{"id":5146,"date":"2017-02-05T12:09:09","date_gmt":"2017-02-05T11:09:09","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=5146"},"modified":"2017-02-05T12:09:09","modified_gmt":"2017-02-05T11:09:09","slug":"karlfeldt-taube-och-bellman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=5146","title":{"rendered":"Karlfeldt, Taube och Bellman"},"content":{"rendered":"

Intr\u00e4desf\u00f6rel\u00e4sning i S\u00e4llskapet Bellmans Minne<\/em>
Sj\u00f6fartshuset i Stockholm, 4 februari 2017<\/em><\/p>\n

\"karlfeldttaubebellman\"<\/a><\/p>\n

Av de svenska nittiotalisterna \u00e4r Erik Axel Karlfeldt den som kommit att ligga mig varmast om hj\u00e4rtat och som jag \u00e4gnat absolut mest tid och uppm\u00e4rksamhet \u00e5t. Framf\u00f6rallt handlar det om mina tons\u00e4ttningar p\u00e5 dels skivan I Fridolins sp\u00e5r som gavs ut p\u00e5 skivbolaget Hemlandss\u00e5nger 2008 och p\u00e5 min senaste skiva, Ren\u00e4ssans, fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5ret, med tons\u00e4ttningar av Karlfeldt, Heidenstam och Fr\u00f6ding. Jag \u00e4gnade ocks\u00e5 min kandidatuppsats i litteraturvetenskap \u00e5t Karlfeldts diktning och har suttit sex \u00e5r i Karlfeldtsamfundets styrelse.<\/p>\n

Mitt akademiska intresse till trots \u00e4r det som s\u00e5ngare och diktare jag k\u00e4nner starkast f\u00f6r Karlfeldt, som i mina \u00f6gon \u00e4r den fr\u00e4mste versmakaren p\u00e5 svenska spr\u00e5ket, en uppfattning jag inte \u00e4r ensam om, varf\u00f6r han ocks\u00e5 som ende f\u00f6rfattare postumt tilldelades Nobelpriset i litteratur.<\/p>\n

Erik Axel Karlfeldt valdes in i S\u00e4llskapet Bellmans Minne 1920 och har som diktare en del gemensamt med s\u00e5v\u00e4l s\u00e4llskapets f\u00f6rem\u00e5l, Carl Michael Bellman sj\u00e4lv, och en annan medlem av s\u00e4llskapet, som tillsammans med de tidigare n\u00e4mnda, spelat stor roll f\u00f6r mig som f\u00f6rebild och inspirationsk\u00e4lla, n\u00e4mligen Evert Taube. Framf\u00f6rallt handlar det om k\u00e4nslan f\u00f6r klang och rytm.<\/p>\n

Metrik \u00e4r en vetenskap som sorgligt nog har fallit i skuggan inte bara hos den bredare allm\u00e4nheten utan ocks\u00e5 inom det litteraturvetenskapliga f\u00e4ltet och hos poeterna. Trots att det alltj\u00e4mt skrivs mycket lyrik som \u00e4r b\u00e5de formbunden och rimmad \u2013 b\u00e5de som s\u00e5ngtexter och som estradpoesi \u2013 \u00e4r studiet av dess rytmer och klanger sorgligt eftersatt. Visserligen kom f\u00f6r ett tiotal \u00e5r sedan Eva Liljas stora \u00f6versikt svensk Metrik, men n\u00e5got vidare intresse f\u00f6r fr\u00e5gan tycks den inte ha inspirerat.<\/p>\n

N\u00e4r jag f\u00f6r mer \u00e4n tio \u00e5r sedan l\u00e4ste litteraturvetenskap i Uppsala f\u00f6rekom metrik \u00f6ver huvud taget endast som ett perifert inslag i grundkursens moment om den antika litteraturen. En kort genomg\u00e5ng av hexametern och ytterligare n\u00e5gra versm\u00e5tt och sedan var metriken avklarad, f\u00f6r att aldrig \u00e5terkomma, ens under l\u00e4sningen av barockens strikt formbundna poesi.<\/p>\n

