{"id":4889,"date":"2016-02-09T20:33:34","date_gmt":"2016-02-09T19:33:34","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4889"},"modified":"2016-02-10T12:00:06","modified_gmt":"2016-02-10T11:00:06","slug":"vantrivs-borgerligheten-i-kulturen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4889","title":{"rendered":"Vantrivs borgerligheten i kulturen?"},"content":{"rendered":"

F\u00f6redrag Hedengrens bokhandel 2016-02-09<\/em>
<\/strong><\/p>\n

Det finns idag en utbredd f\u00f6rest\u00e4llning i v\u00e5rt land om att v\u00e4nsterdominansen inom kultursektorn skulle vara n\u00e5got slags sj\u00e4lvklarhet, att det alltid varit s\u00e5 och alltid kommer att s\u00e5 f\u00f6rbli. N\u00e4r Bengt Ohlsson i b\u00f6rjan av 2012 i artikeln \u201dN\u00e4r skall det r\u00f6da rinna av kulturens fana?\u201d st\u00e4llde fr\u00e5gan \u201dM\u00e5ste kulturen vara v\u00e4nster?\u201d blev det rungande svaret fr\u00e5n stora delar av kultursektorn: \u201dja!\u201d
Att dessa p\u00e5 kultursidorna och Twitter dominerande r\u00f6ster inte var representativa f\u00f6r hela kultursektorn visste jag sedan tidigare. Jag hade tr\u00e4ffat \u00e5tskilliga verksamma konstn\u00e4rer, f\u00f6rfattare, regiss\u00f6rer, sk\u00e5despelare och andra konstut\u00f6vare med andra \u00e5sikter \u00e4n v\u00e4nster. Likv\u00e4l syns och h\u00f6rs de s\u00e4llan i debatten. \u00c4nd\u00e5 odlas f\u00f6rest\u00e4llningen om att kulturut\u00f6vande och v\u00e4nster\u00e5sikter skulle h\u00e4nga samman, inte minst av den s\u00e5 kallade kulturv\u00e4nstern sj\u00e4lva.<\/p>\n

Den politiska borgerligheten och inte minst de nya moderaterna, har tyckts g\u00f6ra allt f\u00f6r att bekr\u00e4fta den bilden. N\u00e4r Reinfeldt \u00f6verl\u00e4mnade en platt-tv till kronprinsessan i f\u00f6delsedagspresent var det en manifestation av en borgerlighet som distanserat sig fr\u00e5n sin tidigare kulturella identitet, d\u00e4r den klassiska bildningen st\u00e5tt i centrum. I citatet som f\u00e5tt ge titeln till antologin, h\u00e4mtat fr\u00e5n N\u00e4sslorna Blomma, sl\u00e5r Harry Martinsson fast att \u201dAv medelklass finns fyra slag, 1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan b\u00e5de bildning och piano.\u201d Reinfeldts nya moderater ville vara en borgerlighet utan vare sig bildning eller piano.<\/p>\n

I sj\u00e4lva verket \u00e4r kopplingen mellan kultursektorn och v\u00e4nstern ett sentida fenomen. S\u00e5 sent som 1982, under l\u00f6ntagarfondsstriden betraktades kulturv\u00e4nstern fortfarande som \u201dalternativ\u201d i f\u00f6rh\u00e5llande till mainstreamkulturen. N\u00e4r Stikkan Andersson, ABBAS legendariske manager, arrangerade en protestgala mot l\u00f6ntagarfonderna p\u00e5 Gr\u00f6na Lund arrangerade den alternativa musikr\u00f6relsen en motgala p\u00e5 G\u00e4rdet, under rubriken Rock mot SAF. Det var f\u00f6rvisso den alternativa musikr\u00f6relsens sista d\u00f6dsryckning, redan 1975 hade den s\u00e5 kallade proggr\u00f6relsen kramats ihj\u00e4l av etablissemanget och dess f\u00f6retr\u00e4dare sugits upp av den expanderande offentliga kultursektorn. F\u00f6rst i och med detta, som skedde under 70-talets andra h\u00e4lft, b\u00f6rjar f\u00f6rest\u00e4llningen om att kultur och v\u00e4nster\u00e5sikter h\u00f6r ihop, f\u00e5 f\u00e4ste i bredare kretsar.<\/p>\n

