{"id":4445,"date":"2014-11-09T12:07:54","date_gmt":"2014-11-09T11:07:54","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4445"},"modified":"2014-11-09T19:28:37","modified_gmt":"2014-11-09T18:28:37","slug":"murar-asiktskorridorer-och-att-acceptera-den-foreliggande-verkligheten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4445","title":{"rendered":"Murar, \u00e5siktskorridorer och att acceptera den f\u00f6religgande verkligheten"},"content":{"rendered":"

I dag \u00e4r det 25 \u00e5r sedan Berlinmuren f\u00f6ll och j\u00e4rnrid\u00e5n b\u00f6rjade rullas tillbaka. Tidningarna \u00e4r fulla av nostalgiska \u00e5terblickar och \u00e4ven en del medial sj\u00e4lvkritik. Den mest svidande vidr\u00e4kningen skrev emellertid Jens Christian Brandt redan f\u00f6r tio \u00e5r sedan i Dagens Nyheter under rubriken Festen vi missade<\/a> d\u00e4r han g\u00e5r igenom hur svenska medier, kulturpersonligheter och politiker reagerade vid beskedet om Berlinmurens fall.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Det svenska politiska och kulturella etablissemanget betraktade Berlinmuren som ett fredsprojekt. Det var ett syns\u00e4tt som grundade sig i den f\u00f6rvridna k\u00e5lsuparteori som kallades f\u00f6r den tredje v\u00e4gens politik, det vill s\u00e4ga att Sverige skulle etablera en medelv\u00e4g mellan de fria marknadsekonomiska demokratierna i v\u00e4st och de planekonomiska diktaturerna i \u00f6st. Det var en retorik som anv\u00e4ndes b\u00e5de f\u00f6r att f\u00f6rsvara den f\u00f6rmenta s\u00e4kerhetspolitiska neutraliteten och f\u00f6r att v\u00e4rna den socialdemokratiska korporativistiska modellen mot inflytande fr\u00e5n marknadsliberala id\u00e9er fr\u00e5n v\u00e4st.<\/p>\n

Den radikala v\u00e4nstern hade vi det laget sedan l\u00e4nge l\u00e4mnat f\u00f6rhoppningarna om att framtiden l\u00e5g i Warszawapaktens gr\u00e5 betongsocialist och ist\u00e4llet f\u00f6rlagt sina dr\u00f6mma hos tredje v\u00e4rldens koloniala befrielser\u00f6relser. Likv\u00e4l innebar Berlinmurens fall att den socialistiska retorikens tomhet blev uppenbar f\u00f6r alla. Skillnaderna mellan det eftersatta och illa fungerade DDR och det marknadsekonomiska och demokratiska V\u00e4sttyskland kunde inte f\u00f6rklaras bort. Det var detta de s\u00f6rjde, den svenska intelligentian, i november 1989. Jens Christian Brandt<\/strong> noterar f\u00f6r \u00f6vrigt att borgerliga politiker och kommentatorer var bannlysta ur mediebevakningen av h\u00e4ndelserna i samband med Berlinmurens fall. Public Servicemedia ans\u00e5g tydligen att det var viktigt att det var en enhetlig bild av vad som h\u00e4nde som etablerades hos den svenska allm\u00e4nheten.<\/p>\n

Reaktionerna p\u00e5 Berlinmurens fall och \u00d6stblockets uppl\u00f6sning visar vilket extremt land Sverige \u00e4r i m\u00e5nga avseenden. Den s\u00e5 kallade \u00e5siktskorridoren (begreppet myntades av statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson<\/strong> och syftade p\u00e5 den buffertzon d\u00e4r du fortfarande har visst sv\u00e4ngrum att yttra en \u00e5sikt utan att beh\u00f6va ta emot en dagsf\u00e4rsk diagnos av ditt mentala tillst\u00e5nd\u201d) var lika p\u00e5taglig d\u00e5 som nu. Den som inte anpassar sig efter dess avgr\u00e4nsningar men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd betalar ett h\u00f6gt pris. Det \u00e4r dock en \u00e5siktskorridor som kr\u00f6ker sig med tiden., och ibland kan omsv\u00e4ngningarna ske p\u00e5fallande snabbt. Anledningen till att vi inte m\u00e4rker detta \u00e4r att alla flyttar sig samtidigt. De som till \u00e4ventyrs inte g\u00f6r det riskerar att omedelbart hamna i kylan och f\u00f6rlora sina plattformar i offentligheten.<\/p>\n