N\u00e5gon m\u00f6jlighet att f\u00f6rdjupa sig i metriken gavs inte heller, inte ens bland institutionens digra utbud av l\u00e4skurser, det vill s\u00e4ga kurser utan f\u00f6rel\u00e4sningar. Jag lyckades med hj\u00e4lp av numera alltf\u00f6r tidigt bortg\u00e5ngne l\u00e4raren Ulf Malm f\u00e5 institutionen att s\u00e4tta samman en s\u00e5dan l\u00e4skurs. En litteraturlista med instuderingsfr\u00e5gor och en tentamen uppr\u00e4ttades. Jag vet inte om n\u00e5gra studenter har valt denna l\u00e4skurs efter mig, eller om den ens erbjuds l\u00e4ngre efter att Ulf Malm g\u00e5tt bort, men n\u00e4r jag l\u00e4ste den var jag f\u00f6rmodligen den f\u00f6rste Uppsalastudenten p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r som l\u00e4ste en kurs i metrik vid den litteraturvetenskapliga institutionen.<\/p>\n

Kunskaper i metrik \u00e4r viktiga f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5elsen av hur Karlfeldts, men ocks\u00e5 Bellmans och Taubes diktning \u00e4r uppbyggd. Alla tre inspirerades av s\u00e5v\u00e4l antikens som barockens intrikata verskonst, liksom den medeltida balladdiktningen.<\/p>\n

N\u00e4r man skriver metrisk vers har man tv\u00e5 rytmer att f\u00f6rh\u00e5lla sig till: versens rytm och spr\u00e5kets rytm. Den skicklige rimsmeden, f\u00f6r att l\u00e5na ett ord fr\u00e5n Karlfeldt, f\u00e5r dessa rytmer att sammansm\u00e4lta p\u00e5 ett s\u00f6ml\u00f6st och n\u00e4rmast om\u00e4rkligt s\u00e4tt. Ett s\u00e4tt att testa hur v\u00e4l detta har lyckats \u00e4r att skandera dikten, det vill s\u00e4ga l\u00e4sa den taktfast efter metern. Tvingas man vid skanderandet att g\u00f6ra v\u00e5ld p\u00e5 ordens naturliga betoningar har man misslyckats (eller medvetet fr\u00e5ng\u00e5tt) med att f\u00e5 rytmerna att sammansm\u00e4lta.<\/p>\n

F\u00f6r den som skriver vers till musik adderas ytterligare en rytm att f\u00f6rh\u00e5lla sig till, n\u00e4mligen melodins rytm, som inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis sammanfaller med den metriska rytmen. En melodi som exakt \u00f6verensst\u00e4mmer med exempelvis jambisk pentameter riskerar att bli ganska enahanda. Den skicklige l\u00e5tskrivaren lyckas f\u00e5 dessa tre rytmer, som s\u00e5 att s\u00e4ga ligger som lager ovanp\u00e5 varandra, att sammansm\u00e4lta.<\/p>\n

F\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e5 spr\u00e5kets rytm, versens rytm och melodins rytm att sammanfalla l\u00f6per som en r\u00f6d tr\u00e5d mellan de tre skalderna. Den ende svenske diktare som jag kommer at t\u00e4nka p\u00e5 som kommer i n\u00e4rheten av dem i det avseendet \u00e4r Birger Sj\u00f6berg. Karlfeldt skrev visserligen inte sj\u00e4lv s\u00e5nger, men hans dikter \u00e4r flitigt tonsatta, framf\u00f6rallt under 1900-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft, och det finns m\u00e5nga vittnesuppgifter om hur han sj\u00e4lv brukade g\u00e5 och nynna p\u00e5 folkliga vismelodier n\u00e4r han t\u00e4nkte ut sina dikter. Denna dikternas inneboende musikalitet var en av de egenskaper som gjorde att jag s\u00e5 snabbt tog till mig Karlfeldts diktning n\u00e4r jag f\u00f6rst f\u00e5tt upp \u00f6gonen f\u00f6r den.<\/p>\n

