Ig\u00e5r kv\u00e4ll var jag i Uppsala och gjorde fiolinspelningar med fantastiska riksspelmannen Erika Lindgren Liljenstolpe. D\u00e5 jag hade n\u00e5gra timmar \u00f6ver innan inspelningarna b\u00f6rjade passade jag p\u00e5 att promenera runt i den helgst\u00e4ngda staden d\u00e4r jag bott i mer \u00e4n ett decennium. Mycket var sig givetvis likt, den trivsamma stadsk\u00e4rnan med de l\u00e5ga husen som inger sm\u00e5stadsk\u00e4nsla, trots ett utbud som \u00e4r v\u00e4rdigt Sveriges fj\u00e4rde st\u00f6rsta stad. Str\u00e5ket l\u00e4ngs med Fyris\u00e5n, med 1800-talshus och Norrlands pampiga nationshus likt en venetiansk villa i r\u00f6tt tegel. Ocks\u00e5, naturligtvis, domkyrkans m\u00e4ktiga spiror str\u00e4vande mot himmelen ovanf\u00f6r alltsammans.<\/p>\n
Somligt var dock annorlunda. Omr\u00e5det kring j\u00e4rnv\u00e4gsstationen, d\u00e4r jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att bo, har de senaste \u00e5ren varit statt i snabb f\u00f6r\u00e4ndring. P\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt till det b\u00e4ttre, men inte bara. Den sorgliga utveckling som inleddes med uppf\u00f6randet av den sterila klossen UKK har fortsatt och eskalerat.<\/p>\n
N\u00e4r jag flyttade till Uppsala var omr\u00e5det omedelbart \u00f6ster och s\u00f6der om j\u00e4rnv\u00e4gsstationen en gr\u00e4sbevuxen \u00f6demark, en gammal bang\u00e5rd med ett stort godsmagasin i korrugerad pl\u00e5t som stod oanv\u00e4nt i v\u00e4ntan p\u00e5 nya tider. Den situationen \u00e4r det ingen som \u00f6nskar sig tillbaka. Ombyggnaden av sj\u00e4lva sp\u00e5romr\u00e5det har varit lyckad och till gagn f\u00f6r Uppsala, som trots allt \u00e4r en av Sveriges st\u00f6rsta pendlarst\u00e4der. De nya restaurangerna i det gamla stationshuset har gett liv och r\u00f6relse i omr\u00e5det och lockat dit ett helt annat klientel \u00e4n de \u00f6lgubbar och narkomaner som flockades i det gamla j\u00e4rnv\u00e4gscaf\u00e9et.<\/p>\n
Den nya stationsbyggnaden, som inv\u00e4ndigt \u00e4r ljus och luftig och rymmer en mindre galleria med restauranger och butiker g\u00f6r dock utv\u00e4ndigt ingen glad. En sorglig liten svart l\u00e5da, f\u00f6ga b\u00e4ttre \u00e4n det gamla pl\u00e5tmagasinet. Det \u00e4r helt obegripligt att n\u00e5gon som kallar sig arkitekt kan rita n\u00e5got s\u00e5 anskr\u00e4mligt och tr\u00e5kigt som denna hukande svarta kub. Men el\u00e4ndet stannar inte d\u00e4r.<\/p>\n
Tunneln under sp\u00e5ren, f\u00f6rbindelsel\u00e4nk mellan \u00f6stra och v\u00e4stra delarna av staden f\u00f6r en stor m\u00e4ngd fotg\u00e4ngare och cyklister, \u00e4r feldimensionerad. Den l\u00e5ga takh\u00f6jden k\u00e4nns tryckande och den r\u00e5a betongen ger, liksom i stora delar av stationsomr\u00e5det, intrycket av att vara of\u00e4rdigt, att omr\u00e5det fortfarande \u00e4r en byggarbetsplats.<\/p>\n
Det v\u00e4rsta \u00e4r dock vad som sker n\u00e4r man kommer upp p\u00e5 andra sidan sp\u00e5ren, d\u00e4r de tv\u00e5 \u201db\u00e5ghusen\u201d v\u00e4ntar. B\u00e5ghuset till v\u00e4nster rymmer ett hotell och har en sj\u00e4ll\u00f6s, grafitgr\u00e5 fasad som tillsammans med det smutsgula b\u00e5ghuset till v\u00e4nster, som rymmer n\u00e5got s\u00e5 sexigt som kommunala administrationslokaler, skymmer de vackra 20-talsklassicistiska husen i F\u00e5lhagen som tidigare m\u00f6tte nyanl\u00e4nda bes\u00f6kare. Framf\u00f6r de tv\u00e5 b\u00e5ghusen utbreder sig en halvcirkelformad \u201dpiazza\u201d av det slag som samtida stadsplanerare \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rtjusta i och som vittnar om samtidens totala brist p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r hur en plats blir till. Antagligen beskrivs detta \u00f6dsliga utrymme som \u201den m\u00f6tesplats\u201d i prospektet.<\/p>\n
