![\"IMG_8493\"](\"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/2014\/11\/IMG_8493.jpg\")
<\/a>D\u00e4refter Gr\u00f6na Lunds f\u00e4rgglada karuseller och berg och dalbanor, f\u00f6ljda av Beckholmens giraffm\u00e5lade lyftkranar. F\u00f6r\u00f6ver tornar S\u00f6dermalm upp sig \u00f6ver stadsg\u00e5rdens hukande bebyggelse, d\u00e4r de m\u00e4ktiga Finlandsskeppen l\u00e4gger till. I fj\u00e4rran syns Gamla stan och Skeppsbrons pr\u00e4ktiga fasader med h\u00f6ga gavlar. Sedan f\u00f6ljer Danvikskanalen och den st\u00e5tliga Saltsj\u00f6kvarn, numera konferenshotell, vars arkitektur vittnar om att till och med de fulaste bruksbyggnader gjordes med st\u00f6rre k\u00e4rlek och omsorg f\u00f6r hundra \u00e5r sedan \u00e4n v\u00e5ra paradbyggnader idag. P\u00e5 andra sidan skymtar Prins Eugens Valdemarsudde inb\u00e4ddat i Djurg\u00e5rdens gr\u00f6nska. Varthelst man ser en vacker och genomt\u00e4nkt stadsfront.<\/p>\nDetta med stadsfronter, att en stad visar upp sig och att hur den ter sig n\u00e4r man n\u00e4rmar sig p\u00e5 avst\u00e5nd p\u00e5verkar ens intryck av staden som helhet, det verkar f\u00e5 av dagens stadsplanerare medvetna om, och om de \u00e4r det s\u00e5 struntar de h\u00f6gaktningsfullt i det. F\u00f6r d\u00e5tidens stadsplanerare, och arkitekter, var husen inte bara objekt, de var ocks\u00e5 en del av en plats. D\u00e4rf\u00f6r smyckades de fasader som vette mot gator och torg, d\u00e4rf\u00f6r samspelade arkitekturen med terr\u00e4ngens kupering, vattendrag och andra inslag som formade platsens karakt\u00e4r.<\/p>\n
Detta s\u00e4tt att se p\u00e5 stadsbyggnad, som ett organiskt samspel mellan bebyggelse och milj\u00f6 och som tog sitt avstamp i platsen, upph\u00f6rde i och med funktionalismen, som f\u00f6r Sveriges del introducerades i b\u00f6rjan av 30-talet. Funktionalismen, som namnet till trots \u00e4r l\u00e5ngt mindre funktionell \u00e4n den empiriskt grundade arkitektur som den kom att ers\u00e4tta, har alltsedan dess mer eller mindre helt dominerat utformningen av v\u00e5ra st\u00e4der.<\/p>\n
En av f\u00e5 som under senare \u00e5rtionden v\u00e5gat g\u00e5 emot denna kompakta hegemoni \u00e4r planarkitekten Alexander Wolodarski<\/strong> som p\u00e5 90-talet ritade det av stockholmarna s\u00e5 uppskattade Sankt Eriksomr\u00e5det<\/strong> p\u00e5 Kungsholmen i smakfull nyklassicistisk stil. Alla som \u00e5ker t\u00e5g norrut fr\u00e5n Stockholm Central har m\u00f6jlighet att njuta av den genomt\u00e4nka stadsfront som Wolodarski skapat mot Klara sj\u00f6 och sp\u00e5romr\u00e5det och som s\u00f6ml\u00f6st sm\u00e4lter ihop med den omgivande 20-talsbebyggelsen.<\/p>\n \u00a0 D\u00e4rf\u00f6r blev jag synnerligen glad n\u00e4r jag fick veta att det var Wolodarski som stod f\u00f6r planarbetet till den nya stadsdel som v\u00e4xer fram mellan Vasastaden och Solna i takt med att \u00f6verd\u00e4ckningen \u00f6ver motorv\u00e4gen blir f\u00e4rdig. De f\u00f6rsta skisserna av den nya stadsdelen s\u00e5g ocks\u00e5 lovande ut. Inte minst tilltalades jag av de s\u00e5 omdebatterade \u201dTors torn\u201d, p\u00e5 skisserna framst\u00e4llda i smakfull art decostil i sann Wolodarskianda.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Jag s\u00e5g f\u00f6r mig hur Solna och innerstaden skulle knytas ihop med en lika elegant och tidl\u00f6s stadsdel som Sankt Eriksomr\u00e5det, n\u00e5got som med all s\u00e4kerhet skulle falla i god jord hos stockholmarna om \u00e4n inte hos arkitekturetablissemanget. I och med att omr\u00e5det s\u00e5 sakta v\u00e4xer fram och nya byggnader tillkommer har jag kommit att inse att jag kommer att bli besviken. N\u00e5got Sankt Eriksomr\u00e5de kommer det inte bli. Snarare ytterligare ett sl\u00e4tstruket exempel p\u00e5 samma brutalistiska funktionalism som kan besk\u00e5das i s\u00e5 gott som all nybyggda omr\u00e5den i huvudstaden, m\u00f6jligen upplandat med lika sl\u00e4tstruken nyfunkis.<\/p>\n \u00a0S\u00e4rskilt besviken \u00e4r jag p\u00e5 den aviserade utformningen av h\u00f6ghusen vid Torsplan (som av outgrundlig anledning inte l\u00e4ngre f\u00e5r heta Tors torn). De skall byggas i n\u00e5got slags kubistisk stil som ser ut att vara h\u00e4mtat ur en Bond-film fr\u00e5n 60-talet. Fyrkantiga l\u00e5dor staplade p\u00e5 varandra d\u00e4r f\u00f6nstren sticker ut som struma\u00f6gon. Det nyskapande som modernistiska arkitekter alltid ber\u00f6mmer sig om lyser med sin fr\u00e5nvaro. S\u00e5 ocks\u00e5 all charm och trivsel. Det \u00e4r just f\u00f6r att vi alltid f\u00e5r den h\u00e4r typen av byggnader, j\u00e4mf\u00f6r bara det nya hotellet mitt emot centralstationen, eller det planerade Nobelcentret p\u00e5 Blasieholmen, som vi f\u00e5r s\u00e5 m\u00e5nga instinktiva Nimbys i huvudstaden, det vill s\u00e4ga m\u00e4nniskors som ryggm\u00e4rgsm\u00e4ssigt skriker rakt ut s\u00e5 fort n\u00e5got nytt skall byggas. En begriplig reaktion n\u00e4r n\u00e4stan allt som byggs g\u00f6r si samma fula och m\u00e4nniskofientliga stil.<\/p>\n <\/p>\n Som kontrast kan st\u00e4llas denna splitter nya sjukhusbyggnad i Storbritannien, ritat av ADAM Architects<\/strong>:<\/p>\n \u00a0 Eller denna planerade hamnbebyggelse i en polsk sm\u00e5stad:<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/p>\n<\/a><\/p>\n