Karlfeldt var den av de stora 90-talispoeterna som jag uppt\u00e4ckte sist. Fr\u00e5n skoltiden hade jag f\u00e5tt med mig uppfattningen att han var en tr\u00e5kig och intets\u00e4gande poet. Det var en uppfattning jag f\u00e5tt via det urval av dikter som figurerade i grundskolans och gymnasiets antologier \u00f6ver svensk litteraturhistoria, d\u00e4r urvalet av \u00e4ldre poesi i allm\u00e4nhet var sn\u00e4vt och av nittiotalisterna i synnerhet.<\/p>\n

Mitt intresse f\u00f6r Evert Taube och Bellman \u00e5 ena sidan och f\u00f6r Heidenstam och Fr\u00f6ding \u00e5 den andra gjorde emellertid att jag efterhand fick upp \u00f6gonen f\u00f6r Karlfeldt, vilken tycktes fungera som ett slags brygga mellan de litteraturhistoriska epokerna. Karlfeldt var l\u00e4rjunge till Fr\u00f6ding och l\u00e4rom\u00e4stare till Taube. N\u00e5gonting m\u00e5ste han s\u00e5ledes ha haft att komma med, t\u00e4nkte jag. P\u00e5 en bokrea f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan nu k\u00f6pte jag den inbundna utg\u00e5van av Karlfeldts samlade dikter, som givits ut genom Karlfeldtsamfundets f\u00f6rsorg, och str\u00e4ckl\u00e4ste den fr\u00e5n p\u00e4rm till p\u00e4rm. Sedan var jag fast.<\/p>\n

Efter denna f\u00f6rsta genoml\u00e4sning hade jag redan ett antal tons\u00e4ttningar f\u00e4rdiga, s\u00e5 tydligt hade jag i mitt huvud f\u00f6rnummit melodier vid l\u00e4sningen av Karlfeldts musikaliska vers. Flera av dessa f\u00f6rsta tons\u00e4ttningar kom sedan med p\u00e5 skivan I Fridolins sp\u00e5r.<\/p>\n

Min str\u00e4van ambition med tons\u00e4ttningarna av Karlfeldts diktning, och av de \u00f6vriga nittiotalisternas \u00e4ven f\u00f6r den delen, har varit att \u00e5terb\u00f6rda dem till den folkliga vistraditionen. Detta skiljer mina tons\u00e4ttningar markant fr\u00e5n de romanser av Peterson Berger och andra som man vanligtvis f\u00f6rknippar med Karlfeldt. Ingenting ont om Peterson-Bergers fantastiska musik, men de melodier Karlfeldt sj\u00e4lv gnolade p\u00e5 n\u00e4r han frambesv\u00e4rjde sitt dr\u00f6mda Dalarna under promenaderna vid sj\u00f6n Opplimen i Sjugare by mellan R\u00e4ttvik och Leksand var enligt vittnesm\u00e5l av ett enklare slag.<\/p>\n

N\u00e4r jag tillsammans med mitt band framf\u00f6rde tons\u00e4ttningarna p\u00e5 Karlfeldtsamfundets vinterm\u00f6te 2008 p\u00e5 Kungliga Musikaliska Akademin om Karlfeldts d\u00f6ttrar, Anna och Ulla, fram och ber\u00f6mde mina tons\u00e4ttningar med orden \u201dDetta skulle pappa ha tyckt om\u201d. En mer v\u00e4rmande kritik \u00e4n s\u00e5 kan ingen tons\u00e4ttare av en stor skalds diktning f\u00e5.<\/p>\n

