Idag \u00e4r det Sveriges officiella nationaldag, tidigare k\u00e4nd som svenska flaggans dag. Sedan 2005 har v\u00e5ra makthavare best\u00e4mt att vi skall vara lediga detta datum.<\/p>\n
Trots att jag k\u00e4nner starkt f\u00f6r nationen Sverige, f\u00f6r v\u00e5rt folk, v\u00e5rt kulturarv, v\u00e5rt spr\u00e5k, v\u00e5r historia, v\u00e5rt territorium med dess skiftande naturtyper, s\u00e5 \u00e4r det f\u00e5 helgdagar jag k\u00e4nner mig mer likgiltig inf\u00f6r \u00e4n just den 6 juni.<\/p>\n
Nationaldagsfirandet k\u00e4nns ungef\u00e4r lika folkligt f\u00f6rankrat och naturligt som den svartr\u00f6da \u201dsvenska dr\u00e4kten\u201d som Gustaf III inf\u00f6rde 1778 och som gjorde svenska diplomater till allm\u00e4nt \u00e5tl\u00f6je vid hoven runtom i Europa.<\/p>\n
Faktum \u00e4r att det \u00e4r just f\u00f6r att jag k\u00e4nner s\u00e5 starkt f\u00f6r den ur\u00e5ldriga svenska kulturen, s\u00e5dan den utvecklats genom \u00e5rhundradena, som nationaldagen snarast f\u00e5r mig att k\u00e4nna mig obekv\u00e4m. Politiker \u00e4r generellt s\u00e4tt lika illa \u00e4gnade \u00e5t att frammana fosterl\u00e4ndska k\u00e4nslor som de \u00e4r p\u00e5 att fr\u00e4mja god kultur.<\/p>\n
Missf\u00f6rst\u00e5 mig inte. Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Sverige och det svenska \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n okomplicerat. Faktum \u00e4r att jag s\u00e5 gott som dagligen \u00f6nskar att jag vore av n\u00e5gon annan nationalitet. Mycket av det svenska \u00e4r n\u00e4mligen fullkomligt outh\u00e4rdligt. Konsensuskulturen, sm\u00e5skurenheten, den falska \u00f6dmjukheten och dess uttryck i form av nationell sj\u00e4lvutpl\u00e5ning parad med o\u00e4ndlig sj\u00e4lvgodhet. Tron att v\u00e5r livsstil \u00e4r alltings m\u00e5tt. \u00d6vertygelsen om att det svenska s\u00e4ttet att organisera institutioner sj\u00e4lvfallet \u00e4r \u00f6verl\u00e4gset alla andra nationers, nu och genom historien. Den humanit\u00e4ra stormakten. Surstr\u00f6mming.<\/p>\n
Likv\u00e4l \u00e4r mitt \u00f6de sammantvinnat med det svenska. Som diktare p\u00e5 svenska spr\u00e5ket \u00e4r den svenska kulturen det rum inom vilket jag \u00e4r satt att verka. I min ungdom skrev jag ofta s\u00e5ngtexter p\u00e5 engelska, men efterhand stod det alltmer klart f\u00f6r mig att det aldrig kan bli samma sak som att skriva p\u00e5 sitt modersm\u00e5l.<\/p>\n
Jag drabbas av panikartad sorg n\u00e4r jag l\u00e4ser f\u00f6ruts\u00e4gelser om svenskans utd\u00f6ende som spr\u00e5k till f\u00f6ljd av globaliseringen. Inte bara f\u00f6r min egen skull. Jag \u00e4r f\u00f6rmodligen sedan l\u00e4nge d\u00f6d n\u00e4r den dagen v\u00e4l kommer, men f\u00f6r den fantastiska kulturskatt som d\u00e5 skulle g\u00e5 f\u00f6rlorad. Utan en levande svenska kommer ingen, mer \u00e4n m\u00f6jligen spr\u00e5kn\u00f6rdar, att kunna ta del av Lucidor, Bellman, Wivallius, Boye, S\u00f6dergran, Almqvist, Stagnelius, Bergman, Gullberg, Taube och alla andra som verkat inom ramen f\u00f6r det svenska spr\u00e5ket och trots v\u00e5r litenhet lyft oss till en av de stora kulturnationerna.<\/p>\n
