Jag och konstn\u00e4rinnan vaknade sent, som sig b\u00f6r p\u00e5 \u00e5rets f\u00f6rsta dag. Vi hade rest till Wien delvis f\u00f6r att man n\u00e5gon g\u00e5ng b\u00f6r fira ny\u00e5r i det gamla Europas huvudstad, dels f\u00f6r att ingen av oss varit h\u00e4r tidigare. Det r\u00f6rde sig f\u00f6r oss b\u00e5da om ett slags historisk och kulturell vallfart, p\u00e5 spaning efter v\u00e4rlden av ig\u00e5r om man s\u00e5 vill. Trots att vi bokat resan l\u00e5ngt i f\u00f6rv\u00e4g hade vi inte bokat n\u00e5gon restaurang f\u00f6r ny\u00e5rsmiddagen, ett misstag som uppenbarade oss dagarna innan avresan. Jag kontaktade ett antal restauranger men det var fullbokat \u00f6verallt, s\u00e5 vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00f6sa problemet p\u00e5 plats. \u00c4ven p\u00e5 plats visade det sig vara sv\u00e5rt, hotellpersonalen var inte mycket till hj\u00e4lp, s\u00e5 vi gav oss ut i ny\u00e5rsatten p\u00e5 vinst och f\u00f6rlust, glada i h\u00e5gen och med cigarrer p\u00e5 fickan.<\/p>\n
St\u00e4mningen i centrala Wien liknade ingenting jag upplevt n\u00e5gon annanstans p\u00e5 ny\u00e5r och d\u00e5 har jag firat i s\u00e5v\u00e4l Paris som Budapest. Det \u00e4r uppenbart att det \u00e4r Wien som \u00e4r Europas ny\u00e5rshuvudstad Allt i den h\u00e4r staden tycks kretsa kring Silvester, som de kallar det. Det ordnas ett antal uppstyrda frackbaler och galamiddagar i de pampiga palatsen, f\u00f6r den som \u00e4r beredd att l\u00e4gga ett antal tusenlappar p\u00e5 s\u00e5dant. N\u00e5gon g\u00e5ng skulle jag vilja g\u00f6ra det. Vid sidan av balerna finns dessutom alla ny\u00e5rskonserter, inte bara den som s\u00e4nds i SVT p\u00e5 ny\u00e5rsdagen utan en uppsj\u00f6 andra. Men \u00e4ven resten av staden \u00e4r en enda stor ny\u00e5rsfest. Gator och torg \u00e4r fulla av uppsluppna m\u00e4nniskor som dricker champagne och gl\u00fchwein, som serveras \u00f6verallt, i grismuggar. Jag har inte \u00e4nnu f\u00f6rst\u00e5tt vad kopplingen mellan Wien och grisar \u00e4r, men grisar s\u00e4ljs \u00f6verallt som souvernierer.<\/p>\n
P\u00e5 torgen h\u00e5lls gratiskonserter och m\u00e4nniskor i alla \u00e5ldrar dansar p\u00e5 gatorna. De som inte sitter p\u00e5 restaurangerna \u00e4ter fr\u00e5n de m\u00e5nga matst\u00e5nden som inte alls \u00e4r lika sunkiga som sina motsvarigheter p\u00e5 svenska gatufestivaler. \u00d6verhuvudtaget \u00e4r st\u00e4mningen \u00f6ppenhj\u00e4rtlig och god.<\/p>\n
En viss sordin lades dock p\u00e5 atmosf\u00e4ren av det terrorhot som numera allest\u00e4des vilar \u00f6ver Europa. Att sl\u00e5 till mot folkfesten i Wien vore inte en alldeles l\u00e5ngs\u00f6kt tanke f\u00f6r civilisationens fiender och det var nog inte bara jag och Konstn\u00e4rinnan som t\u00e4nkte p\u00e5 detta n\u00e4r vi armb\u00e5gade oss fram bland glada och ny\u00e5rsfirande m\u00e4nniskor.<\/p>\n