Men nu \u00e4r inte detta en bok om kulturv\u00e4nstern, utan om borgerligheten. Borgerligheten, som fram till och med skiftet som \u00e4nnu under 1960-talet betraktades, och betraktade sig sj\u00e4lva som det kulturb\u00e4rande skiktet. Inom s\u00e5v\u00e4l den radikala v\u00e4nsterr\u00f6relse so, f\u00f6rknippas med \u00e5rtalet 68 som inom socialdemokratin talades det under 1960-talet om den \u201dborgerliga hegemonin\u201d som m\u00e5ste brytas. Detta g\u00e4llde inte minst kulturlivet, som betraktades som en borgerlig bastion. \u00d6vertagandet av kulturlivet skedde s\u00e5ledes genom en medveten politisk str\u00e4van, d\u00e4r en radikal v\u00e4nsterr\u00f6relse och en offensiv socialdemokrati. Fr\u00e5gan som intresserat mig \u00e4r dock: varf\u00f6r m\u00f6tte det s\u00e5 litet motst\u00e5nd? Var det rentav s\u00e5 att borgerligheten sj\u00e4lv \u00f6vergav kulturen?<\/p>\n

Att borgerlighetens f\u00f6rh\u00e5llande till kulturlivet var komplicerat var tydligt. N\u00e4r jag 2012 fick id\u00e9n till att g\u00f6ra en antologi om borgerligheten och kulturen var tanken att l\u00e5ta ett antal olika f\u00f6rfattare med skiftande bakgrunder belysa denna komplicerade relation, och kanske ge svar eller delar av svaret p\u00e5 fr\u00e5gan om huruvida det \u00e4r borgerligheten som \u00f6vergivit kulturen eller kulturen som \u00f6vergivit borgerligheten. Den slutgiltiga uppst\u00e4llningen blev Therese Bohman, som skriver om den borgerliga romanen och medelklassens sj\u00e4lvf\u00f6rakt, Jens Liljestrand som skriver om Eyvind Johnson och den liberala modernismen, Anna Brodow som skriver om privata konstmecenater f\u00f6rr och nu, Torbj\u00f6rn Elensky skriver om den borgerliga kulturpubliken, Henrik Nerlund om den borgerliga stadsplaneringen och Tobias Harding om borgerlig kulturpolitik under hundra \u00e5r. Sj\u00e4lv har jag bidragit med tv\u00e5 kapitel, ett om bildning och bildningsideal och ett om borgerlighetens identitetskris.<\/p>\n

Vad \u00e4r borgerlighet? Ett av de f\u00f6rsta problem jag hade att ta st\u00e4llning till n\u00e4r jag b\u00f6rjade med det h\u00e4r projektet var, vad som menas med borgerlighet? Jag uppfattade att det figurerade ett antal olika definitioner av begreppet som anv\u00e4ndes parallellt i det offentliga samtalet. F\u00f6r att g\u00f6ra resten av antologin begriplig f\u00f6resatte jag mig att reda ut begreppen. Mina efterforskningar utmynnade i kapitlet \u201dborgerlig identitetskris\u201d.<\/p>\n

Jag identifierade fyra huvudsakliga definitioner av begreppet borgerlighet som anv\u00e4nds parallellt och om vartannat i den svenska offentligheten. Den \u00e4ldsta definitionen handlar om en ren klassanalys och \u00e4r i princip synonym med gamla tiders borgerskap. Det \u00e4r allts\u00e5 en ekonomiskt och socialt avgr\u00e4nsad grupp som f\u00f6rh\u00e5ller sig till andra genom i huvudsak ekonomiska faktorer. Den andra definitionen jag identifierade var en slags kulturell borgerlighet, som kan h\u00e4rledas ur den f\u00f6rsta definitionen, men som i huvudsak handlar om yttre attribut och symboler: det \u00e4r en borgerlighet som f\u00f6rknippas med vissa kl\u00e4der, inredning, kultur- och umg\u00e4ngesvanor.<\/p>\n