Karlfeldt var, i likhet med Bellman, sin arkaiserande stil till trots en f\u00f6rnyare av svenska spr\u00e5ket. Enligt J\u00f6ran Mj\u00f6berg bidrog Karlfeldt ensam, genom sina sex diktsamlingar till mer \u00e4n 1100 nya ord till svenskan. Mestadels r\u00f6r det sig om sammansatta ord, n\u00e5got som han kritiserades av Fr\u00f6ding f\u00f6r, eftersom dessa moderna konstruktioner br\u00f6t mot den \u00e5lderdomliga stilen. Idag, n\u00e4r flera av orden har integrerats i spr\u00e5ket har vi sv\u00e5rt att skilja det \u00e5lderdomliga fr\u00e5n det nyskapande i Karlfeldts diktning.<\/p>\n

Ett av dessa sammansatta ord som Karlfeldt konstruerade var Tankesmedja. Bara en s\u00e5dan sak!<\/p>\n

Carl Michael Bellman var en f\u00f6rnyare av det svenska spr\u00e5ket, inte minst genom sin f\u00f6rm\u00e5ga att sammanfoga det talspr\u00e5kliga med det poetiska. F\u00f6r en nutida l\u00e4sare \u00e4r det m\u00e4rkligt att uppleva hur mycket n\u00e4rmare Bellmans diktning k\u00e4nns v\u00e5rt eget spr\u00e5kbruk \u00e4n till exempel Lucidors blott ett sekel tidigare. P\u00e5 motsvarande s\u00e4tt upplevs Karlfeldt, trots eller kanske tack vare sitt arkaiserande, som p\u00e5fallande modern n\u00e4r man l\u00e4ser honom idag. M\u00e5nga av Fr\u00f6dings dikter upplevs just f\u00f6r att de mycket n\u00e4rmare f\u00f6rh\u00e5ller sig till den samtid i vilken de tillkom, som nattst\u00e5ndna.<\/p>\n

Karlfeldts teman \u00e4r ocks\u00e5 i h\u00f6gre utstr\u00e4ckning \u00e4n hans samtida diktarkollegor kretsande kring det eviga: livet, d\u00f6den, k\u00e4rleken, erotiken. J\u00f6ran Mj\u00f6berg visar i boken M\u00e5nga Maskers Man, hur en betydligt st\u00f6rre del av Karlfeldts dikter \u00e4n de \u00f6vrigas, ber\u00f6r erotiska motiv, medan en betydligt mindre del handlar om sociala fr\u00e5gor.<\/p>\n

F\u00f6r detta har Karlfeldt kritiserats av en ogin efterv\u00e4rld, som menat att han v\u00e4nde sig bort fr\u00e5n samh\u00e4llet och det politiska. Jag menar att denna kritik \u00e4r or\u00e4ttvis, b\u00e5de d\u00e4rf\u00f6r att det inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r ett sj\u00e4lv\u00e4ndam\u00e5l att poesin syfte skall vara politiskt, dels f\u00f6r att det i Karlfeldts fall inte heller st\u00e4mmer. Karlfeldts ungdomsdiktning, det vill s\u00e4ga det som han skrev f\u00f6re den f\u00f6rsta diktsamlingen Vildmarks- och K\u00e4rleksvisor \u00e4r starkt pr\u00e4glad av \u00e5ttiotalets ideal av social realism. Det var det arbetande folkets tillvaro som skildrades, g\u00e4rna i detalj.<\/p>\n

Ett drag av detta finns kvar i debutdiktsamlingen, men har redan f\u00e5tt b\u00f6rja ge vika f\u00f6r Karlfeldts romantiska l\u00e4ggning. Det faktum att han fr\u00e5n b\u00f6rjan t\u00e4nkt d\u00f6pa samlingen till Vildmarksrosor och k\u00e4rleksvisor vittnar om det anslaget.<\/p>\n

Den romantiska epok som 1890-talet innebar f\u00f6r den svenska litteraturen gjorde att Karlfeldt slapp ur den sociala realismens tv\u00e5ngstr\u00f6ja och kunde mogna som den romantiska diktare han var.<\/p>\n