Migrationsfr\u00e5gorna har m\u00e5naderna efter riksdagsvalet glidit upp som det mest debatterade \u00e4mnet i den svenska samh\u00e4llsdebatten. Vi kan nu i realtid iaktta en snabb f\u00f6r\u00e4ndring av den s\u00e5 kallade \u00e5siktskorridorens riktning och placering. Nu skrivs och s\u00e4gs saker av etablerade samh\u00e4llsdebatt\u00f6rer som hade stigmatiserat personerna i fr\u00e5ga f\u00f6r bara ett halv\u00e5r sedan. Var det kommer att landa \u00e5terst\u00e5r \u00e4nnu att se.<\/p>\n

F\u00f6rra g\u00e5ngen \u00e5siktskorridoren gjorde en hastig kr\u00f6k i migrationsfr\u00e5gorna var i samband med Moderaternas och Milj\u00f6partiets uppg\u00f6relse om migrationspolitiken 2011. Fr\u00e5n en dag till en annan f\u00f6r\u00e4ndrades vad som var acceptabelt att s\u00e4ga och tycka i den svenska offentligheten. Den som f\u00f6rf\u00e4ktade Moderaternas eller Socialdemokraternas linje p\u00e5 politikomr\u00e5det i fr\u00e5ga fr\u00e5n 2002 eller 2006 blev pl\u00f6tsligt utm\u00e5lad som n\u00e5gon som fiskade i grumliga vatten, som gick Sverigedemokraternas \u00e4renden eller som rentav var rasist.<\/p>\n

Den kanske tydligaste illustrationen till det svenska konsensust\u00e4nkandet finns emellertid p\u00e5 ett helt annat omr\u00e5de, n\u00e4mligen arkitekturens och stadsplaneringens. Under hela 20-talet dominerades den svenska arkitektk\u00e5ren av nyklassicister. De bostadsomr\u00e5den som byggdes under detta \u00e5rtionde \u00e4r l\u00e4tta att k\u00e4nna igen och oj\u00e4mf\u00f6rligt popul\u00e4ra \u00e4n idag. I Uppsala satte Gunnar Leche<\/strong> sin best\u00e5ende pr\u00e4gel p\u00e5 staden med sina smakfullt pastellf\u00e4rgade trev\u00e5ningshus i H\u00f6gan\u00e4somr\u00e5det, F\u00e5lhagen och Luthagen, med Vaksalaskolans mintgr\u00f6na palats som kronan p\u00e5 verket.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1930-talet skulle emellertid pendeln sv\u00e4nga, och det med v\u00e5ldsam kraft. Stockholmsutst\u00e4llningen 1930 betraktas som funktionalismens genombrott i Sverige. P\u00e5 h\u00f6sten samma \u00e5r tr\u00e4ffades sex av landets ledande arkitekter, som alla hade deltagit i utst\u00e4llningen, p\u00e5 stadshotellet i Vaxholm f\u00f6r att tillsammans arbeta fram en programskrift f\u00f6r den nya tidens ideal.<\/p>\n

Resultatet blev stridsskriften acceptera<\/em> (med gemen f\u00f6rsta bokstav) som gavs ut 1931 p\u00e5 socialdemokratiska Tidens f\u00f6rlag<\/strong>. Skriften var en uppg\u00f6relse med allt vad traditionell arkitektur och stadsplanering heter. De gamla sk\u00f6nhetsidealen d\u00f6mdes ut som \u201dp\u00e5klistrade\u201d och \u201do\u00e4rliga\u201d och i deras st\u00e4lle upph\u00f6jdes \u201dmaskinkulturen\u201d som nu \u201d er\u00f6vrar oemotst\u00e5ndlig v\u00e4rlden, medan kampen f\u00f6r det sk\u00f6na f\u00f6rlorar sig sj\u00e4lv i verklighetsfr\u00e4mmande esteticism\u201d.<\/p>\n

