\u201cMy political opinions lean more and more to Anarchy (philosophically understood, meaning abolition of control not whiskered men with bombs) \u2014 or to \u2018unconstitutional\u2019 Monarchy [\u2026]I would arrest anybody who uses the word State (in any sense other than the inanimate realm of England and its inhabitants, a thing that has neither power, rights nor mind); and after a chance of recantation, execute them if they remained obstinate!\u201d<\/p>\n
<\/p>\n
– JRR Tolkien<\/p>\n
<\/p>\n
Idag p\u00e5 Sveriges nationaldag, helgdag sedan 2005, \u00e4r tidningarna fyllda av f\u00f6rnumstiga kommentatorer som diskuterar nationalism, svenskhet, behovet av att bek\u00e4mpa den f\u00f6rra och omdefiniera den senare, tong\u00e5ngar som vi h\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger att de b\u00f6rjat f\u00f6rlora all mening och som dessutom framst\u00e5r som extra tandl\u00f6sa eftersom de numera utg\u00f6r p\u00e5bjuden norm.<\/p>\n
<\/p>\n
De verkligt salongsradikala inom politik- och medieeliten twittrar om att sk\u00e4nda den svenska flaggan, medan ytterlighetsv\u00e4nstern samlar in flaggor f\u00f6r att de facto br\u00e4nna de samma. De mer avm\u00e4tta postar bilder p\u00e5 Carl Johan de Geers klassiska v\u00e4rnpliktsv\u00e4graraffisch fr\u00e5n 1967 \u201dSk\u00e4nda flaggan\u201d, f\u00f6r att visa att de tillh\u00f6r den moraliska \u00f6verh\u00f6gheten.<\/p>\n
<\/p>\n
\u201dDet finns ingen svenskhet\u201d, sl\u00e5s det fast, alternativt \u201dvi m\u00e5ste skapa en ny svenskhet\u201d. \u201dAlla med svenskt medborgarskap \u00e4r lika svenska\u201d f\u00f6resl\u00e5r vissa och pekar p\u00e5 byggandet av en amerikansk identitet kring konstitutionen som ett f\u00f6reg\u00e5ngsexempel. Gemensamt f\u00f6r alla dessa uttalanden \u00e4r uppfattningen om att vad som \u00e4r svenskt i f\u00f6rsta hand \u00e4r en politisk angel\u00e4genhet och att det \u00e4r angel\u00e4get att svenskhetsbegrepper skall ber\u00f6vas all form av historisk eller kulturell inneb\u00f6rd. Paradoxalt nog verkar ingen av de som vill \u201domdefiniera svenskheten\u201d s\u00e4rskilt angel\u00e4gen om att omdefiniera andra kulturella identiteter. Det \u00e4r bara svenskheten som enbart f\u00e5r vara en konstitutionell fr\u00e5ga.<\/p>\n
<\/p>\n
I invandrarlandet USA, h\u00e5ller m\u00e5nga fortfarande fast vid f\u00f6rf\u00e4dernas medhavda identitet, man talar om italienskamerikaner, afroamerikaner, hispanics och andra grupper. De har inte, efter flera generationer, gett upp sin kulturella identitet, men ser heller ingen mots\u00e4ttning med den nya identiteten som finns i det m\u00e5ngfacetterade USA.<\/p>\n
<\/p>\n
I f\u00f6rekommande fall handlar kraven p\u00e5 att omdefiniera svenskheten om en ideologisk motvilja mot nationella identiteter i allm\u00e4nhet, men oftast r\u00f6r det sig f\u00f6rmodligen om en missriktad v\u00e4lvilja riktad mot nya svenska medborgare, som man fruktar skall k\u00e4nna sig exkluderade om de som bodde h\u00e4r innan uppvisar n\u00e5gra som helst kulturella s\u00e4rdrag.<\/p>\n
<\/p>\n