Debutsamlingen inneh\u00e5ller dock ett flertal dikter med motiv h\u00e4mtade ur landsbygdsbefolkningens vardag, inte minst den inledande dikten F\u00e4derna. <\/p>\n

Ja, h\u00e4r i det gamla J\u00e4rnb\u00e4rarland\u00a0<\/em>
de br\u00f6to \u00e5ker p\u00e5 \u00e4lvens strand\u00a0<\/em>
och malm ur gruvan bredvid.\u00a0<\/em>
De k\u00e4nde ej tr\u00e4ltj\u00e4nst, f\u00f6rstodo ej krus,\u00a0<\/em>
de sutto som drottar i eget hus\u00a0<\/em>
och togo sitt h\u00f6gtidsrus.\u00a0<\/em><\/p>\n

Karlfeldts diktning skildrar en v\u00e4rld som h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 f\u00f6rlorad, det gamla jordbrukssamh\u00e4llet och flera av dikterna skildrar modernitetens inbrott och raserande av gamla levnadsm\u00f6nster och sociala strukturer. I vissa av dikterna kommer en djupt k\u00e4nd vrede till uttryck, som exempelvis i \u201dTill en jordf\u00f6rv\u00e4rvare\u201d:<\/p>\n

Men den som hejdar v\u00e4xtens fart<\/em>
och l\u00e4gger jord igen<\/em>
beg\u00e5r en synd av st\u00f6rre art<\/em>
\u00e4n den som dr\u00e4per m\u00e4n.<\/em><\/p>\n

G\u00e5 annorst\u00e4des h\u00e4n och driv<\/em>
ditt spel till slemt f\u00f6rv\u00e4rv<\/em>
och skona markens gr\u00f6na liv<\/em>
f\u00f6r dina lustmord, j\u00e4rv!<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Precis som Bellman, Sj\u00f6berg och Taube bygger Karlfeldt ett eget diktaruniversum med \u00e5terkommande figurer. Karlfeldts dr\u00f6mda Dalarna \u00e4r dock betydligt mer stiliserat \u00e4n de \u00f6vrigas. Figurerna ofta ganska platta och endimensionella, som karikatyrer, vilket ocks\u00e5 deras namn vittnar om: Maj i Munga, Pillman, Ollondal, Johan Krylbom. Precis som i Caspar David Friedrichs m\u00e5leri \u00e4r m\u00e4nniskorna statister, knappt urskiljbara, medan det omgivande landskapet framtr\u00e4der skarpt, om \u00e4n i stiliserad och romantiserad form.<\/p>\n

Medan Ulla Winbladh, korpral Mollberg och de andra hos Bellman, liksom Fritjof Andersson, R\u00f6nnerdahl och de \u00f6vriga hos Taube beskrivs utf\u00f6rligt \u00e4r Karlfeldts persongalleri undflyende. \u00c4nd\u00e5 finns det n\u00e5got Bellmanianskt \u00f6ver vissa av de erotiskt laddade dikterna, som den om Maj i Munga.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vackra Maj i Munga\u00a0<\/em>
morgonf\u00e5hlar sjunga.\u00a0<\/em>
Hvarf\u00f6r \u00e4r ditt \u00f6ga matt\u00a0<\/em>
och \u00f6gonlocken tunga?\u00a0<\/em>
Hvarf\u00f6r st\u00e5r du vaken,\u00a0<\/em>
re’n d\u00e5 gryningsdraken\u00a0<\/em>
lyfter r\u00f6d ur dimmig natt\u00a0<\/em>
sin vinge \u00f6ver taken?<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

I Vildmarks- och k\u00e4rleksvisor ges en f\u00f6raning av det diktaruniversum som skall f\u00e5 mer konkreta ramar i de tv\u00e5 f\u00f6ljande diktsamlingarna om alteregot Fridolin. Det \u00e4r dock de mognare diktsamlingarna Flora och Pomona och H\u00f6sthorn som brukar framh\u00e5llas av litteraturhistorikerna som Karlfeldts fr\u00e4msta verk.<\/p>\n