Polisn\u00e4rvaron var visserligen h\u00f6g, respektingivande \u00f6sterrikiska konstaplar i massiva skyddsv\u00e4star och med skr\u00e4ckinjagande automatvapen stod i klungor i gath\u00f6rnen och bidrog samtidigt till en k\u00e4nsla av trygghet och en obehaglig p\u00e5minnelse om terrorhotets realitet. Tryggheten dessa polism\u00e4n kan bidra med \u00e4r f\u00f6rmodligen ocks\u00e5 en chim\u00e4r: om n\u00e5gon av alla dessa tiotusentals som tr\u00e4ngdes p\u00e5 gatorna runt Stefanskatedralen hade haft med sig en splitterbomb i sin ryggs\u00e4ck hade de inte kunnat g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r att f\u00f6rhindra att den detonerades. Under kv\u00e4llen kom rapporter om terrorhot i Bryssel och i M\u00fcnchen, i den senare staden hade det officiella fyrverkeriet f\u00e5tt avbl\u00e5sas p\u00e5 grund av hotbilden. N\u00e5got d\u00e5d intr\u00e4ffade emellertid inte i n\u00e5gon ny\u00e5rsfirande storstad och vi kunde med en l\u00e4ttnadens suck avsluta det miserabla 2015 utan \u00e4nnu ett blodbad.<\/p>\n
Restaurangerna var fyllda till bristningsgr\u00e4nsen men jag och Konstn\u00e4rinnan lyckades \u00e4nd\u00e5 tr\u00e4nga oss in p\u00e5 en Ungersk sylta, vilket var ett lyckokast f\u00f6r mig eftersom jag \u00e4r mycket f\u00f6rtjust i det ungerska k\u00f6ket. D\u00e4refter begav vi oss till en \u201damerican bar\u201d f\u00f6r att fira in det nya \u00e5ret Ett antal utsk\u00e4nkningsst\u00e4llen i Wien betecknar sig sj\u00e4lva som just \u201damerican bar\u201d, varav flera har gjort det sedan tidigt 1900-tal. F\u00f6rst ut var f\u00f6rmodligen Loos American Bar fr\u00e5n 1908, uppkallad efter arkitekten Adolf Loos. Gemensamt f\u00f6r de amerikanska baerna i Wien tycks vara den genomg\u00e5ende m\u00f6rka tr\u00e4inredningen i art decostil och den mycket d\u00e4mpade belysningen, som i varje enskilt fall varit s\u00e5 d\u00e4mpad av vi n\u00e4r vi n\u00e4rmat oss fr\u00e5n utsidan trott att det varit st\u00e4ngt p\u00e5 grund av m\u00f6rkret.<\/p>\n
Baren vi hamnade p\u00e5 rymde en salig blandning av turister och wienare, uppkl\u00e4dda och nedkl\u00e4dda. St\u00e4mningen var h\u00f6g. Vi fick plats i den yttre delen av baren d\u00e4r r\u00f6kning var till\u00e5ten, vilket kom v\u00e4l till pass eftersom vi var f\u00f6rsedda med cigarrer. Runt tolvslaget utbr\u00f6t ett kortvarigt gemensamt firande som involverade alla i baren, inklusive personalen som gick runt och sk\u00e5lade med alla, sedan \u00e5tergick alla s\u00e4llskap till sitt. N\u00e4r vi sent omsider vandrade tillbaka till hotellet f\u00f6ll ett l\u00e4tt sn\u00f6fall, precis s\u00e5som man f\u00f6rest\u00e4ller sig att det skall g\u00f6ra i Wien p\u00e5 ny\u00e5rsnatten.<\/p>\n
Det var dock inte de amerikanska barerna, hur trevliga de \u00e4n m\u00e5 vara, som dragit oss till Wien. Det var konsten och ruinerna efter det Europa som var och som hade kunnat vara. Jag skriver ruiner, inte f\u00f6r att byggnaderna bombats s\u00f6nder s\u00e5som de gjorts i m\u00e5nga av den forna Europeiska h\u00f6gkulturens metropoler, eller rivits av modernismens vandaler s\u00e5som skett i Stockholm, utan f\u00f6r att de st\u00e5r d\u00e4r som tomma skal, ber\u00f6vade den kultur som utgjorde f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r deras tillblivelse.<\/p>\n
En v\u00e4ninna till mig beskrev en g\u00e5ng var samtida kultur som ett parasiterande kr\u00e4ftdjur som krupit in i skalet p\u00e5 en st\u00f6rre och mycket mer sofistikerad civilisation som funnits h\u00e4r strax f\u00f6re oss. S\u00e4llan har den k\u00e4nslan varit s\u00e5 stark som h\u00e4r i Wien. N\u00e4r jag vandrar genom Habsburgarnas palatser t\u00e4nker jag p\u00e5 vad det gamla Europas h\u00e4rskare som med sina underbett stirrar ned p\u00e5 mig fr\u00e5n de m\u00f6rknande portr\u00e4tten skulle ha tyckt om de horder av turister som numera sv\u00e4rmar under deras kristallkronor, utan att ens f\u00f6rs\u00f6ka uppb\u00e5da den minsta tillstymmelse till v\u00e4rdighet.<\/p>\n
