{"id":501,"date":"2006-06-06T15:41:55","date_gmt":"2006-06-06T15:41:55","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/?p=501"},"modified":"2006-06-06T15:41:55","modified_gmt":"2006-06-06T15:41:55","slug":"nationaldagen-ii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=501","title":{"rendered":"Nationaldagen II"},"content":{"rendered":"<p>Varf&ouml;r m&aring;ste vi be om urs&auml;kt f&ouml;r att vi firar nationaldagen? Jag bevistade som hastigast Uppsala kommuns officiella <a target=\"_new\" href=\"http:\/\/www.uppsala.se\/uppsala\/templates\/NewsPage____28669.aspx\">firande<\/a> av den svenska nationaldagen, ett ganska sparsmakat men trivsamt firande i Odinslund. Publiken var v&auml;ldigt blandad men med en ganska h&ouml;g medel&aring;lder, vilken dock drogs ned av de m&aring;nga barnfamiljerna. Programmet bestod som brukligt av musik, tal och dikt.<\/p>\n<p>     N&auml;r Uppsala kammark&ouml;r framf&ouml;rt den i dylika sammanhang n&auml;rmast obligatoriska tons&auml;ttningen av Vilhelm Stenhammar, av <a target=\"_new\" href=\"http:\/\/www.vernervonheidenstam.se\/\">Verner von Heidenstams<\/a> dikt &rdquo;Sverige&rdquo;. Efter framf&ouml;randet greppade dagens konferencier mikrofonen och n&auml;rmast bad om urs&auml;kt f&ouml;r s&aring;ngnumret med n&aring;gra ord om att Stenhammar inte alls var n&aring;gon &rdquo;mossig nationalromantiker&rdquo; utan en riktig &rdquo;internationalist&rdquo; eftersom han tagit m&aring;nga musikaliska &rdquo;intryck fr&aring;n kontinenten.&rdquo; Han hade dock inte, avslutade konferencieren, &rdquo;n&aring;got sinne f&ouml;r god poesi.&rdquo;<\/p>\n<p> Detta &auml;r typiskt f&ouml;r den svenska r&auml;dslan att uppfattas som chauvinistisk, &rdquo;storsvensk&rdquo; och i v&auml;rsta fall fr&auml;mlingsfientlig. S&aring; fort det dyker upp n&aring;got som andas nationalromantisk storvulenhet m&aring;ste man be om urs&auml;kt och ta avst&aring;nd &ndash; till och med p&aring; nationaldagen. Verner von Heidenstam &auml;r kanske den svenske poet vars rykte skamfilats mest av denna moderna h&aring;llning.<\/p>\n<p> Vad g&auml;ller nationalromantiken s&aring; var Verner von Heidenstam verkligen ett barn av sin tid. Heidenstams stora litter&auml;ra framg&aring;ngar under 1890-talet drev honom mot en str&auml;van att erk&auml;nnas som svensk nationalskald, en st&auml;llning som han i m&aring;ngas &ouml;gon uppn&aring;dde. Kulmen p&aring; denna str&auml;van blev den korta diktsamlingen <em>Ett folk <\/em>(1902), som &auml;r en samling nationalromantiska dikter av olika karakt&auml;r.<\/p>\n<p> P&aring; sin &aring;lders h&ouml;st kom Heidenstam att &aring;siktsm&auml;ssigt vandra allt l&auml;ngre &aring;t h&ouml;ger in i det djupt konservativa l&auml;gret, delvis som en f&ouml;ljd av den s&aring; kallade Strindbergsfejden som innebar en polarisering inom svenskt kulturliv kring 1909. Denna den &aring;ldrade Heidenstams konservativa h&aring;llning har kommit att f&auml;rga m&aring;nga senare generationers bild av poeten. Man b&ouml;r dock h&aring;lla i minnet att Heidenstam b&ouml;rjade sin litter&auml;ra bana p&aring; den politiska v&auml;nsterkanten, och att han var en av p&aring;skyndarna av den svenska demokratiseringsprocessen, bland annat k&auml;mpade han f&ouml;r den allm&auml;nna r&ouml;str&auml;ttens inf&ouml;rande i Sverige, vilket inte minst m&auml;rks i dikter som &rdquo;R&ouml;stsedeln&rdquo; och &rdquo;Medborgars&aring;ng&rdquo;.<\/p>\n<p> Detta hade varit n&aring;got f&ouml;r den nerv&ouml;se konferencieren att trycka p&aring;, att nationalromantiken kan f&ouml;renas med ett humanistiskt och demokratiskt engagemang, snarare &auml;n att simpelt avf&auml;rda Heidenstam som en d&aring;lig poet. F&ouml;r att n&aring;got ge uppr&auml;ttelse &aring;t Heidenstam efter konferencierens pinsamma och okunniga uttalande vill jag h&auml;r &aring;terge dikten &rdquo;Medborgars&aring;ng&rdquo; ur samma diktsamling som &rdquo;Sverige&rdquo;:<\/p>\n<div align=\"center\"><em>  S&aring; sant vi &auml;ga ett f&auml;dernesland,<br \/>     vi &auml;rvde det alla lika,<br \/>     med samma r&auml;tt och med samma band<br \/>     f&ouml;r b&aring;de arma och rika;<br \/>     och d&auml;rf&ouml;r vilja vi r&ouml;sta fritt<br \/>     som f&ouml;rr bland sk&ouml;ldar och b&aring;gar,<br \/>     men icke v&auml;gas i k&ouml;pmans mitt,<br \/>     likt penningap&aring;sar p&aring; v&aring;gar.<\/p>\n<p>     Vi stridde gemensamt f&ouml;r hem och h&auml;rd,<br \/>     d&aring; v&aring;ra kuster f&ouml;rbr&auml;ndes.<br \/>     Ej herrarna ensamt grepo till sv&auml;rd,<br \/>     n&auml;r varnande v&aring;rdkase t&auml;ndes.<br \/>     Ej herrarna ensamt segnade ner<br \/>     men ocks&aring; herrarnas dr&auml;ngar.<br \/>     Det &auml;r skam, det &auml;r fl&auml;ck p&aring; Sveriges ban&eacute;r,<br \/>     att medborgarr&auml;tt heter pengar.<\/p>\n<p>     Det &auml;r skam att sitta som vi har gjort<br \/>     och tempel &aring;t andra h&auml;lva,<br \/>     men kasta stenar p&aring; egen port<br \/>     och tala ont om oss sj&auml;lva.<br \/>     Vi tr&ouml;ttnat att bl&ouml;da f&ouml;r egen dolk,<br \/>     att hj&auml;rtat fr&aring;n huvudet skilja;<br \/>     vi vilja bliva ett enda folk,<br \/>     och vi &auml;ro och det vi vilja. <\/em>       <\/div>\n<p>     Heidenstam m&aring; vara oj&auml;mn som poet, men d&aring;lig poesi skrev han s&auml;llan och <em>Ett folk<\/em> kan knappast r&auml;knas till l&aring;gvattenm&auml;rkena rent konstn&auml;rligt, &auml;ven om den anv&auml;nder en stil och grepp som kan upplevas som mer fr&auml;mmande idag &auml;n f&ouml;r hundra &aring;r sedan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Varf&ouml;r m&aring;ste vi be om urs&auml;kt f&ouml;r att vi firar nationaldagen? Jag bevistade som hastigast Uppsala kommuns officiella firande av den svenska nationaldagen, ett ganska sparsmakat men trivsamt firande i[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/501"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=501"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/501\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=501"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=501"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=501"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}