Sj\u00e4lv har jag dock fastnat f\u00f6r den samling han skrev mellan dessa och som s\u00e4llan uppm\u00e4rksammas i texter om Karlfeldt: Flora och Bellona. Flertalet av de dikter som jag har tonsatt har jag h\u00e4mtat ur denna samling. Titeln \u00e4r en anspelning p\u00e5 den f\u00f6reg\u00e5ende diktsamlingen Flora och Pomona, men h\u00f6stgudinnan har f\u00e5tt ge plats \u00e5t krigsgudinnan. Kriget, det vill s\u00e4ga det f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget, kastar sin skugga \u00f6ver hela samlingen. Med v\u00e4rldskriget och dess materialslag fick moderniteten konkret form, vilket kontrasterades mot det Dalarna som h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00e5 f\u00f6rlorat.<\/p>\n

Starkast \u00e4r kanske den l\u00e5nga dikten I Fridolins sp\u00e5r, som f\u00e5tt ge namn \u00e5t min skiva fr\u00e5n 2008, som skildrar den \u00e5ldrade Fridolin som \u00e5terv\u00e4nder till sin barndoms bygd och ser huset d\u00e4r han v\u00e4xt upp i ligga \u00f6de och f\u00f6rfallet. Ocks\u00e5 i den dikten skymtar kriget i bakgrunden:<\/p>\n

 <\/p>\n

Sjung, h\u00f6stvind, sjung en jords\u00e5ng
i m\u00e4rg- och orgelpipor!
St\u00e4m upp en pr\u00e4ktig bords\u00e5ng
om \u00e4lg, kalkon och ripor!
Han svarar med en mords\u00e5ng
ur tidens liturgi
och st\u00f6rtar som en vild ulan
ett sk\u00f6vlat hus f\u00f6rbi.<\/p>\n

 <\/p>\n

Denna k\u00e4nsla av att n\u00e5gonting h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 f\u00f6rlorat var Karlfeldt inte ensam om i sin samtid. Det var samma k\u00e4nsla som drev Anders Zorn att verka f\u00f6r bevarandet av den svenska spelmansmusiken, Gustaf Ankarcrona att st\u00e5 upp f\u00f6r hemsl\u00f6jden och Arthur Hazelius att samla byggnader och f\u00f6rem\u00e5l fr\u00e5n det svenska bondesamh\u00e4llet till museerna Skansen och Nordiska museet i Stockholm. Det fanns med andra ord en stor mottaglig publik f\u00f6r Karlfeldts vemodiga skildringar av en dr\u00f6md v\u00e4rld d\u00f6md till underg\u00e5ng.<\/p>\n

Att h\u00e4vda att n\u00e5gon verkat i en brytningstid \u00e4r en sliten klyscha eftersom n\u00e4stan alla i n\u00e5got avseende har verkat i en brytningstid. Karlfeldt verkade verkligen i \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n det gamla jordbrukssamh\u00e4llet till industrisamh\u00e4llet och fr\u00e5n den litter\u00e4ra romantiken till den litter\u00e4ra modernismen.<\/p>\n

F\u00f6r Evert Taube, som verkade efter detta paradigmskifte, var Karlfeldt den store f\u00f6rebilden, inte bara som diktare utan ocks\u00e5 som kulturpersonlighet. Att Taube s\u00e5g upp till nittiotalistgenerationen \u00e4r uppenbart n\u00e4r man l\u00e4ser hans sj\u00e4lvbiografiska prosa eller lyssnar p\u00e5 intervjuer, till exempel det radioprogram som givits ut p\u00e5 skiva under titeln \u201dStr\u00f6mkarlen spelar\u201d, d\u00e4r Taube beskriver hur han som mycket ung fick ta del av umg\u00e4nget med akademisterna p\u00e5 Den Gyldene Freden.<\/p>\n