Vi har sedan flera generationer fostrats till ett betrakta dessa kristallkronor, symboler f\u00f6r det samh\u00e4lle som Stefan Zweig beskrev som \u201dv\u00e4rlden av ig\u00e5r\u201d, med avsmak. Vi har l\u00e4rt oss att se dem som uttryck f\u00f6r en or\u00e4ttf\u00e4rdig och aristokratisk era, vars ideal var rakt motsatta den demokratiska anda som vi ber\u00f6mmer oss om idag. I n\u00e5gon m\u00e5n \u00e4r detta givetvis korrekt. Samtidigt var den epok som inleddes med Wienkongressen 1815 och slutade med den stora katastrofen 1914 den kanske mest lyckosamma i v\u00e4sterlandets historia. Det var en epok av frihet och framsteg p\u00e5 snart sagt alla omr\u00e5den: kulturellt, vetenskapligt, socialt och ekonomiskt. Men bilden \u00e4r inte entydig: \u00e5 ena sidan kn\u00f6ts Europas folk och l\u00e4nder n\u00e4rmre varandra och en europeisk identitet b\u00f6rjade ta form, \u00e5 andra sidan pr\u00e4glades tiden av nationalstaternas konsolidering och nationalistiska r\u00f6relser som under det n\u00e4stkommande seklet skulle ta sig fasansfulla uttryck. \u00c5 ena sidan avskaffades slaveriet i F\u00f6renta Staterna, \u00e5 andra sidan inleddes mot slutet av epoken under n\u00e5gra \u00e5rtionden det skamliga \u00e4ventyr som brukar betecknas som imperialismen, d\u00e5 ett flertal av Europas stater t\u00e4vlade om att l\u00e4gga framf\u00f6rallt Afrika under sig, vilket inte minst i de belgiska kolonierna fick h\u00e5rresande resultat. Men med kolonialismen f\u00f6ddes ocks\u00e5 dess motr\u00f6relse: det var inom kolonialmakterna som det motst\u00e5nd f\u00f6ddes som inom n\u00e5gra \u00e5rtionden ledde till dess avskaffande.<\/p>\n
V\u00e4rt att t\u00e4nka p\u00e5 detta sammanhang \u00e4r att den centraleuropeiska stormakten under perioden: \u00d6sterrike-Ungern, inte deltog i denna kappl\u00f6pning om Afrika. Den var ist\u00e4llet en angel\u00e4genhet f\u00f6r det unga kejsard\u00f6met Tyskland, pyttestaten Belgien med dess m\u00e4rkliga stormaktsambitioner, sj\u00f6makten Storbritannien, vars imperialistiska ambitioner v\u00e4xte till sig snarast som en konsekvens av dess s\u00e4kerhetspolitiska ambitioner \u00e4n som ett m\u00e5l i sig, och det unga postrevolution\u00e4ra kejsard\u00f6met Frankrike.<\/p>\n
Perioden 1815-1914 var ocks\u00e5 en av de fredligaste perioderna i Europas historia. I och med den ordning som fastslagits i Wien efter Napoleonkrigens slut kunde den krigsh\u00e4rjade kontinenten b\u00f6rja l\u00e4ka och rikta sin energi mot s\u00e5dant som leder m\u00e4nskligheten fram\u00e5t konst och kultur, teknik, vetenskap och handel. Ingen har beskrivit denna l\u00e5nga period av fred och trygghet s\u00e5 innerligt som Zweig, visserligen i et n\u00e5got romantiserande skimmer, vilket \u00e4r f\u00f6rklarligt med tanke p\u00e5 att han blickade tillbaka mot en v\u00e4rld som inte l\u00e4ngre fanns.<\/p>\n