Men att ers\u00e4tta den gamla svenskheten som man v\u00e4nder sig emot med en ny, normativ svenskhet skulle inte l\u00f6sa det ursprungliga problemet. En nyanl\u00e4nd invandrare skulle ha lika sv\u00e5rt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till den nya normen som till den gamla. Att uppl\u00f6sa svenskhetsbegreppet i total relativism \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en l\u00f6sning, men snarast skulle leda till att var och en laddade begreppet med sin egen definition vilket skulle g\u00f6ra begreppet meningsl\u00f6st och irrelevant.<\/p>\n
<\/p>\n
Det stora problemet \u00e4r sammanblandningen av stat och nation, och upph\u00f6jandet av nationstillh\u00f6righet som viktigaste identitetsmark\u00f6r. Det finns po\u00e4nger med nationalstaten som politisk enhet, s\u00e4rskilt i omr\u00e5den som varit mer eller mindre etniskt homogena \u2013 med ett gemensamt spr\u00e5k, gemensam religion och s\u00e5 vidare \u2013 men ingen nationalstat har varit fullst\u00e4ndigt etnisk homogen. Det har alltid funnits minoritetsfolk, och\/eller invandrare inom nationalstaternas gr\u00e4nser, grupper som inte har tillh\u00f6rt majoritetssamh\u00e4llet i kulturell mening men som \u00e4nd\u00e5 ing\u00e5tt i den politiska och administrativa strukturen.<\/p>\n
<\/p>\n
Det har ocks\u00e5 funnits betydande grupper som tillh\u00f6rt landets befolkning men levt utanf\u00f6r dess territoriella gr\u00e4nser, antingen p\u00e5 grund av att de utvandrat eller som av historiska och politiska orsaker f\u00e5tt finna sig i att det omr\u00e5de de bebor pl\u00f6tsligt st\u00e5r under en annan stats \u00f6verh\u00f6ghet. Den svenska nationen skulle till exempel kunna s\u00e4gas omfatta befolkningen p\u00e5 \u00c5land och den Finlandssvenska befolkningen i Finland.<\/p>\n
<\/p>\n
De politiska f\u00f6rs\u00f6k som gjorts att g\u00f6ra nationalstaterna etniskt homogena har alltid tagit en ende med f\u00f6rskr\u00e4ckelse. I det politiska kaos som uppstod efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget n\u00e4r de gamla kejsard\u00f6mena uppl\u00f6stes och Europas karta ritades om, gjorde att miljoner m\u00e4nniskor pl\u00f6tsligt befann sig i en situation utanf\u00f6r nationalstaten. De tyska, ryska, \u00f6sterrikiska och ungerska kejsard\u00f6mena hade varit m\u00e5ngkulturella statsbildningar d\u00e4r olika nationer levde sida vid sida.<\/p>\n
<\/p>\n
I det nya Europa uppbyggt kring nationalstater hamnade stora befolkningsgrupper p\u00e5 \u201dfel\u201d sida gr\u00e4nsen n\u00e4r kartan ritades om. Dessa grupper \u2013 det r\u00f6r sig om tiotals miljoner m\u00e4nniskor \u2013 blev i praktiken statsl\u00f6sa vilket i f\u00f6rl\u00e4ngningen innebar att de \u00e4ven blev r\u00e4ttsl\u00f6sa d\u00e5 nationalstaten var den enda enhet som hade kraft nog att uppr\u00e4tth\u00e5lla de m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter och det minoritetsskydd som Nationernas F\u00f6rbund st\u00e4llt sig bakom men inte hade kapacitet att genomdriva eller uppr\u00e4tth\u00e5lla.<\/p>\n
<\/p>\n
Nationalistiska r\u00f6relser runtom i Europa str\u00e4vade efter etnisk enhet och ville b\u00e5de inkorporera de delar av den egna befolkningen som bodde utomlands i den egna nationalstaten, och kasta ut de andra befolkningsgrupper som levde inom landets gr\u00e4nser. Problemet f\u00f6r dessa senare var att det s\u00e4llan fanns n\u00e5got land som var berett att ta emot dem. Detta g\u00e4llde s\u00e4rskilt f\u00f6r de grupper som saknade en egen nationalstat som bevakade deras intressen, till exempel judar och romer. En omfattande m\u00e4nniskosmuggling \u2013 inte s\u00e4llan med myndigheternas (men inte beslutsfattarnas) goda minne uppstod.<\/p>\n