S\u00f6der om de tv\u00e5 b\u00e5ghusen f\u00f6ljer en rad punkthus med metallfasader som ser ut som en blandning av industribyggnader, 60-talsbrutalism och en Tim Burtonsk mardr\u00f6m. Dessa avsk\u00e4rmar tillsammans all m\u00f6jlig utsikt mot den lummiga gr\u00f6nskan och de vackra 20-talshusen bakom, vilka gjorde att man trots allt kunde ha \u00f6verseende med den igenvuxna bang\u00e5rden framf\u00f6r. Punkthusen, och de \u00f6vriga byggnaderna, \u00e4r vare sig unika, fantasifulla, nyskapande eller n\u00e5got annat som brukar anv\u00e4ndas f\u00f6r att motivera arkitektur som inte har n\u00e5gra som helst anspr\u00e5k p\u00e5 att vara vacker. Snarare g\u00e5r de i exakt samma stil som sedan ganska l\u00e5ng tid tillbaka nu har f\u00e5tt allt mer utrymme i v\u00e5ra st\u00e4der. I Stockholm finns flera aktuella exempel, det nya hotellet och pendelt\u00e5gsstationen p\u00e5 Vasagatan \u00e4r ett, Swedbanks nya huvudkontor i Sundbyberg ett annat.<\/p>\n
Aprop\u00e5 Swedbanks nya huvudkontor s\u00e5 h\u00e5ller en n\u00e4rmast identisk byggnad p\u00e5 att uppf\u00f6ras i Uppsala, i en av landets k\u00e4nsligaste kulturmilj\u00f6er. Samma arkitektfirma som ligger bakom kontorskomplexet i Sundbyberg, 3XN, har ritat universitetets nya administrationslokaler, som uppf\u00f6rs i den botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden, alldeles invid Slottet. De har satt en \u00e4ra i att f\u00f6rst\u00f6ra just historiska stadsmilj\u00f6er.<\/p>\n
N\u00e4r jag f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan var p\u00e5 ett \u201ddialogm\u00f6te\u201d arrangerat av universitetet, kommunen och Akademiska hus, visade en representant f\u00f6r arkitektfirman upp andra exempel p\u00e5 projekt som de bar skuld till. Konceptet var st\u00e4ndigt detsamma: en brutal st\u00e5l- och glaskonstruktion som ok\u00e4nsligt p\u00e5tvingats en historisk stadsmilj\u00f6. Auditoriet, best\u00e5ende av intresserad allm\u00e4nhet, l\u00e4t sig inte \u00f6vertygas. 3XN \u00e4r en arkitektbyr\u00e5 med en agenda, som f\u00f6r en ideologisk kamp mot de stadsmilj\u00f6er de flesta av oss (det finns gott om unders\u00f6kningar som styrker detta) uppskattar. Det sorgliga \u00e4r hur de folkvalda representanter i alla partier som skall f\u00f6retr\u00e4da just allm\u00e4nheten, st\u00e4ndigt l\u00e5ter sig f\u00f6rf\u00f6ras av deras locktoner.<\/p>\n
Trots massiva protester fr\u00e5n allm\u00e4nheten, fr\u00e5n personal och studenter vid universitetet och fr\u00e5n tunga remissinstanser som L\u00e4nsstyrelsen blir projektet \u00e4nd\u00e5 av. N\u00e4r jag passerade botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden ig\u00e5r s\u00e5g jag att de redan b\u00f6rjat gjuta bottenplattan i betong. Snart reser sig ett sju v\u00e5ningar h\u00f6gt pl\u00e5tskjul invid den gamla Vasaborgen, och \u00f6verskuggar den botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden, som ett kvitto p\u00e5 den maktfullkomlighet som pr\u00e4glar stadsbyggnads- oh arkitekturfr\u00e5gorna i Sverige.<\/p>\n
En annan arkitektfirma med likartade uppfattningar \u00e4r svenska Utopia arkitekter, vars \u201dJuvelen\u201d skall fullkomna f\u00f6rst\u00f6relsen av omr\u00e5det runt stationen. Om detta har jag skrivit tidigare<\/a>. Stationsomr\u00e5det \u00e4r dock inte det v\u00e4rsta, \u00e4ven om det naturligtvis \u00e4r synd att m\u00e4nniskor som anl\u00e4nder till staden skall m\u00f6tas av dessa anskr\u00e4mligheter det f\u00f6rsta de g\u00f6r.<\/p>\n Nej, det v\u00e4rsta \u00e4r det slag som riktas mot hj\u00e4rtat av det historiska och akademiska Uppsala, d\u00e4r den nya administrationsbyggnaden i Botaniska tydligen bara \u00e4r f\u00f6rsta steget. Nu planerar n\u00e4mligen stiftelsen Ubbo, som \u00e4gs av Uppsala studentk\u00e5r, en massiv utbyggnad mitt i Odinslund som b\u00e5de hotar att f\u00f6rd\u00e4rva omr\u00e5det i domkyrkans och universitetsbibliotekets omedelbara n\u00e4rhet med en brutalistisk byggnad av samma slag som beskrivits ovan och \u00e4ven inneb\u00e4r rivning av hus fr\u00e5n 1700-talet.<\/p>\n