Det verkar som om k\u00e4nslan av fred och trygghet har en destruktiv inverkan p\u00e5 m\u00e4nniskor och samh\u00e4llen. N\u00e4r vi b\u00f6rjar att ta de grundl\u00e4ggande f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r v\u00e5r kultur och civilisation f\u00f6r givna tenderar vi att fatta beslut som undergr\u00e4ver dessa. I Sverige har vi varit s\u00e4rskilt ben\u00e4gna att g\u00f6ra just detta. Det \u00e4r inte f\u00f6r inte som v\u00e5ra nordiska grannl\u00e4nder, i kulturellt h\u00e4nseende s\u00e5 lika oss men med sentida erfarenhet av krig och ockupation, har en helt v\u00e4sensskild syn p\u00e5 s\u00e4kerhetspolitik j\u00e4mf\u00f6rt med de fr\u00e5n obehag f\u00f6rskonade svenskarna. Det \u00e4r som om k\u00e4nslan av trygghet i sig g\u00f6r att tryggheten blir n\u00e5gonting f\u00f6raktligt. P\u00e5 motsvarande s\u00e4tt har den svenska kulturen tagits f\u00f6r given, s\u00e5 till den milda grad att det numera anses come il faut i det kulturella och politiska etablissemanget att p\u00e5st\u00e5 att en s\u00e5dan kultur \u00f6verhuvudtaget inte existerar. Dagens politiska och kulturella etablissemang p\u00e5minner s\u00e5tillvida inte s\u00e5 litet om alla de stj\u00e4rn\u00f6gda som hyllade kriget och appl\u00e5derade n\u00e4r de unga m\u00e4nnen reste iv\u00e4g till fronten 1914, i vad som skulle var ett kortvarigt och \u00e4rorikt krigsf\u00f6retag, ett litet uppt\u00e5g f\u00f6r att bryta tristessen.<\/p>\n
Den paneuropeiska kultur som v\u00e4xte fram under habsburgarnas storhetstid med centrum i \u00d6sterrike-Ungern \u00e4r en av de fr\u00e4msta kulturella epokerna i den v\u00e4sterl\u00e4ndska historien, i konkurrens m\u00f6jligen med den kristna medeltida civilisationen. Det var ur denna l\u00e5nga fredsperiod som allt det vi hyllar idag v\u00e4xte fram: den moderna naturvetenskapen, de moderna politiska ideologierna, den konstn\u00e4rliga modernismen, iden om de universella m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheterna, den moderna demokratin och s\u00e5 vidare. Likv\u00e4l \u00e4r det symbolerna f\u00f6r denna blomstringsperiod som dagens liberaler och socialister attackerar med mest frustande frenesi.<\/p>\n
Mest ohederlig \u00e4r nog tendensen att vilja beskylla den ordning som r\u00e5dde fram till det f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget f\u00f6r det el\u00e4nde som skulle komma d\u00e4refter. Nazismen, fascismen och kommunismen var radikala motst\u00e5ndare mot 1800-talets ordning. Det var ideologier som syftade till att bokstavligen st\u00f6rta det gamla i gruset och skapa en ny och v\u00e4sensskild ordning, en ny m\u00e4nniska. Det \u00e4r 1900-talets ideologier som b\u00f6r st\u00e4llas inf\u00f6r skranket n\u00e4r det skall h\u00e5llas r\u00e4ttarting, inte det h\u00f6gst\u00e5ende och blomstrande 1800-talet.<\/p>\n
Ingenstans blir kontrasterna mellan det nya och det gamla s\u00e5 p\u00e5tagligt som h\u00e4r i Wien. Det var h\u00e4r som sultanens h\u00e4rskaror h\u00f6lls st\u00e5ngna under st\u00f6rre delen av 1500- och 1600-talet f\u00f6r att 1683 slutgiltigt sl\u00e5s tillbaka. Om det inte hade lyckats hade f\u00f6rmodligen v\u00e5r uppfattning om vad om \u00e4r Europa sett fundamentalt annorlunda ut. D\u00e5 hade inte bara det gamla Bysans inkorporerats i en \u00f6stligt, turkisk och islamisk kultursf\u00e4r, utan \u00e4ven st\u00f6rre delen av Central- och \u00d6steuropa. Ungern, Bulgarien, Rum\u00e4nien och Balkan.<\/p>\n