Taubes ing\u00e5ng till denna krets var hans f\u00f6rlovning med Albert Engstr\u00f6ms dotter Malin och Engstr\u00f6m fungerade under dessa \u00e5r som en mentor f\u00f6r den unge aspirerande konstn\u00e4ren och poeten. I skildringarna fr\u00e5n Freden framg\u00e5r med vilken respekt Karlfeldt betraktades. Karlfeldt \u00e4r ocks\u00e5 den ende av nittiotalistermna som f\u00f6r\u00e4rats en eget s\u00e5ng av Taube, Vals i Provence, d\u00e4r Taube med milt v\u00e5ld f\u00f6rs\u00f6ker foga in Karlfeldt i sitt eget diktaruniversum genom att likna honom vid de provencalska medeltidstrubadurerna som Taube sj\u00e4lv inspirerades av:<\/p>\n

 <\/p>\n

Ett fikontr\u00e4d p\u00e5 slaggstr\u00f6dd \u00e4ng<\/em><\/p>\n

och sotarn med sitt lod<\/em><\/p>\n

det minner mig uti Provence<\/em><\/p>\n

om Karlfeldts heta blod.<\/em><\/p>\n

Det brann d\u00e4r oppi Dalarna<\/em><\/p>\n

som eldat av bourgogne,<\/em><\/p>\n

sj\u00e4lv liknade han karlarna<\/em><\/p>\n

h\u00e4r sunnan\u00e5t – en Dalarnas,<\/em><\/p>\n

en senf\u00f6dd bondesalarnas<\/em><\/p>\n

Monsieur Bertrand de Born.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Det skulle gr\u00e4ma Taube hela hans liv att han inte skulle f\u00e5 g\u00e5 i Karlfeldts fotsp\u00e5r och v\u00e4ljas in i Svenska Akademien. Taube var i m\u00e5nga avseenden en nittiotalist som f\u00f6ddes f\u00f6r sent. N\u00e4r det litter\u00e4ra etablissemanget anammat modernismens ideal var nittiotalisternas romantiska h\u00e5llning och arkaiserande tilltal hoppl\u00f6st f\u00f6rlegat, ja nittiotalisterna blev rentav den m\u00e5ltavla som modernisterna riktade in sig p\u00e5 i sitt h\u00e4cklande av det f\u00f6rg\u00e5ngna, kanske tydligast uttryckt i P\u00e4r Lagerkvists \u00c5ngest, som \u00e4r en parafras p\u00e5 Karlfeldts L\u00e4ngtan heter min arvedel.<\/p>\n

Hos den bredare allm\u00e4nheten stod sig dock nittiotalisternas ideal starkare \u00e4n hos den litter\u00e4ra eliten i den Svenska Akademien. Karlfeldt var f\u00f6rmodligen v\u00e5r sista litter\u00e4ra personlighet som skulle \u00e5tnjuta b\u00e5de parnassens och folkets popularitet. N\u00e4r han dog 1931 f\u00f6r\u00e4rades han hedersbetygelser som motsvarade en kunglighet. \u00c4rkebiskop Nathan S\u00f6derblom f\u00f6rr\u00e4ttade begravningsceremonin i Storkyrkan innan kistan f\u00f6rdes till Dalarna f\u00f6r gravs\u00e4ttning.<\/p>\n

Evert Taube valdes aldrig in i den Svenska Akademien, men hans diktning, inspirerad av Karlfeldt och Bellman, \u00e5tnjuter \u00e4nnu en popularitet som dagens akademister bara skulle kunna dr\u00f6mma om.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Intr\u00e4desf\u00f6rel\u00e4sning i S\u00e4llskapet Bellmans MinneSj\u00f6fartshuset i Stockholm, 4 februari 2017 Av de svenska nittiotalisterna \u00e4r Erik Axel Karlfeldt den som kommit att ligga mig varmast om hj\u00e4rtat och som jag[…]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[11,7,4],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5146"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=5146"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5146\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5151,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/5146\/revisions\/5151"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=5146"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=5146"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=5146"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}