{"id":4994,"date":"2016-06-23T12:09:08","date_gmt":"2016-06-23T10:09:08","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4994"},"modified":"2016-06-23T12:09:08","modified_gmt":"2016-06-23T10:09:08","slug":"arkitekter-som-alskar-det-andra-hatar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=4994","title":{"rendered":"Arkitekter som \u00e4lskar det andra hatar"},"content":{"rendered":"<p>Har ni t\u00e4nkt p\u00e5 en sak: det d\u00e4r argumentet som arkitekter och deras hejdukar anv\u00e4nder f\u00f6r att motivera sin vilja att pressa in brutalistiska sextiotalspastischer i traditionell stadsbebyggelse, ni vet det d\u00e4r argumentet om att \u201dkontraster\u201d och att \u201dgammalt skall m\u00f6ta nytt\u201d och att \u201dbryta stilar mot varandra\u201d, det tycks bara g\u00e4lla \u00e5t ena h\u00e5llet.<\/p>\n<p>Att bygga en fyrkantig l\u00e5da bland vackert formgivna traditionella hus \u00e4r det finaste man kan g\u00f6ra enligt den svenska arkitektk\u00e5ren. Skr\u00e4ckf\u00f6rslaget till Nobelcenter p\u00e5 Blasieholmen \u00e4r bara ett av m\u00e5nga exempel. Den strandade finlandsf\u00e4rjan som Akademiska hus l\u00e5ter uppf\u00f6ra precis bredvid Uppsala slott \u00e4r ett annat. G\u00e5r man in p\u00e5 hemsidan till arkitektbyr\u00e5n 3XN, som ritat pl\u00e5tl\u00e5dan i Botaniska tr\u00e4dg\u00e5rden i Uppsala, ser man att de satt det i system: kantiga pl\u00e5tl\u00e5dor som f\u00f6rd\u00e4rvar vackra, traditionella stadsmilj\u00f6er<\/p>\n<p>Arkitekturen skall k\u00f6ra \u00f6ver och tr\u00e4nga undan den befintliga bebyggelsen, tycks arkitekterna mena. Men bara om det \u00e4r traditionell arkitektur av det slag som dagens arkitektelit hatar mer \u00e4n n\u00e5gonting annat. \u00c4r den befintliga bebyggelsen d\u00e4remot fr\u00e5n det centralplanerade 1960-tal som dagens arkitektk\u00e5r (men f\u00e5 andra) tycks betrakta som en f\u00f6rlorad guld\u00e5lder, d\u00e5 skall nybyggnationerna pl\u00f6tsligt harmonisera med de befintliga husen.<\/p>\n<p>Det handlar allts\u00e5 inte om en vilja att \u201dblanda gammalt och nytt\u201d eller att \u201dbryta stilar mot varandra\u201d, det handlar om att den klick som dominerar utformningen av v\u00e5ra stadsmilj\u00f6er avskyr den traditionella arkitektur som det absoluta flertalet av oss som skall leva och verka i st\u00e4derna uppskattar. Det finns gott om underlag f\u00f6r att bel\u00e4gga detta, b\u00e5de fr\u00e5n Sverige och utomlands.<\/p>\n<p>Det h\u00e4pnadsv\u00e4ckande \u00e4r egentligen inte att ideologiskt drivna arkitekter tar tillf\u00e4llet i akt att genomdriva sin agenda. Det h\u00e4pnadsv\u00e4ckande \u00e4r att de f\u00e5r m\u00f6jlighet att g\u00f6ra detta. Att kommunpolitiker stj\u00e4rn\u00f6gda g\u00e5r p\u00e5 de helt uppenbart falska argumenten.<\/p>\n<p>Uppsala har blivit n\u00e5got av ett skr\u00e4ckkabinett n\u00e4r det kommer till vederstyggliga nybyggnationer. N\u00e4r jag bodde i sextiotalsmardr\u00f6mmen Sivia torg, precis invid stationen i Uppsala, brukade jag sk\u00e4mta om att det var en f\u00f6rdel att bo i det fulaste huset i stadsdelen eftersom jag slapp se det n\u00e4r jag tittade ut genom f\u00f6nstret.