Det var h\u00e4r i Wien som den \u00d6sterrikiska ekonomiska skolan v\u00e4xte fram, vilket skulle f\u00e5 avg\u00f6rande konsekvenser f\u00f6r den senare liberalismens teoribildning. Det var h\u00e4r Sigmund Freud utvecklade sina teorier om det m\u00e4nskliga psyket och det var h\u00e4r Ludwig Wittgenstein utvecklade den analytiska filosofin. Det var ocks\u00e5 h\u00e4r den unge Adolf Hitler hankade sig fram som m\u00e5lare och sv\u00e5r att \u00e5terv\u00e4nda som h\u00e4mnare, n\u00e5got han ocks\u00e5 gjorde 1938 n\u00e4r han fr\u00e5n balustraden p\u00e5 Neu Burg proklamerade anschluss, den f\u00f6rnedrande anslutningen av den forna stormakten \u00d6sterrike till det Tredje riket.<\/p>\n
Idag \u00e4r Wien en modern europeisk huvudstad, p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt lik andra v\u00e4steuropeiska st\u00e4der. Skillnaden mot Budapest, bara n\u00e5gon timmas resa h\u00e4rifr\u00e5n, \u00e4r p\u00e5taglig. Det \u00e4r som om \u00e5rtiondena av kommunistiskt skr\u00e4ckv\u00e4lde fryste den ungerska kulturen s\u00e5 att den motstod tidens tand p\u00e5 ett s\u00e4tt som den inte f\u00f6rm\u00e5dde g\u00f6ra i v\u00e4st. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att det kommunistiska f\u00f6rtrycket, inte mint p\u00e5 det kulturella omr\u00e5det, gjorde att befolkningen i Ungern, Polen och Tjeckien kom att v\u00e4rdera sitt kulturella arv p\u00e5 ett s\u00e4tt som befolkningen i det efterkrigstida \u00d6sterrike aldrig beh\u00f6vde g\u00f6ra. I Ungern tycks arvet fr\u00e5n det gamla Habsburgska v\u00e4ldet mer levande \u00e4n i \u00d6sterrike, samtidigt som man brottas med en aggressiv nationalistisk r\u00f6relse som \u00e4r dess raka motsats, och som intressant nog snarare har blickarna riktade mot den turkiska kultursf\u00e4ren \u00e4n mot v\u00e4st och norr.<\/p>\n
Att g\u00e5 p\u00e5 konstmuseum i Wien \u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n i det tillr\u00e4ttalagda Sverige. P\u00e5 ny\u00e5rsafton bes\u00f6kte Konst\u00e4rinnan och jag Kunsthistorische Museum och bes\u00e5g de imponerande samlingarna av m\u00e5leri. Framf\u00f6rallt Bruegelrummet var storartat men d\u00e4r fanns m\u00e5ng andra h\u00f6jdpunkter, som Caravaggio. M\u00e5lerisamlingarna tog dessv\u00e4rre s\u00e5 mycket tid i anspr\u00e5k att vi fick hasta genom de antika samlingarna innan st\u00e4ngningsdags. Inte minst gr\u00e4mde det mig att inte hinna ge den egyptiska avdelningen tillr\u00e4ckligt mycket uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n
P\u00e5 ny\u00e5rsdagen bes\u00f6kte i Albertina, som \u00e4r inrymt i en av flyglarna till det gamla Habsburgska kejsarpalatset Hofburg. D\u00e4r p\u00e5g\u00e5r f\u00f6r tillf\u00e4llet ett flertal intressanta utst\u00e4llningar. Den intressantaste handlade om det romantiska m\u00e5leriet och kontrasterade den katolska romantiken, med dess fokalpunkt i Wien och filial i Rom, med den nordliga protestantiska romantiken, i Dresden och Berlin, med Caspar David Friedrich och Friedrich Schinckel som fr\u00e4msta f\u00f6retr\u00e4dare. Det var roligt att f\u00e5 \u00e5terse segelb\u00e5tsm\u00e5lningen som jag har i uppf\u00f6rstorad kopia p\u00e5 hedersplats i vardagsrummet. Varje g\u00e5ng jag ser den i original sl\u00e5s jag av hur liten den \u00e4r.<\/p>\n