En nation \u00e4r dess kultur och dess kultur \u00e4r n\u00e5gonting annat \u00e4n dess institutioner. De v\u00e4xer fram, formas och f\u00f6r\u00e4ndras \u00f6ver l\u00e5ng tid och tenderar att ta helt andra v\u00e4gar \u00e4n vad de tillf\u00e4lliga makthavarna hade t\u00e4nkt sig. Ofta \u00e4r det kulturella uttrycks om har varit i opposition mot den politiska makten som blir de mest formerande f\u00f6r hur en nations kultur utvecklar sig i det l\u00e5nga loppet.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r blir det som regel lika olustigt n\u00e4r staten f\u00f6rs\u00f6ker trumma fram nationella k\u00e4nslor som n\u00e4r den tror sig kunna stimulera ett vitalt kulturliv. N\u00e4r det kommer till nationaldagsfiranden blir det s\u00e4rskilt uppenbart. Antingen b\u00e4rs kulturarvet fram som ett dammig museif\u00f6rem\u00e5l att v\u00f6rda och betrakta, utan koppling till samtiden, eller s\u00e5 sl\u00e5r det \u00f6ver i sin motsats och blir ett slags nerv\u00f6st anti-nationaldagsfirande d\u00e4r precis allt utom det specifikt svenska skall lyftas fram.<\/p>\n
Sj\u00e4lv har jag alltid h\u00e4vdat att det \u00e4r midsommar som \u00e4r svenskarnas egentliga nationaldag. Det \u00e4r en helgdag med ur\u00e5ldriga anor, med r\u00f6tterna i hednatiden och som fallet \u00e4r med alla goda traditioner underkastad st\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring men \u00e4nd\u00e5 uppr\u00e4tth\u00e5llande den historiska kontinuiteten.<\/p>\n
Midsommar \u00e4r en tradition framsprungen ur folkdjupet och historiens dunkel. Nationaldagen d\u00e4remot \u00e4r en politisk konstruktion som dessutom firas till \u00e5minnelse av politiska h\u00e4ndelser. Till r\u00e5ga p\u00e5 allt g\u00e5r \u00e5sikterna is\u00e4r om varf\u00f6r vi \u00f6verhuvudtaget firar nationaldagen just den 6 juni. Vissa h\u00e4vdar att det \u00e4r f\u00f6r att Gustav Vasa valdes till kung detta datum 1523, andra menar att vi firar 1809 \u00e5rs regeringsform (som f\u00f6rvisso \u00e4r v\u00e4rd att fira men som dessv\u00e4rre \u00f6vergavs det dystra \u00e5ret 1974). Mest bisarrt \u00e4r dock det ibland framf\u00f6rda p\u00e5st\u00e5endet att vi firar undertecknandet av Saltsj\u00f6badsavtalet 1938.<\/p>\n
Vara hur det vill med den saken. Den som vill l\u00e4ra k\u00e4nna svenskarna och det svenska, oavsett om det \u00e4r n\u00e5gon som har invandrat hit eller n\u00e5gon som bara \u00e4r h\u00e4r och turistar, kommer att l\u00e4ra sig mer under ett enda midsommarfirande \u00e4n under aldrig s\u00e5 m\u00e5nga officiella nationaldagsjippon.<\/p>\n
Den politiska \u00f6verheten kan beh\u00e5lla sin helgdag. Sj\u00e4lv laddar jag inf\u00f6r midsommar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Idag \u00e4r det Sveriges officiella nationaldag, tidigare k\u00e4nd som svenska flaggans dag. Sedan 2005 har v\u00e5ra makthavare best\u00e4mt att vi skall vara lediga detta datum. Trots att jag k\u00e4nner starkt[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4983"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4983"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4983\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4984,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4983\/revisions\/4984"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4983"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4983"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4983"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}