Historiel\u00f6sheten var inte bara en konsekvens av resonemangen i acceptera, den var rentav ett efterstr\u00e4vansv\u00e4rt ideal:<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00a0\u201dAcceptera den f\u00f6religgande verkligheten – endast d\u00e4rigenom har vi utsikt att beh\u00e4rska den, att r\u00e5 p\u00e5 den f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra den och skapa kultur som \u00e4r ett smidigt redskap f\u00f6r livet. Vi har inte behov av en gammal kulturs urvuxna former f\u00f6r att uppeh\u00e5lla v\u00e5r sj\u00e4lvaktning. Vi kan inte smyga oss ur v\u00e5r egen tid bak\u00e5t. Vi kan inte heller hoppa f\u00f6rbi n\u00e5got som \u00e4r besv\u00e4rligt och oklart in i en utopisk framtid. Vi kan inte annat \u00e4n att se verkligheten i \u00f6gonen och acceptera den f\u00f6r att beh\u00e4rska den. Vad som \u00e4r medel och vad som \u00e4r m\u00e5l i v\u00e5ra dagars kulturliv har det aldrig varit n\u00e5gon tvekan om. Det \u00e4r de tr\u00f6tta och pessimistiska, som p\u00e5st\u00e5r att vi h\u00e5ller p\u00e5 att skapa en maskinkultur, som \u00e4r sitt eget \u00e4ndam\u00e5l.\u201d<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

acceptera<\/em> skulle f\u00e5 ett enormt genomslag. Tv\u00e5 \u00e5r senare hade hela den svenska arkitektk\u00e5ren bytt fot och anammat de funktionalistiska idealen. Sedermera skrevs dessa in i plan- och bygglagen och den gamla kvartersstadens principer kom att f\u00f6rbjudas.<\/p>\n

\u00a0\"Acceptera_1931b\"<\/a>N\u00e4r den siste \u00f6verlevande accepteraf\u00f6rfattaren Wolter Gahn<\/strong>, d\u00e5 94 \u00e5r, intervjuades i samband med Tidens nyutg\u00e5va av acceptera 1980 konstaterade han:<\/p>\n

 <\/p>\n

”acceptera” var ganska snabbt gjord, och vid en tid d\u00e5 diskussionen bara var i b\u00f6rjan, och n\u00e4stan ingenting byggt. D\u00e4r kunde inte st\u00e5 – till exempel i bostadsfr\u00e5gan – det som det skulle ta \u00e5ratal f\u00f6r arkitekter och politiker att komma fram till.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

Inte heller \u00e4r det rimligt att st\u00e4lla f\u00f6rfattarna till ansvars f\u00f6r det som sedan h\u00e4nde. I en tid d\u00e4r n\u00e4stan ingenting byggdes hade vi ingen m\u00f6jlighet att f\u00f6rutse de enorma kvantiteterna i framtidens byggande och de konsekvenser som skulle f\u00f6lja av detta.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n

Men s\u00e4kert underskattade vi det psykologiska, trivseln och m\u00e4nniskornas behov av att sj\u00e4lva best\u00e4mma\u2026\u201d<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Historien om acceptera<\/em> och dess enorma genomslag vittnar om farorna med den svenska konsensuskulturen. Ideologisk blindhet och tankl\u00f6shet hos ett litet f\u00e5tal med inflytande och tillg\u00e5ng till plattformar i offentligheten kan f\u00e5 f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser f\u00f6r samh\u00e4llsutvecklingen i sin helhet.<\/p>\n

