{"id":555,"date":"2006-11-30T01:18:34","date_gmt":"2006-11-30T01:18:34","guid":{"rendered":"http:\/\/www.larsandersjohansson.se\/wordpress\/?p=555"},"modified":"2006-11-30T01:18:34","modified_gmt":"2006-11-30T01:18:34","slug":"traden-flaktar-karl-xii-stirrar%e2%80%a6","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/?p=555","title":{"rendered":"Tr\u00e4den fl\u00e4ktar, Karl XII stirrar\u2026"},"content":{"rendered":"<p style=\"margin: 0cm 0cm 0pt\" class=\"MsoNormal\"><strong>Den 30 november.<\/strong><\/p>\n<p>Idag &auml;r det den 30 november &ndash; det datum som, 1718, Sveriges konung Karl XII stupade i en l&ouml;pgrav utanf&ouml;r Fredrikstens f&auml;stning vid Halden i Norge, efter att ha tillbringat hela sitt vuxna liv i f&auml;lt. Karl XII &auml;r en av de mest, ja kanske den allra mest omtvistade personen i Svensk historia. Redan i sin samtid v&auml;ckte han stort uppseende och den f&ouml;rsta (oerh&ouml;rt entusiastiska) levnadsteckningen skrevs faktiskt av Voltaire.<\/p>\n<p>Sedan dess har krigarkungen g&aring;ng p&aring; g&aring;ng lyfts fram ur Riddarholmskyrkans skuggor och dammats av f&ouml;r att anv&auml;ndas som slagtr&auml; av en eller annan intressegrupp. Hans anseende har skiftat med de politiskt korrekta konjunkturerna och han har &auml;n hyllats, &auml;n sl&auml;pats i smutsen.<\/p>\n<p>Kring det f&ouml;rrf&ouml;rra sekelskiftet glorifierades Karl XII som ett led i den nationalromantiska str&ouml;mningen, men det f&ouml;rekom ocks&aring; en hel del kritik. Den militaristiska h&ouml;gern gjorde honom till galjonsfigur, och vissa v&auml;nstergrupperingar anv&auml;nde honom som skr&auml;ckexempel.<\/p>\n<p>N&aring;got av en liknande strid fast flyttad fr&aring;n den intellektuella och kulturella debatten till marginella ytterlighetsgrupperingar p&aring; gatorna, upplevde vi under 1990-talet. D&aring; blev platsen kring Karl XII statyn i Kungstr&auml;dg&aring;rden sk&aring;deplats f&ouml;r sannskyldiga drabbningar mellan extremistiska element p&aring; den yttersta v&auml;nsterkanten drabbade samman med sina motsvarigheter p&aring; h&ouml;gerflanken &ouml;ver de senares symboliska kransnedl&auml;ggningar.<\/p>\n<p>Som v&auml;l &auml;r tycks h&ouml;gerextremisterna numera l&auml;mna den stackars konungen i fred d&auml;r han st&aring;r, myndigt pekande mot &ouml;ster, f&ouml;r att l&auml;gga sina kransar p&aring; annat h&aring;ll, och v&auml;nstergrupperingarna tycks ha f&ouml;ljt dem.<\/p>\n<p><strong>Levnadstecknarna.<\/strong><\/p>\n<p>Ut&ouml;ver dessa handgripliga uttryck f&ouml;r meningsskiljaktigheterna kring Karl XII:s liv och verk finns en annan debatt, f&ouml;rd genom &aring;rhundradena i den rika flora av levnadsteckningar som alltj&auml;mt f&aring;r nya tillskott, och vars uttryck skiljer sig utifr&aring;n de politiskt korrekta konjunkturerna. Voltairs inledning av traditionen har redan n&auml;mnts.&nbsp;<\/p>\n<p>Anders Fryxells avsnitt om Karl XII i sitt magistrala verk &rdquo;Ber&auml;ttelser ur den svenska historien&rdquo; markerar en milstolpe, d&aring; dennes bild kommit att f&ouml;rmedlas under hela 1800-talet och en bra bit in p&aring; 1900-talet.