<\/p>\n
Hanna Arendt har skildrat hur polismakterna i de Europeiska l\u00e4nderna ut\u00f6vade sin egen utrikespolitik oberoende av sina regeringars officiella h\u00e5llning p\u00e5 omr\u00e5det. Detta inofficiella polissamarbete m\u00f6jliggjorde den effektivitet med vilken de tyska ockupanterna f\u00f6rm\u00e5dde organisera sin folkf\u00f6rdrivnings- och utrotningspolitik av etniska minoriteter i de annekterade och ockuperade l\u00e4nderna. Detta underl\u00e4ttades inte minst av att de fascistiska och nazistiska r\u00f6relserna \u00e5tnj\u00f6t stor popularitet inom polisk\u00e5rerna eftersom de s\u00e5g hur polismyndigheternas status och inflytande \u00f6kade i de av nazisterna ockuperade l\u00e4nderna.<\/p>\n
<\/p>\n
Det \u00e4r inte sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 den lockelse som de nationalistiska id\u00e9erna ut\u00f6vat och ut\u00f6var p\u00e5 folk som k\u00e4mpar f\u00f6r sin egen frig\u00f6relse fr\u00e5n exempelvis en fr\u00e4mmande ockupationsmakt. Historien har dock visat hur sammanblandning av stat och kulturell identitet kan f\u00e5 katastrofala konsekvenser. B\u00e5de det andra v\u00e4rldskriget och v\u00e5r tids folkmord \u00e4r de yttersta konsekvenserna av denna sammanblandning.<\/p>\n
<\/p>\n
Naturligtvis m\u00e5ste inte nationalstatstanken leda till krig och folkmord. De flesta anh\u00e4ngare av nationalstaten, till exempel Per Albin Hanson med sin folkhemstanke, eller de socialdemokrater som formulerade den svenska neutralitetsdoktrinen, betraktade och betraktar nationalstaten som en v\u00e4g till frihet och oberoende fr\u00e5n fr\u00e4mmande makters inflytande. Den nationalistiska grundtanken att varje folk skall f\u00e5 utvecklas utifr\u00e5n sina egna f\u00f6ruts\u00e4ttningar m\u00e5ste inte leda till chauvinism. Men n\u00e4r den etniska homogeniteten blir ett m\u00e5l i sig, n\u00e4r nationaliteten blir utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r ett vi- och domt\u00e4nkande och n\u00e4r \u201ddom\u201d anses vara ett hot som m\u00e5ste bek\u00e4mpas och n\u00e4r man tillgriper politiska medel f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla denna \u00e5tskillnad, d\u00e5 befinner man sig p\u00e5 ett sluttande plan. Behandlingen av samerna eller resandefolket \u00e4r s\u00e5dana skamfl\u00e4ckar i den svenska nationalistiska historien.<\/p>\n
<\/p>\n
Historien visar att det snabbt kan g\u00e5 utf\u00f6r. N\u00e4r Hitler sl\u00e4ppte f\u00f6rsta delen av Mein Kampf 1925 var det f\u00e5 som tog den p\u00e5 allvar. Den h\u00e5nades i pressen, i den m\u00e5n som den \u00f6verhuvudtaget blev omskriven. Blott \u00e5tta \u00e5r senare var NSDAP Tysklands st\u00f6rsta parti.<\/p>\n
<\/p>\n
Erfarenheterna fr\u00e5n det andra v\u00e4rldskriget kom att br\u00e4nnm\u00e4rka den nationalistiska retoriken i allm\u00e4nhet och den nordiska i synnerhet, n\u00e5got som Tolkien f\u00f6ruts\u00e5g n\u00e4r han i ett brev till sonen Michael skrev:<\/p>\n
