{"id":4502,"date":"2014-12-14T12:39:42","date_gmt":"2014-12-14T11:39:42","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4502"},"modified":"2014-12-14T12:39:42","modified_gmt":"2014-12-14T11:39:42","slug":"snalla-sluta-nia-mig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4502","title":{"rendered":"Sn\u00e4lla, sluta nia mig"},"content":{"rendered":"

Under en intressant och givande jobbresa till G\u00f6teborg har jag f\u00e5tt anledning till att reflektera \u00f6ver traditioner och deras konsekvenser. Testade att bo p\u00e5 ett hotell d\u00e4r jag inte bott tidigare, det lilla boutique-hotellet Dorsia <\/a>p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rdsgatan, alldeles invid Vallgraven. Eftersom jag tidigare uppskattat Dorsias restaurang mycket t\u00e4nkte jag att det skulle vara roligt att \u00e4ven prova hotellet.<\/p>\n

\"Dorsia\"<\/a>Dorsia gjorde mig inte besviken. Allt andades kvalitet och omsorg, fr\u00e5n b\u00e4ddningen av s\u00e4ngen och Hermestv\u00e5len i duschen till den ambiti\u00f6sa och v\u00e4lsmakande frukostbuff\u00e9n. Inredningen \u00e4r tillika ansl\u00e5ende, \u00e4ven om jag vid det h\u00e4r laget kan k\u00e4nna en viss m\u00e4ttnad \u00f6ver den kitschiga stil som brett ut sig inte minst i Stockholm p\u00e5 senare \u00e5r, kanske tydligast manifesterad i en rad av F12-gruppens restauranger, som Le Rouge p\u00e5 \u00d6sterl\u00e5nggatan och Grill p\u00e5 Drottninggatan. Det \u00e4r som om vi i Sverige inte v\u00e5gar ge oss in i det traditionellt svulstiga utan ett betydande st\u00e4nk av ironi. Konsekvensen blir dock att man stundtals k\u00e4nner sig som i en teaterkuliss snarare \u00e4n i en ombonad hotellmilj\u00f6. Som kontrast kan framh\u00e5llas anrika hotell Bristol i Oslo d\u00e4r jag bodde i f\u00f6rra veckan, ett genuint jugendhotell utan ironiska ansatser. Att vandra genom Bristols korridorer leder tankarna till Wes Andersons film Grand Budapest Hotel<\/a>.<\/p>\n

\u00c4r man bekv\u00e4m med kitschstilen finns det emellertid ingenting at klaga \u00f6ver p\u00e5 Dorsia. Den talrika och v\u00e4lkl\u00e4dda personalen f\u00f6rekommande och tillm\u00f6tesg\u00e5ende upptr\u00e4dande st\u00e4mde dock till eftertanke. Framf\u00f6rallt var det deras konsekventa bruk av tilltalsordet \u201dni\u201d som skavde en smula. Det \u00e4r inte n\u00e5gonting unikt f\u00f6r personalen p\u00e5 Dorsia utan snarare en utbredd sjuka bland personal i serviceyrken. Det tycks finnas en f\u00f6rest\u00e4llning om att \u201dni\u201d skulle vara artigare som tilltalsord \u00e4n \u201ddu\u201d.<\/p>\n

Ni-tilltalet ger ett \u00e5lderdomligt intryck, men \u00e4r i sj\u00e4lva verket en sentida import fr\u00e5n utlandet d\u00e4r tilltalsord i pluralform \u00e4r vanligt p\u00e5 m\u00e5nga spr\u00e5k vid h\u00f6gtidliga tillf\u00e4llen. Ni-tilltal f\u00f6rekom visserligen \u00e4ven i det \u00e4ldre svenska tilltalsbruket, men d\u00e5 som komplementform till det brukliga herr\/fru eller titel. Det g\u00e4ngse s\u00e4ttet att tilltala fr\u00e4mlingar var att bruka deras titel samt efternamn, eller i de fall man inte k\u00e4nde till vederb\u00f6randes titel, alternativt ville understryka personens i fr\u00e5ga roll som privatperson och inte som yrkesut\u00f6vare. I Tyskland \u00e4r detta bruk av tredjepersonstilltal och titlar alltj\u00e4mt r\u00e5dande.<\/p>\n

Du-reformen \u00e4r ben\u00e4mningen p\u00e5 den nivelleringsprocess som \u00e4gde rum inom spr\u00e5kbruket under de radikala 60- och 70-talen d\u00e5 detta \u00e4ldre spr\u00e5kbruk skulle komma att ers\u00e4ttas av dagens du-tilltal. En v\u00e4ndpunkt skedde 1967 n\u00e4r d\u00e5varande chefen f\u00f6r medicinalstyrelsen, Bror Rexed, vid ett tal till personalen deklarerade att han forts\u00e4ttningsvis t\u00e4nkte tilltala alla, oavsett rang och st\u00e4llning, med du.<\/p>\n

Du-reformen var en konsekvens av tidens \u00f6vertro p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ndringar av spr\u00e5ket skulle leda till f\u00f6r\u00e4ndringar av verkligheten. Att kalla fattigv\u00e5rden f\u00f6r socialtj\u00e4nsten skulle leda till mindre stigmatisering av de beh\u00f6vande, trodde man, utan att f\u00f6rutse hur snabbt ordet \u201dsocialfall\u201d skulle komma att etableras som sk\u00e4llsord. P\u00e5 samma s\u00e4tt upph\u00f6r inte en st\u00e4dare fr\u00e5n att vara st\u00e4dare bara f\u00f6r att man kallar vederb\u00f6rande f\u00f6r \u201dlokalv\u00e5rdare\u201d, en vaktm\u00e4stares status p\u00e5verkas inte av att titeln byts mot \u201dfastighetskonsult\u201d och ett soprum f\u00f6rblir ett soprum \u00e4ven om det ben\u00e4mns \u201dmilj\u00f6station\u201d. Nivelleringen av spr\u00e5ket syftade till att utpl\u00e5na alla skillnader mellan m\u00e4nniskor, \u00e4ven s\u00e5dana som sprungit ur egen anstr\u00e4ngning. 60- och 70-talen hatade hierarkier (\u00e4ven om man inte var sen att uppr\u00e4tta sina egna v\u00e4rdeskalor och hackordningar). Utifr\u00e5n detta jantet\u00e4nkande ans\u00e5gs det givetvis f\u00f6rm\u00e4tet att framh\u00e4va att n\u00e5gon blivit l\u00e4kare eller professor.<\/p>\n

Karl- Gerhard har skildrat du-reformen i kupletten \u201dTack ska\u2019ru ha\u201d, kongenialt tonsatt av Jules Sylvain:<\/p>\n