<\/p>\n<p>F&ouml;r n&aring;gra &aring;r sedan kom Bengt Liljegrens nyktra biografi vilken jag varmt kan rekommendera f&ouml;r den som vill ha en saklig ber&auml;ttelse utan alltf&ouml;r mycket v&auml;rderingar, trots det k&auml;nsliga &auml;mnet. Ernst Brunners spekulativa svartm&aring;lning av Karl XII fr&aring;n f&ouml;rra &aring;ret f&aring;r betraktas som ett skr&auml;ckexempel p&aring; en modern f&ouml;rfattares str&auml;van att vara politiskt korrekt. Boken f&aring;r dock tas f&ouml;r vad den &auml;r: en sk&ouml;nlitter&auml;r subjektiv skildring ur ett 1900-talsperspektiv.<\/p>\n<p>Rent litter&auml;rt ligger nog Verner von Heidenstams psykologiserande portr&auml;tt av den sammansatte och komplicerade Karl XII i Karolinerna (1897-98) mig varmast om hj&auml;rtat, &auml;ven om den vad g&auml;ller historisk precision och vetenskaplighet l&auml;mnar en hel del i &ouml;vrigt att &ouml;nska. Heidenstams huvudsakliga k&auml;lla var Fryxells anekdotbaserade och redan i Heidenstams samtid daterade historieskrivning.<\/p>\n<p><strong>Ett barn av sin tid?<\/strong><\/p>\n<p>L&aring;t oss &auml;nd&aring; idag s&auml;nda en tanke till den femton&aring;ring som sattes p&aring; Sveriges tron och f&ouml;rklarades env&auml;ldig, till den arton&aring;ring som drog ut i ett krig han &auml;rvt av sin fader, och den f&auml;ltherre som vigde hela sitt vuxna liv &aring;t att utk&auml;mpa ett krig som var d&ouml;mt att f&ouml;rloras &#8211; men som &auml;nd&aring; d&auml;rigenom troligtvis s&auml;krade Sveriges fortsatta sj&auml;lvst&auml;ndighet, trots det armod som f&ouml;ljde i de l&aring;nga krigs&aring;rens sp&aring;r &ndash; och slutligen stupade vid en norsk gr&auml;nsf&auml;stning, m&ouml;jligen m&ouml;rdad av sina egna.<\/p>\n<p>M&aring;nga f&ouml;rs&ouml;ker f&ouml;rklara Karl XII:s l&auml;ggning och g&auml;rningar med p&aring;st&aring;endet att han skulle vara ett barn av sin tid. Detta &auml;r dock felaktigt.&nbsp;Han var redan p&aring; 1700-talet en anakronism &ndash; en sista fl&auml;kt av forna tiders krigarkungar, r&ouml;varbaroner och rovriddare. <\/p>\n<p>Kanske var det p&aring; grund av denna anakronism som han beundrades s&aring; av sin samtid, s&aring;som skuggor fr&aring;n det f&ouml;rflutna alltid tjusat och lockat m&auml;nniskor och kanske idag mer &auml;n n&aring;gonsin.<\/p>\n<p><img decoding=\"async\" loading=\"lazy\" class=\"image\" src=\"\/images\/2006\/karl_xii_1164845335_6185006.jpg\" alt=\"Kalle dussin\" width=\"283\" height=\"414\" \/><br \/><em>Kalle dussin. Man s&auml;ger att jag har hans frisyr&#8230;<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den 30 november. Idag &auml;r det den 30 november &ndash; det datum som, 1718, Sveriges konung Karl XII stupade i en l&ouml;pgrav utanf&ouml;r Fredrikstens f&auml;stning vid Halden i Norge, efter[&#8230;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"jetpack_publicize_message":"","jetpack_is_tweetstorm":false,"jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[7],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/555"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=555"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/555\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=555"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=555"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.larsandersjohansson.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=555"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}