<\/p>\n
\u201cI have in this War a burning private grudge.. . against that ruddy little ignoramus Adolf Hitler [\u2026] for ruining, perverting, misapplying, and making for ever accursed that noble northern spirit, a supreme contribution to Europe, which I have ever loved, and tried to present in its true light.\u201d<\/p>\n
<\/p>\n
Det finns goda sk\u00e4l att vara vaksam mot dem som vill g\u00f6ra nationell identitet till politikens m\u00e5l. Sammanblandningen av stat och nation b\u00f6r h\u00e5llas till ett minimum. Lagen b\u00f6r exempelvis g\u00e4lla lika f\u00f6r alla, oavsett kulturell tillh\u00f6righet. D\u00e4rmed inte sagt att staten m\u00e5ste g\u00f6ra sig av med alla sina symboler. Precis som nationer har ocks\u00e5 stater sin historia under vilken den har lagt sig till med symboler \u2013 som den svenska flaggan, kungahuset, riksvapnet.<\/p>\n
<\/p>\n
Dessa symboler f\u00e5r den inneb\u00f6rd som vi laddar dem med. Idag f\u00f6rknippar de flesta den svenska flaggan med ett \u00f6ppet demokratiskt statsskick, med religionsfrihet och tolerans f\u00f6r minoritetsgruppers fri och r\u00e4ttigheter. Vi f\u00f6rknippar den med god ekonomisk tillv\u00e4xt och med den v\u00e4lf\u00e4rdsstat som vuxit fram under efterkrigstiden. Att sluta upp runt dessa symboler och den inneb\u00f6rd som de har idag \u00e4r varken chauvinistiskt eller exkluderande utan n\u00e5got som alla svenska medborgare, inf\u00f6dda eller inflyttade, borde kunna gl\u00e4djas \u00e5t.<\/p>\n
<\/p>\n
Statens historia \u00e4r l\u00e4tt att sp\u00e5ra, det handlar om vad som raljant brukar sammanfattas som \u201dkrig och kungar\u201d. Nationen \u00e4r betydligt mer sv\u00e5rf\u00e5ngad. Den har bara delvis v\u00e4xt fram genom p\u00e5bud fr\u00e5n \u00f6verheten, men minst lika mycket genom spontana initiativ, genom m\u00e4nniskor som p\u00e5verkat den svenska kulturen och sj\u00e4lvmedvetenheten. N\u00e4r Evert Taube importerade den argentinska tangon till Sverige och gjorde den till en sj\u00e4lvklar del av den svenska vismusiken skapade han ett nytt soundtrack till svenska sommarn\u00e4tter i sk\u00e4rg\u00e5rden f\u00f6r l\u00e5ng tid fram\u00f6ver. Finns det n\u00e5got svenskare \u00e4n att en midsommarafton lyssna till ber\u00e4ttelsen om en liten by vid Rio de la Plata?<\/p>\n
<\/p>\n
Evert Taube \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt ett utm\u00e4rkt exempel p\u00e5 hur v\u00e4l det g\u00e5r att f\u00f6rena nationalromantik med en kosmopolitisk grundsyn. Evert Taube var en v\u00e4rldsmedborgare som k\u00e4nde sig lika hemma p\u00e5 den sydamerikanska pr\u00e4rien eller gr\u00e4nderna i Antibes som i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd eller bland Bohusl\u00e4ns klippor. Under beredskapstiden diktade han nationalromantiska visor om den svenska friheten, utan ett sp\u00e5r av chauvinism.<\/p>\n
<\/p>\n