Den h\u00e4xbrygd av defaitistisk pragmatism och funktionalistisk utopism som pr\u00e4glade t\u00e4nkandet hos accepteraf\u00f6rfattarna kan f\u00f6rmodligen f\u00f6rklara mycket av egenheterna i det korporativistiska Sverige som har beskrivits som \u201dkonsumsamh\u00e4llet\u201d, till exempel den opinion som fanns mot att till\u00e5ta kommersiella teve- och radiokanaler av r\u00e4dsla f\u00f6r \u201damerikanisering\u201d, samtidigt som \u00f6sttyska gr\u00e4nsvakter sk\u00f6t ihj\u00e4l sina egna medborgare vid de otaliga flyktf\u00f6rs\u00f6ken \u00f6ver Berlinmuren.<\/p>\n

En aspekt\u00a0av \u00e5siktskorridorer av det svenska slaget \u00e4r att de som befinner sig inom dess v\u00e4ggar aldrig beh\u00f6ver st\u00e5 till svars f\u00f6r orimliga st\u00e5ndpunkter som de hyst i det f\u00f6rflutna, eftersom alla andra som r\u00e4knas hyste desamma. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r vi aldrig har f\u00e5tt h\u00f6ra n\u00e5gon offentlig avb\u00f6n fr\u00e5n de socialdemokratiska f\u00f6retr\u00e4dare som kr\u00f6p och krusade f\u00f6r den \u00f6sttyska partinomenklaturan, det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r det kulturetablissemang som s\u00e5g ljuset f\u00f6rst bakom j\u00e4rnrid\u00e5n och senare i kulturrevolutionens Kina och R\u00f6da Khmerernas Kambodja kan forts\u00e4tta att vara kulturetablissemang.<\/p>\n

Men en \u00e5siktskorridor kan bara uppr\u00e4tth\u00e5llas i ett samh\u00e4lle d\u00e4r det finns EN offentlighet. Flatheten inf\u00f6r DDR kunde bara uppr\u00e4tth\u00e5llas i ett samh\u00e4lle med f\u00e5 och synkroniserade nyhetsf\u00f6rmedlare. En homogen journalistk\u00e5r och ett homogent kulturetablissemang kunde uppr\u00e4tth\u00e5lla en gemensam bild, \u00e4ven om den gick p\u00e5 tv\u00e4rs mot den analys som gjordes i resten av den fria v\u00e4rlden, d\u00e4r champagnekorkarna knallade den 9 november 1989.<\/p>\n

Vad h\u00e4nder i ett samh\u00e4lle med flera offentligheter, d\u00e4r de etablerade nyhetsf\u00f6rmedlarna inte har monopol p\u00e5 verklighetsbeskrivningen, och d\u00e4r tidningarnas debattsidor inte har monopol p\u00e5 det offentliga samtalet. Var kommer den uppv\u00e4xande generationen att forma sina v\u00e4rderingar och sin bild av \u201dden f\u00f6religgande verkligheten\u201d.<\/p>\n

Kanske \u00e4r det i ljuset av detta som man skall se till synes allt mer desperata \u00e5tg\u00e4rder fr\u00e5n det gamla etablissemanget, som Expressens<\/strong> samarbete med den s\u00e5 kallade Researchgruppen<\/strong> som kartlade inte bara politikers anonyma aktiviteter p\u00e5 internet utan \u00e4ven privatpersoner med misshagliga \u00e5sikter<\/a>, eller Milj\u00f6partiets utspel om att f\u00f6rbjuda anonyma bloggar<\/a> (ett utspel som de senare drog tillbaka).<\/p>\n

N\u00e4r den st\u00e4ndiga str\u00f6mmen av \u00f6sttyskar till v\u00e4st gjorde det allt f\u00f6r uppenbart att det socialistiska experimentet hade misslyckats valde man att resa en mur. Den kom att best\u00e5 i 28 \u00e5r. Fr\u00e5gan \u00e4r om \u00e5siktskorridorens v\u00e4ggar \u00e4r lika stabila.<\/p>\n