala \u00e5sikter \u00e4r inte l\u00e4ngre ett s\u00e4tt f\u00f6r kulturut\u00f6vare att visa sig lite farliga, alternativa, nej det \u00e4r numera att betrakta som hygienfaktor. Det \u00e4r snarare s\u00e5 att den som inte deklarerar en radikal st\u00e5ndpunkt i politiken betraktas som en smula suspekt. F\u00f6rmodligen underl\u00e4ttade detta f\u00f6r Feministiskt Initiativ, ett parti som till V\u00e4nsterns och Milj\u00f6partiets stora f\u00f6rtret lyckats muta in positionen som det radikala alternativet i svensk politik, n\u00e4r de ringde runt bland svenska artister f\u00f6r att f\u00e5 dem att medverka p\u00e5 sin valskiva.<\/p>\n

Att revolution\u00e4ra ideologier ut\u00f6var en lockelse p\u00e5 delar av kulturlivet som allierar sig med v\u00e5ldsverkare \u00e4r ingenting nytt. I sitt stora verk The origins of totalitarianism<\/em> skriver Hanna Arendt om fenomenet:<\/p>\n

”This difference between the elite and the mob notwithstanding, there is no doubt that the elite was pleased whenever the underworld frightened respectable society into accepting it on equal footing. The members of the elite did not object at all to paying a price, the destruction of civilization, for the fun of seeing how those who had been excluded unjustly in the past forced their way into it. They were not particularly outraged at the monstrous forgeries in historiography of which all totalitarian regimes are guilty and which announce themselves clearly enough in totalitarian propaganda.”<\/p>\n

Vidare:<\/p>\n

”At that time, \u00a0nobody anticipated that the true victims of this irony would be the elite rather than the bourgeoisie. The avant-garde did not know they were running their heads not against walls but against open doors, that a unanimous success would belie their claim to being a revolutionary minority, and would prove that they were about to express a new mass spirit or the spirit of the time.”<\/p>\n

Arendts bok, som kom 1951, behandlar likheterna mellan de totalit\u00e4ra ideologierna i Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet, deras f\u00f6ruts\u00e4ttningar, framv\u00e4xt och konsekvenser. I b\u00e5da fall ut\u00f6vade de totalit\u00e4ra ideologierna en stark lockelse p\u00e5 respektive l\u00e4nders kulturetablissemang. I s\u00e5v\u00e4l 20- och det tidiga 30-talets Tyskland som i det postrevolution\u00e4ra Ryssland sl\u00f6t avantgardet upp bakom de totalit\u00e4ra ideologierna, och i b\u00e5da l\u00e4nderna blev de entusiastiska tillskyndarna inom den intellektuella och kulturella eliten brutalt \u00f6verk\u00f6rda i samband med att regimerna konsoliderade sin makt.<\/p>\n

”Wherever totalitarian movements seized power, this whole group of sympathizers was shaken off even before the regimes proceeded toward their greatest crimes. Intellectual, spiritual, and artistic initiative is as dangerous to totalitarianism as the gangster initiative of the mob, and both are more dangerous than mere political opposition.”<\/p>\n

Att som konstn\u00e4r liera sig med den revolution\u00e4ra mobben \u00e4r med andra ord att leka med elden. P\u00e5 60- och 70-talen v\u00e4gdes de revolution\u00e4ra str\u00f6mningarna upp av ett samh\u00e4llsbevarande etablissemang. Ett s\u00e5dant saknades i s\u00e5v\u00e4l tjugotalets Tyskland som i Sovjetunionen. Fr\u00e5gan \u00e4r om det g\u00f6r det i Sverige idag n\u00e4r det \u00e4r mer socialt accepterat att hylla d\u00f6mda v\u00e5ldsverkare p\u00e5 scen \u00e4n att st\u00e5 upp f\u00f6r de samh\u00e4llsb\u00e4rande institutionerna. Det \u00e4r inte s\u00e4rskilt radikalt att vara radikal n\u00e4r radikalismen \u00e4r p\u00e5bjuden.<\/p>\n

2011 skrev jag ett inl\u00e4gg p\u00e5 den numera nedlagda debattsidan Newsmill under rubriken ”De kulturkonservativa \u00e4r de nya punkarna”, ett konstaterande som idag \u00e4r mera sant \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag skrev nyligen i\u00a0H\u00e4lsingetidningarna om hur radikalismen blivit comme-il-faut och s\u00e5 utbredd att det \u00e4r fr\u00e5gan om det ens g\u00e5r att tala om radikalism. N\u00e4r jag diskuterade politisk musik i[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,4],"tags":[21,22,25,23,24],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4177"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4177"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4177\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4196,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4177\/revisions\/4196"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4177"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4177"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4177"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}