<\/p>\n<p>De orden skulle jag komma att f\u00e5 \u00e4ta upp. F\u00f6rst byggde man den outs\u00e4gligt trista pl\u00e5tl\u00e5dan Uppsala Konsert och Kongress som skulle \u201ds\u00e4tta Uppsala p\u00e5 kartan\u201d. Att n\u00e4stan identiska byggnader uppf\u00f6rs lite varstans (som det nya stationshuset p\u00e5 Vasagatan i Stockholm, eller Swedbanks nya huvudkontor i Sundbyberg) f\u00f6rtog inte denna \u00f6vertygelse.<\/p>\n<p>Nu har man byggt en ny stadsdel l\u00e4ngs j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ren, en stadsdel som f\u00e5r Sivia torg att pl\u00f6tsligt framst\u00e5 i ett f\u00f6rklarat skimmer. Faktum \u00e4r att nybyggnationerna l\u00e4ngs stationsgatan i Uppsala kanske \u00e4r den sammantaget fulaste bebyggelse som uppf\u00f6rts i Sverige p\u00e5 senare \u00e5r, m\u00f6jligen med Domkyrkoforum i Lund som lysande undantag. Men s\u00e5 vann ocks\u00e5 Domkyrkoforum det prestigefyllda Kasper Salinpriset 2012, i enlighet med Sveriges Arketekters informella motto \u201dVi \u00e4lskar det ni hatar\u201d.<\/p>\n<p>Som exempel p\u00e5 den nya arkitekturens totalit\u00e4ra anspr\u00e5k \u00e4r dock den nya stadsdelen i Uppsala illustrativ: tidigare m\u00f6ttes man vid ankomsten till Uppsala av den st\u00e5tliga anblicken av en rad sobra tjugotalsklassicistiska hus i stadsdelen F\u00e5lhagen, i den typiska Uppsalastil som utvecklades av Gunnar Leche och som \u00e4lskas av Uppsalaborna. Denna stadsdel \u00e4r nu definitivt dold bakom en j\u00e4rnrid\u00e5 av glas och st\u00e5l. Den konkreta inneb\u00f6rden av ambitionen att \u201dblanda gammalt och nytt\u201d.<\/p>\n<p>N\u00e4r nu <a title=\"Uppsalatidningen\" href=\"http:\/\/www.uppsalatidningen.se\/aktuellt\/nya-stadshuset-far-okad-insyn-4269138.aspx\" target=\"_blank\">f\u00f6rslagen inkommit till den arkitekturt\u00e4vling<\/a> som utlysts f\u00f6r utbyggnaden av Uppsalas stadshus lyser emellertid denna ambition med sin fr\u00e5nvaro. Uppsalas stadshus \u00e4r n\u00e4mligen en fyrkantig l\u00e5da fr\u00e5n sextiotalet. S\u00e5ledes syftar alla f\u00f6rslagen till att harmonisera med den befintliga byggnaden. Eftersom arkitekter gillar l\u00e5dor fr\u00e5n sextiotalet.<\/p>\n<p>T\u00e4nk om man p\u00e5 motsvarande vis hade ritat de nya bostadshusen l\u00e4ngs stationsgatan p\u00e5 ett s\u00e4tt som harmoniserade med de tjugotalsklassicistiska husen intill?<\/p>\n<p>Det \u00e4r h\u00f6g tid att sluta lyssna p\u00e5 dem som medvetet vill f\u00f6rd\u00e4rva v\u00e5ra st\u00e4der.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Har ni t\u00e4nkt p\u00e5 en sak: det d\u00e4r argumentet som arkitekter och deras hejdukar anv\u00e4nder f\u00f6r att motivera sin vilja att pressa in brutalistiska sextiotalspastischer i traditionell stadsbebyggelse, ni vet[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[20,11,7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4994"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4994"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4994\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4995,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4994\/revisions\/4995"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4994"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4994"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4994"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}