Det \u00e4r denna typ av borgerlighet som m\u00e5nga av de som enligt andra definitioner av begreppet brukar peka p\u00e5 n\u00e4r de h\u00e4vdar att de inte vill betraktas som \u201dborgerliga\u201d. N\u00e4r moderata ungdomsf\u00f6rbundets d\u00e5varande ordf\u00f6rande Erik Bengtzboe h\u00e4rom\u00e5ret skrev en debattartikel om att moderata ungdomsf\u00f6rbundet m\u00e5ste g\u00f6ra sig av med borgarst\u00e4mpeln exemplifierade han denna med \u201dsjur\u00e4ttersmiddagar under kristallkronorna\u201d.<\/p>\n

V\u00e4rt att notera i sammanhanget \u00e4r att de som sj\u00e4lva anv\u00e4nder sig av beteckningen borgerlig inte brukar h\u00e4nvisa till denna typ av symboler, utan ist\u00e4llet anv\u00e4nder sig av n\u00e5gon av de tv\u00e5 sista definitionerna. Den tredje definitionen av borgerlighet, som \u00e4r den g\u00e4ngse i media \u00e4r den partipolitiska borgerligheten. Denna definition \u00e4r t\u00e4mligen ny, \u00e5tminstone i sin breda anv\u00e4ndning. \u00c4nnu p\u00e5 sjuttiotalet omn\u00e4mndes de partier som vi idag kallar f\u00f6r borgerliga som de \u201dicke socialistiska partierna\u201d. Inom journalistk\u00e5ren och troligtvis \u00e4ven bland den breda allm\u00e4nheten verkar det r\u00e5da konsensus om vilka partier som utg\u00f6r borgerligheten, det vill s\u00e4ga de partier som inte h\u00f6r till det r\u00f6dgr\u00f6na blocket eller Sverigedemokraterna.<\/p>\n

Parallellt med den partipolitiskt definierade borgerligheten finns en borgerlighet i form av en \u00e5siktsgemenskap som inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis har med partitillh\u00f6righet att g\u00f6ra. Det \u00e4r personer med liberala, konservativa eller liberalkonservativa \u00e5sikter som upplever sig som tillh\u00f6riga en st\u00f6rre helhet, borgerligheten. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blir borgerligheten ett samlingsbegrepp f\u00f6r liberaler och konservativa som inte \u00e4r kopplat till partierna. I k\u00f6lvattnet p\u00e5 den s\u00e5 kallade december\u00f6verenskommelsen kunde vi se hur det rentav bildades en spricka mellan denna \u00e5siktsorienterade borgerlighet och den partipolitiska borgerligheten.<\/p>\n

Dessa fyra definitioner av borgerlighet existerar s\u00e5ledes parallellt och anv\u00e4nds sida vid sida i dagligt tal. \u00c4ven i antologin varken bildning eller piano f\u00f6rekommer flera olika definitioner. Det \u00e4r framf\u00f6rallt p\u00e5 svenska och norska som denna problematik uppkommer, medan ordet borgerlig inte har samma ideologiska konnotationer p\u00e5 andra spr\u00e5k. Huruvida du \u00e4r conservative eller inte p\u00e5 engelska \u00e4r inte avh\u00e4ngigt om du \u00e4r bourgeoisie. F\u00f6rmodligen \u00e4r det den starka svenska traditionen av klassr\u00f6stning som m\u00f6jliggjorde denna sammanblandning av begreppen, som \u00e5stadkommer s\u00e5dan f\u00f6rvirring idag n\u00e4r klassbakgrund spelar allt mindre roll f\u00f6r vad man r\u00f6star p\u00e5.<\/p>\n

G\u00e5r det d\u00e5 att tala om en borgerlig kultur? Historiskt var kulturlivet i huvudsak en angel\u00e4genhet f\u00f6r de bemedlade klasserna, f\u00f6rst kyrka och aristokrati, och sedermera borgerskapet och industrialisterna. Visst fanns det en folklig kultur, hos landsbygdens befolkning, men det som vi idag betraktar som de sk\u00f6na konsterna var huvudsakligen en angel\u00e4genhet f\u00f6r de mer v\u00e4lbest\u00e4llda samh\u00e4llsskikten. En av arbetarr\u00f6relsens viktigaste drivkrafter under de f\u00f6rsta \u00e5rtiondena var att den kultur och den bildning som tidigare varit f\u00f6rbeh\u00e5llen borgerskapet och aristokratin nu skulle spridas till en st\u00f6rre del av befolkningen. Det var tanken bakom studief\u00f6rbund, studiecirklar och folkh\u00f6gskolor. Borgerlighetens bildningsideal blev ocks\u00e5 arbetarr\u00f6relsens.<\/p>\n