Det finns tv\u00e5 huvudsp\u00e5r i den svenska nationalromantiken. Det ena skulle kunna beskrivas som g\u00f6ticismen och h\u00e4nger intimt samman med den statligt p\u00e5bjudna, ovanifr\u00e5n initierade historieskrivningen. P\u00e5 1600-talet ville den nyblivna stormakten Sverige komplettera sina framg\u00e5ngar p\u00e5 slagf\u00e4lten med en \u00e4rorik historia, varvid ett intensivt glorifierande av den \u00e4ldre historien tog vid. Denna typ av nationalromantik har klara chauvinistiska drag, men den hade ocks\u00e5 en del positiva konsekvenser. Den svenska fornminnesv\u00e5rden tog sin b\u00f6rjan och Riksantikvarie\u00e4mbetet r\u00e4knar sina anor till denna tid, vilket bland annat medf\u00f6rt att vi har ett rikt bevarat materiellt kulturarv fr\u00e5n denna tid.<\/p>\n
<\/p>\n
Nationaldagen den 6 juni f\u00e5r ses som ett led i denna tradition. Ursprungligen ett reklamjippo f\u00f6r friluftsmuseet Skansen som sedan genom politiska beslut upph\u00f6jts till allm\u00e4n helgdag. Svenskarnas ljumma entusiasm inf\u00f6r firandet i fr\u00e5ga vittnar om hur l\u00e5gt i kurs denna typ av nationalromantik st\u00e5r i Sverige idag. Dagen fungerar snarast som ett tillf\u00e4lle f\u00f6r det politiska och kulturella etablissemanget att v\u00e4dra sin skepsis gentemot svenskhetsbegreppet och nationalistiska id\u00e9er. De mest entusiastiska firarna tycks faktiskt vara invandrade svenska medborgare som mer tycks uppskatta det privilegium som ett svenskt medborgarskap inneb\u00e4r \u00e4n de som f\u00f6tts med ett s\u00e5dant och d\u00e4rf\u00f6r tar det f\u00f6r givet.<\/p>\n
<\/p>\n
Men det finns ocks\u00e5 ett annat sp\u00e5r i den svenska nationalromantiken som inte handlar om staten Sverige, om krig och kungar utan om k\u00e4nslan f\u00f6r hembygden, f\u00f6r landskapet och f\u00f6r kulturen. Bruno Liljefors m\u00e5leri, Karlfeldts diktning och Peterson Bergers musik f\u00e5r anses st\u00e5 i denna tradition. Karlfeldt diktar inte om staten Sverige (\u00e4ven om hans diktaralterego Fridolin sedermera blir riksdagsman) utan om allt det som g\u00f6r att man k\u00e4nner hemmah\u00f6righet p\u00e5 en plats, i en kultur. Denna fredliga ickechauvinistiska nationalromantik firar sin nationaldag p\u00e5 Midsommarafton, med ur\u00e5ldriga och nyare traditioner, utan politiska \u00e5th\u00e4vor. Ocks\u00e5 Tolkiens \u00f6nskan om att separera nationen fr\u00e5n staten, i citatet som inleder denna ess\u00e4, f\u00e5r s\u00e4gas st\u00e5 i denna frihetliga nationalromantiska tradition.<\/p>\n
<\/p>\n
Den traditionella kulturen i form av traditionell musik, traditionella dr\u00e4kter, seder och bruk, har alltid tillh\u00f6rt denna underifr\u00e5ntradition. De f\u00f6rs\u00f6k som gjordes under nationalstaternas formering i slutet av 1800-talet och b\u00f6rjan av 1900-talet att inkorporera folkmusiken och andra kulturyttringar i det nationalistiska projektet var f\u00f6ga framg\u00e5ngsrikt. En spelman fr\u00e5n H\u00e4lsingland eller Dalarna identifierar sig mer med den tradition som \u00e4r specifik f\u00f6r detta landskap \u00e4n med en p\u00e5st\u00e5dd svensk spelmanstradition.<\/p>\n
<\/p>\n
Denna hembygdsk\u00e4nsla beh\u00f6ver allts\u00e5 inte vara kopplad till en nation. Att identifikationen med landskapet man bor i alltj\u00e4mt \u00e4r starkare \u00e4n med l\u00e4net, som ju \u00e4r den officiella indelningen, visar att den administrativa indelningen inte \u00e4r det centrala i identitetsbygget. P\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i Sverige \u00e4r regional- och lokalpatriotismen betydligt starkare \u00e4n nationalismen. Se bara p\u00e5 den starka samh\u00f6righetsk\u00e4nsla som pr\u00e4glar supportrarna till olika klubblag runtom i Europa men som inte alls \u00e4r lika n\u00e4rvarande kring landslagsfotbollen.<\/p>\n
