{"id":511,"date":"2006-07-25T14:16:53","date_gmt":"2006-07-25T14:16:53","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/?p=511"},"modified":"2006-07-25T14:16:53","modified_gmt":"2006-07-25T14:16:53","slug":"det-ar-sa-tyst-i-skogen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=511","title":{"rendered":"Det \u00e4r s\u00e5 tyst i skogen."},"content":{"rendered":"
Det är så tyst i skogen,<\/em>
i stora, djupa skogen.<\/em>
Dit hittar inte plogen<\/em>
och ingen lies slag.<\/em>
Dit hittar bara jag.<\/em> <\/div>\n
Ur En skogsvisa<\/em> av Bo Bergman. <\/div>\n

Som liten tyckte jag att få saker var tråkigare att se än svenska skogslandskap, vilket kanske är underligt eftersom jag alltid tyckt om att vistas i naturen. Med åren har jag kommit att inse varför jag tyckte som jag tyckte. När man färdas genom svenska skogslandskap<\/a> möts man ständigt av samma trista anblickar: rad efter rad av exakt jämngamla träd, varvade med ett och annat kalhygge där nya små gran- eller tallskott är i färd med att skjuta upp.<\/p>\n

Jag läste någonstans att under den andra halvan av 1900-talet har 96 % av alla träd äldre än 150 år blivit avverkade. 96 %! Med tanke på att våra vanligaste trädslag har en naturlig medellivslängd på ca 600 år förstår man vilken grotesk skillnad som föreligger mellan de naturliga skogslandskap som en gång fanns och de tillrättalagda, rätlinjiga skogsplanteringar som kommit i deras ställe.<\/p>\n

En skog med bara träd som är under 150 år gamla är som ett samhälle där alla människor är under 20, och då ska vi komma ihåg att de flesta träd vi ser avverkas vid en betydligt lägre ålder än så. När vi färdas genom svenska skogslandskap färdas vi alltså genom en blek och urvattnad skugga av det landskap som en gång omgav de svenska kulturbygderna.<\/p>\n

Därför blir man också så glad när man får tillfälle att bevista en riktig urskog, på någon av de få platser där sådan finns kvar i landet. Till exempel på någon av Skärgårdsstiftelsens<\/a> öar eller i stiftelsen Ett klick för skogens<\/a> uppköpta gammelskogar.<\/p>\n

Det är glädjande att man i samband med den hämningslösa slakten av det svenska kustförsvaret<\/a> valt att inte sälja ut de områden i skärgården som tidigare varit militärt skyddsområde utan fört över dem i Skärgårdsstiftelsens<\/a> händer, så att naturen på samma gång bevaras och görs tillgänglig för allmänheten.<\/p>\n

Stiftelsen Ett klick för skogen<\/a> är en ideell sådan som verkar för att med hjälp av sponsorpengar köpa upp och bevara svensk gammelskog. Man har redan bevarat ett sådant område, vid Årrenjarka<\/a> i Lappland, och är full färd med att leta nya områden. Var och en kan stödja Ett klick för skogen<\/a> kostnadsfritt genom att gå in på deras hemsida<\/a> en gång per dag och klicka. På detta sätt bidrar man till att sponsorpengar strömmar in och mer gammelskog kan räddas och bevaras.<\/p>\n

Men jag ville dig hejda och säga:
Gå ej undan, du skygga, förbliv!
Dina ögons mystär vill jag äga
och din drömskatt ur vildmarkens liv.<\/p>\n

Du kan sägnerna, mörka och ljusa,
ifrån dalgång och glittrande brant.
Allt vad skogarna hemligast susa
är för dig som för ingen bekant.<\/p>\n

Låt oss sitta där granarna gunga
över smultron på kolbottnens vall!
Jag vill höra dig tala och sjunga,
jag vill lyss, till dess dagen är all,<\/p>\n

till dess skyarna slockna mot natten,
medan hyttornas lågor få färg,
och du flyr över lommarnes vatten
över älgarnes tallkrönta berg.<\/em><\/div>\n

<\/p>\n

Ur Hembygdens huldra<\/em> av Erik Axel Karlfeldt<\/a>. <\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det är så tyst i skogen, i stora, djupa skogen. Dit hittar inte plogen och ingen lies slag. Dit hittar bara jag. Ur En skogsvisa av Bo Bergman. Som liten[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[10],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/511"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=511"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/511\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=511"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=511"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=511"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}