I ess\u00e4n Bildningsidealet sp\u00e5rar jag detta bildningsideals r\u00f6tter tillbaka till antiken och fram till det 60-tal d\u00e5 det \u00f6vergavs, f\u00f6rst av arbetarr\u00f6relsen som gav sig in p\u00e5 ett kulturradikalt sp\u00e5r, och n\u00e5got \u00e5rtionde senare av borgerligheten som under \u00e5ttiotalet ansl\u00f6t sig till en kulturrelativistisk och, skulle kanske vissa s\u00e4ga, postmodern kultursyn. S\u00e5ledes gick Sverige fr\u00e5n en situation med tv\u00e5 politiska block som f\u00f6retr\u00e4dde en likartad, traditionell kultursyn d\u00e4r bildningsidealet stod i fokus, till en situation d\u00e4r inget av de politiska blocken stod upp f\u00f6r den klassiska bildningen. Med 70-talets kulturpolitiska reformer f\u00f6rsvinner bildningen fr\u00e5n det politiska vokabul\u00e4ret. Utbildningsreformerna fr\u00e5n slutet av 60-talet till mitten av 80-talet rensade ut bildningst\u00e4nkandet fr\u00e5n skolundervisningen.<\/p>\n

Valet stod nu mellan en kulturradikal v\u00e4nster och en h\u00f6ger vars enda intresse f\u00f6r kulturlivet var det kommersiella. F\u00f6r de kulturradikala kulturut\u00f6varna var det en guld\u00e5lder i och med att den offentliga finansieringen av kulturlivet expanderade. Kulturut\u00f6vare med andra uppfattningar marginaliserades. I takt med att v\u00e4nsterdominansen i kulturlivet har \u00f6kat tycks ocks\u00e5 intresset f\u00f6r kultur inom borgerligheten ha minskat, varf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen om att kulturen m\u00e5ste vara v\u00e4nster riskerar att bli en sj\u00e4lvuppfyllande profetia.<\/p>\n

En marxist skulle kunna h\u00e4vda att borgerligheten och kulturen gick skilda v\u00e4gar n\u00e4r den expanderande offentliga kultursektorn gjorde kulturlivet oberoende av privat finansiering, samtidigt som h\u00f6gskattesamh\u00e4llet, som intr\u00e4dde fr\u00e5n slutet av 60-talet, gjorde det sv\u00e5rare f\u00f6r privata intressenter att finansiera kultur.<\/p>\n

En annan f\u00f6rklaring skulle kunna ligga i skillnader i kultursyn och kulturradikalismens dominerande st\u00e4llning under efterkrigstiden. Man skulle schablonm\u00e4ssigt kunna tala om tre grundl\u00e4ggande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till konstens och kulturens st\u00e4llning i samh\u00e4llet. Jag har valt att kalla dem f\u00f6r kulturkonservatism, kulturradikalism och den romantiska kultursynen. Med kulturkonservatism menar jag en uppfattning som h\u00e4vdar att konstens uppgift \u00e4r att bef\u00e4sta och f\u00f6ra vidare r\u00e5dande normer och v\u00e4rderingar i ett samh\u00e4lle, medan kulturradikalism syftar till att f\u00f6r\u00e4ndra normerna och v\u00e4rderingarna i ett samh\u00e4lle, att bana v\u00e4g f\u00f6r ett nytt samh\u00e4lle, ja rentav en ny m\u00e4nniska. Den romantiska kultursynen slutligen \u00e4r den som brukar sammanfattas med den franske poeten Theophile Gautiers ord \u201dkonst f\u00f6r konstens skull\u201d. Enligt den romantiska kultursynen, som dyker upp runt sekelskiftet 1800 har konsten ett egenv\u00e4rde. Det \u00e4r ocks\u00e5 i och med detta som id\u00e9n om det konstn\u00e4rliga geniet uppst\u00e5r.<\/p>\n