<\/p>\n
Att det har blivit s\u00e5 \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e4rkligt i ljuset av att m\u00e5nga nationalstater \u00e4r sentida f\u00f6reteelser medan regioners och folkgruppers historia kan vara m\u00e5nga hundra \u00e5r. M\u00e5nga storst\u00e4der \u00e4r betydligt \u00e4ldre \u00e4n de stater de r\u00e5kar ligga i f\u00f6r tillf\u00e4llet. P\u00e5 samma s\u00e4tt som den lokala eller regionala identiteten \u00e4r oproblematisk s\u00e5 l\u00e4nge den inte g\u00f6rs till utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r politiska \u00e5tg\u00e4rder, beh\u00f6ver svenskheten varken avskaffas eller omdefinieras. Den kommer att f\u00f6r\u00e4ndras av sig sj\u00e4lv, \u00f6ver tid, som den alltid har gjort.<\/p>\n
<\/p>\n
Att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n nationella symboler i alla dess former \u00e4r bara att ers\u00e4tta en typ av normativ intolerans med en annan. Jag har sv\u00e5rt att se att den svenska nationaldagen, kommer att f\u00e5 n\u00e5got st\u00f6rre genomslag. D\u00e4remot s\u00e5 tror jag att de som \u00e4gnar dagen \u00e5t att ta avst\u00e5nd fr\u00e5n, h\u00e4ckla och bespotta de nationella symbolerna och de som k\u00e4nner gl\u00e4dje och stolthet \u00f6ver dessa snarare spelar de syften i h\u00e4nderna som de s\u00e4ger sig vilja bek\u00e4mpa.<\/p>\n
<\/p>\n
Det beh\u00f6ver inte finnas en mots\u00e4ttning i att bejaka globalisering, fri r\u00f6rlighet och tolerans \u00e5 ena sidan och att bejaka den egna kulturella identiteten \u00e5 andra sidan. Evert Taubes blandning av kosmopolitisk internationalism och svensk nationalromantik utan chauvinistiska \u00e5th\u00e4vor visar att det g\u00e5r att h\u00e5lla tv\u00e5 tankar i huvudet samtidigt.<\/p>\n
<\/p>\n
F\u00f6rst n\u00e4r Apollon fr\u00e5n Sverige kom ner<\/em> \u00a0<\/em><\/p>\n – Evert Taube, Svenska Apollon.<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" \u201cMy political opinions lean more and more to Anarchy (philosophically understood, meaning abolition of control not whiskered men with bombs) \u2014 or to \u2018unconstitutional\u2019 Monarchy [\u2026]I would arrest anybody who[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4207"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4207"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4207\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4210,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4207\/revisions\/4210"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4207"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4207"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4207"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
spordes d\u00e4r b\u00e4ttring bland vinlandets gudar.<\/em>
N\u00e4r han med lyran i lunderna skred,<\/em>
b\u00e4vade Jupiters brudar.<\/em>
Fordom som svin,<\/em>
drucko de vin,<\/em>
nu fick man l\u00e4ra att sjunga och dricka.<\/em>
N\u00e4r Dionysos fick hicka<\/em>
st\u00e4mde den med melodin.<\/em><\/p>\n