En stor utst\u00e4llning om Edward Munch var ocks\u00e5 i h\u00f6gsta grad sev\u00e4rd, \u00e4ven om jag sett det mesta tidigare p\u00e5 Munchmuseet i Oslo. Precis som romantikutst\u00e4llningen var den befriad fr\u00e5n ideologiska pekpinnar av det slag som man alltid uts\u00e4tts f\u00f6r p\u00e5 svenska utst\u00e4llningar.<\/p>\n
Den st\u00f6rsta publikdragaren var ocks\u00e5 den ointressantaste: en utst\u00e4llning med impressionister och kubister, d\u00e4r Monet och Picasso var dragpl\u00e5stren. D\u00e4r fick man sannskyldigt armb\u00e5ga sig fram. Det har alltid f\u00f6rv\u00e5nat mig, att den modernistiska indoktrineringen varit s\u00e5 framg\u00e5ngsrik att dessa utst\u00e4llningar st\u00e4ndigt lockar fler bes\u00f6kare \u00e4n s\u00e5dana som den om romantiken. Jag erinrar mig en v\u00e4n som skulle f\u00f6rklara f\u00f6r mig varf\u00f6r han f\u00f6redrog modernistisk konst framf\u00f6r \u00e4ldre m\u00e5leri:<\/p>\n
\u201dJag tittar hellre p\u00e5 en r\u00f6d fyrkant p\u00e5 en duk \u00e4n p\u00e5 tjocka tanter p\u00e5 moln!\u201d<\/p>\n
N\u00e4r jag fr\u00e5gade vad han fick ut av att titta p\u00e5 en r\u00f6d fyrkant p\u00e5 en duk blev han dock svarsl\u00f6s. Det intressanta med uttalandet \u00e4r dock den raljanta beskrivningen av \u00e4ldre m\u00e5leri som \u201dtjocka tanter p\u00e5 moln\u201d (en f\u00f6rvisso inte helt inadekvat skildring av fjompigt rokokom\u00e5leri). Vi har i generationer skolats i att betrakta de estetiska uttrycken f\u00f6r den civilisation som f\u00f6regick modernismen som f\u00f6rlegade, f\u00e5niga och bak\u00e5tstr\u00e4vande, medan den modernistiska konsten, f\u00f6rvisso adekvat i sin tid upph\u00f6jts p\u00e5 grund av att den ans\u00e5gs \u201dfram\u00e5tblickande\u201d, ignorerande det faktum att det var bland modernisterna, inte klassicisterna som anh\u00e4ngarna av totalit\u00e4ra ideologier var legio.<\/p>\n
Men \u00e4ven om Wien i m\u00e5nga avseenden k\u00e4nns som ett museum \u00f6ver v\u00e4rlden av ig\u00e5r \u00e4r det befriande att det inte tycks vara lika skambelagt att uppskatta den \u00e4ldre tidens konst och arkitektur h\u00e4r som i Sverige. Wien \u00e4r kanske ett museum, men ett vackert s\u00e5dant som inte sk\u00e4ms \u00f6ver sitt f\u00f6rflutna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag och konstn\u00e4rinnan vaknade sent, som sig b\u00f6r p\u00e5 \u00e5rets f\u00f6rsta dag. Vi hade rest till Wien delvis f\u00f6r att man n\u00e5gon g\u00e5ng b\u00f6r fira ny\u00e5r i det gamla Europas[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11,7,4],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4837"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4837"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4837\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4840,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4837\/revisions\/4840"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4837"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4837"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4837"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}