Under efterkrigstiden har det kulturkonservativa f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet, som l\u00e4ngre tillbaks var det dominerande, kommit att bli allt mer marginaliserat, medan kulturradikalismen flyttat fram sina positioner. D\u00e5 kulturradikalismen \u00e4r mer kompatibel med de politiska ideologier som syftar till en genomgripande omst\u00f6pning av samh\u00e4llet har dessa politiska str\u00f6mningar successivt f\u00e5tt st\u00f6rre inflytande \u00f6ver kulturlivet. Politiska liberaler och konservativa har samtidigt retirerat till att f\u00f6rf\u00e4kta den romantiska st\u00e5ndpunkten om konst f\u00f6r konstens egen skulle, men samtidigt genom sin f\u00f6rlorade kontakt med kulturlivet saknande en egen uppfattning om vad konsten skall vara bra f\u00f6r.<\/p>\n

Problemet med id\u00e9n om konstens egenv\u00e4rde \u00e4r att den som f\u00f6rf\u00e4ktar den utan att ha en egen uppfattning om det konstn\u00e4rliga \u00e4r att man har lite att s\u00e4tta emot offensiva kulturradikaler som inte drar sig f\u00f6r att f\u00f6rsvara politiseringen av kulturlivet med slagord om konstens frihet. N\u00e4r borgerliga politiker och debatt\u00f6rer protesterar mot att offentliga kulturpengar anv\u00e4nds till att finansiera politisk propaganda brukar just motargumentet om konstens egenv\u00e4rde dyka upp, trots att det r\u00f6r sig om tv\u00e5 olika saker.<\/p>\n

Den traditionellt borgerliga synen p\u00e5 konstens och kulturens roll i samh\u00e4llet \u00e4r just att den finns till f\u00f6r individen och det civila samh\u00e4llet. S\u00e5v\u00e4l liberaler som konservativa brukar vilja att politiken skall h\u00e5lla sig borta fr\u00e5n kulturlivet. Under den borgerliga eran, det vill s\u00e4ga fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1800-talet och fram till det andra v\u00e4rldskriget, kan man s\u00e4ga att den offentliga politiken p\u00e5 kulturomr\u00e5det (\u00e4ven socialdemokraternas) pr\u00e4glades av en kulturkonservativ grundsyn, med tyngdpunkten p\u00e5 stora institutioner och kulturarv, medan den privata kulturkonsumtionen mer pr\u00e4glades av den romantiska uppfattningen om konst f\u00f6r konstens egen skull.<\/p>\n

Den borgerliga kulturen ut\u00f6vades i viss utstr\u00e4ckning vid de stora institutionerna, teatrarna, museerna och operorna, men framf\u00f6rallt ut\u00f6vades den i hemmet. Det \u00e4r d\u00e4r pianot kommer in i bilden. I en god borgerlig uppfostran ingick att kunna spela ett instrument, och pianot var det borgerligaste av alla instrument, just f\u00f6r att det \u00e4r en m\u00f6bel som inte g\u00e5r att flytta utan vidare. Det borgerliga hemmet m\u00f6blerades kring pianot och biblioteket.<\/p>\n

Dagens borgerlighet, eller medelklass som den kallar sig idag, skyr b\u00e5de bildningen och pianot. Flera bekanta har vittnat om att de har blivit ombedda av m\u00e4klare att st\u00e4lla undan b\u00f6cker inf\u00f6r l\u00e4genhetsvisningar, eftersom en m\u00e5ngfald av b\u00f6cker anses dra ned v\u00e4rdet p\u00e5 l\u00e4genheten. Samtidigt ser vi p\u00e5 blocket hur pianon, en g\u00e5ng i v\u00e4rlden v\u00e4rda en sm\u00e4rre f\u00f6rm\u00f6genhet, bortsk\u00e4nkes mot avh\u00e4mtning. Den bildade borgerlighetens statussymboler tycks ha f\u00f6rlorat sin glans.<\/p>\n

\"hedengrens\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6redrag Hedengrens bokhandel 2016-02-09 Det finns idag en utbredd f\u00f6rest\u00e4llning i v\u00e5rt land om att v\u00e4nsterdominansen inom kultursektorn skulle vara n\u00e5got slags sj\u00e4lvklarhet, att det alltid varit s\u00e5 och alltid[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7,4],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4889"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4889"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4889\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4901,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4889\/revisions\/4901"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4889"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4889"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4889"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}